Avsnitt 10 - Arbetslöshet del av vecka och säsongsarbetslöshet

Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Deltid och bisyssla 

38 § Ersättning till personer som söker deltidsarbete lämnas med det antal dagpenningbelopp per vecka som enligt en av regeringen fastställd omräkningstabell svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda föreskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall att arbetstiden inte är bestämd till ett visst antal timmar per dag eller vecka.

38 a § Är någon arbetslös under del av vecka i andra fall än som avses i 38 §, lämnas ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som ska ersättas enligt den av regeringen fastställda omräkningstabellen. Lag (2010:445).

39 § Med bisyssla avses i denna lag sådant arbete i anställning eller näringsverksamhet som den sökande före arbetslöshetens inträde under minst tolv månader utfört vid sidan av sin heltidssysselsättning.

För att en anställning ska anses som bisyssla enligt första stycket, får inkomsten från anställningen under ramtiden i genomsnitt inte överstiga ett belopp som motsvarar 6 grundbelopp per vecka. Lag (2010:445). 

39 a § Vid beräkning av dagpenningbelopp enligt 38 a § ska hänsyn inte tas till sådan bisyssla som avses i 39 §. Detta gäller dock under förutsättning att bisysslan inte

1. utvidgas under arbetslösheten, och
2. hindrar personen från att ta ett lämpligt heltidsarbete.

Om inkomsten från bisysslan efter arbetslöshetens inträde överstiger ett belopp som motsvarar 6 grundbelopp per vecka, ska hela det överskjutande beloppet dras av från dagpenningen. Lag (2010:445).

40 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om karenstid utöver vad som följer av denna lag för personer som utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa. Lag (2008:33).

41 § Överstiger de sökandes arbetsutbud per vecka den veckotid, under vilken de normalt utfört arbete närmast före arbetslösheten, räknas den överskjutande tiden inte med när ersättningen skall fastställas. 

Begränsning vid säsongarbetslöshet

42 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer begränsa rätten till ersättning för arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke där arbetslöshet årligen regelbundet förekommer. 

Övergångsbestämmelser

2010:445

1. Denna lag träder i kraft den 5 juli 2010.
2. För ersättningsperioder för vilka karenstiden enligt 21 § har börjat löpa före ikraftträdandet, gäller 34, 35 och 39 §§ i sin äldre lydelse.

.

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Ersättning vid deltidsarbete

7 § För veckor som en person utför eller deklarerar deltidsarbete lämnas arbetslöshetsersättning under sammanlagt längst 75 ersättningsdagar inom en ersättningsperiod. Resterande ersättningsdagar i perioden får endast användas för veckor då personen inte utför eller deklarerar något arbete.

Med deltidsarbete avses arbete som understiger personens arbetsutbud per vecka.

Första stycket gäller inte i de fall en företagare som omfattas av 6 § ansöker om ersättning för tillfälligt avbrott i fiskeverksamheten. Förordning (2010:2023).

8 § Arbetsförmedlingen ska under den tid ersättning vid deltidsarbete lämnas, i samarbete med den sökande, arbetsgivare och fackliga organisationer, aktivt verka för att den sökande får en sammanlagd arbetstid som motsvarar hans eller hennes arbetsutbud. Förordning (2008:58).

9 § För personer som är arbetslösa under del av vecka beräknas ersättning enligt den omräkningstabell som framgår av bilagan.

10 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om beräkning av ersättning vid deltidsarbete när arbetstiden inte är bestämd till ett visst antal timmar per dag eller vecka. Förordning (2003:1110).

11 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om karenstid utöver vad som följer av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i fråga om sökande som utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa.
Förordning (2008:58).

Övriga bestämmelser

29 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får, om det finns särskilda skäl, meddela föreskrifter om att rätten till ersättning kan begränsas för sådana arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i ett yrke inom vilket
arbetslöshet årligen regelbundet förekommer.
Förordning (2003:1110).

31 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter för verkställigheten av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och denna förordning. Förordning (2003:1110).

Övergångsbestämmelser

2008:58

Denna förordning träder i kraft den 7 april 2008. Veckor med utfört eller deklarerat deltidsarbete före den 7 april 2008 ska inte beaktas vid tillämpningen av 7 § i dess nya lydelse.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om arbetslöshetsförsäkring, IAFFS 2009:1

Sjunde kapitlet – deltidsarbetslöshet

Arbetslöshet del av vecka

Beräkning enligt omräkningstabellen

1 § Om den sökande är arbetslös del av vecka beräknas antalet dagpenningbelopp enligt omräkningstabellen med utgångspunkt i normalarbetstiden. Normalarbetstiden minskas med hindertid, som består av:

• arbetade timmar,
• karenstid,
• tid som den sökande har haft annat ersättningshinder, samt
• dagar då den sökande varit avstängd från ersättning enligt 43 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Om sammanräkningen av hindertid ger ett brutet timtal avrundas det till närmast lägre hela timtal. (IAFFS 2011:4).

Arbete under ersättningsvecka

2 § Om den sökande har schemalagt deltidsarbete, som inte häver arbetslösheten helt, ska den arbetade tiden fördelas jämnt över de veckor schemat omfattar när ersättningen beräknas. Denna beräkning ska ske enligt omräkningstabellen. Detsamma gäller om den sökande har en deltidsanställning med arbetet förlagt så att viss tid är tjänstgöringsfri.

Om den sökande har lämnat någon dag på kassakortet odeklarerad och trots uppmaning inte kompletterat kortet, ska den odeklarerade dagen räknas som en dag med åtta timmars arbete.

Om den sökande i en ersättningsvecka har arbetat under sådana dagar då han eller hon inte varit anmäld vid Arbetsförmedlingen, ska avdrag göras med den arbetade tiden om detta ger ett större avdrag än den sammanräknade hindertiden.

En arbetsfri dag som det har betalats ut lön för räknas som arbetad dag. (IAFFS 2011:4).

Hindertid i övrigt

3 § Hinderdag och avstängningsdag beräknas som en femtedel av normalarbetstiden.

Om den sökande har deklarerat att han eller hon har varit förhindrad att arbeta på lördag och söndag, påverkar det inte ersättningen för veckan.

Minskat arbetsutbud

4 § Om den sökande har minskat sitt arbetsutbud ska den fastställda normalarbetstiden, vid användning av omräkningstabellen, minskas med lika många timmar som utbudet sänkts. Hindertid beräknas i dessa fall som en del av arbetsutbudet, inte som del av normalarbetstiden.

Användning av omräkningstabellen vid konstnärligt arbete

Omvandling av inkomst till timmar

5 § Om den sökande har utfört konstnärligt arbete som musiker, sångare, skådespelare eller annat artistiskt arbete, ska arbetad tid och den inkomst han eller hon haft av sådant arbete anges på kassakortet.

För att fastställa ersättningen enligt omräkningstabellen ska inkomsten omvandlas till timmar genom att divideras med ett schabloniserat timlönebelopp. Det schabloniserade timlönebeloppet fastställs av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen med utgångspunkt i de avtal som gäller för motsvarande arbete som anställd. Det schabloniserade timlönebeloppet fastställs efter begäran från någon av de arbetslöshetskassor vars verksamhetsområde omfattar konstnärligt arbete. (IAFFS 2011:4).

Beräkning av ersättning

6 § Utgångspunkten för beräkningen av ersättningen är kalenderveckan.

Om inkomsten för en dag understiger timlönebeloppet gånger åtta, ska ersättningsberäkningen utgå från den deklarerade arbetstiden. Om inkomsten uppgår till åtta gånger timlönebeloppet eller mer, ska inkomsten divideras med timlönebeloppet. Det framräknade timtalet dras av från normalarbetstiden när ersättning för veckor beräknas enligt omräkningstabellen.

Om det timtal som beräknas enligt föregående stycke överstiger fyrtio, ska överskjutande timmar dras av när antalet ersättningsdagar för den andra kassakortsveckan beräknas. Eventuella återstående timmar dras av vid ersättningsberäkningen för följande kassakortsperioder. (IAFFS 2011:4).

Övergångsbestämmelser

IAFFS 2009:1

Denna författning träder i kraft den 1 juli 2009, då Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2006:3) upphör att gälla.
I fråga om ersättningsperioder som beviljats före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre föreskrifter.

Föräldraledig från en halvtidsanställning
 

Frågan var om den sökande, som hade varit föräldraledig från en halvtidsanställning och samtidigt hade sökt en heltidsanställning, skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning för den tid som inte omfattades av föräldraledigheten.

Den sökande hade en anställning om 50 procent och var arbetslös om 50 procent. Kammarrätten konstaterade att den sökande, bortsett från några dagar då hon hade arbetat, hade varit föräldraledig från sin anställning om 50 procent och hade begärt föräldrapenning från Försäkringskassan för den tiden. Kammarrätten ansåg att det faktum att den sökande valde att vara föräldraledig från sin deltidsanställning inte medförde att hennes rätt till arbetslöshetsersättning för 2,5 dagar per vecka hade upphört.

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som kammarrätten. Två regeringsråd var skiljaktiga. (RÅ 2010 ref. 87, mål nr 7786-09).

En person i ett säsongsbetonat arbete har ansetts ha rätt till arbetslöshetsersättning efter säsongens slut utan hinder av att parterna kommit överens om anställning nästkommande säsong

Den sökande hade arbetat hos samma arbetsgivare sedan 21 år, men hade under de senaste sex åren endast arbetat under sommarhalvåret. Hon hade efter varje säsong accepterat att arbeta även nästföljande säsong och anmält sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. På arbetsgivarintyget stod som orsak till att arbetet hade upphört att det var fråga om en avslutad säsongsanställning. Regeringsrätten fann att den sökandes anställningsförhållande fick anses ha reglerats genom upprepade anställningsavtal, som sträckte sig från varje säsongs början till dess slut. Regeringsrätten konstaterade att den sökande uppenbarligen hade ansett sig skyldig att säga upp sig, när hon inte längre önskade fortsätta att arbeta som säsongsanställd. Regeringsrätten ansåg dock att utredningen i målet inte visade på att någon sådan skyldighet hade förelegat, eller att hon genom sitt anställningsavtal skulle ha varit försäkrad för annan rätt till arbete under kommande sommarsäsong än den som följer av 25 och 25 a §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd. Inte heller i övrigt talade något för att den sökande direkt efter varje säsongs slut skulle ha varit förhindrad att åta sig ett annat arbete. Därför kunde hennes säsongsarbete inte anses ha varit av sådan karaktär att hon var att betrakta som tjänstledig under tiden mellan säsongerna eller att det varit fråga om annan ledighet under en tillsvidareanställning. Regeringsrätten fann därför att den sökande var att betrakta som arbetslös och att hon hade rätt till arbetslöshetsersättning efter säsongens slut, under förutsättning att hon i övrigt uppfyllde villkoren för sådan ersättning. (RÅ 2003 ref 101, mål nr 664-2002).

Hur ska omräkningstabellen användas

Till en sökande som har fullgjort karensvillkoret och som är arbetslös under hela beräkningsveckan utgår fem dagpenningbelopp (ersättningsdagar) i form av grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning. Detta med undantag för om personen har minskat sitt arbetsutbud så att det understiger den fastställda normalarbetstiden, se nedan.

Arbete eller annat ersättningshinder under veckan

Om en sökande har arbetat under en del av beräkningsveckan eller av någon annan orsak (karenstid, avstängningsdagar enligt 43 § ALF, sjukdom etc.) inte har rätt till arbetslöshetsersättning under hela veckan, så ska den fastställda normalarbetstiden minskas med den tid då det har funnits ersättningshinder. Resterande antal timmar utgör antalet arbetslösa timmar som ska ersättas enligt omräkningstabellen.

Länk till omräkningstabellen (pdf)

Exempel 1

Kalle har en fastställd normalarbetstid på 30 timmar per vecka.
Han arbetar under beräkningsveckan 4 timmar på onsdagen och 2 timmar på torsdagen och står till arbetsmarknadens förfogande övrig tid.
Kalles arbetslösa timmar som ska ersättas: 30-6 = 24 timmar
Antalet ersättningsdagar som Kalle har rätt till under beräkningsveckan = 4
Antalet förbrukade ersättningsdagar enligt begränsningsregeln i 7 § ALFFo = 4

Ersättningshinder motsvarar i tid

En hel dag med annat ersättningshinder än arbete motsvarar i hindertid en femtedel av den fastställda normalarbetstiden när antalet arbetslösa timmar ska beräknas. Om den sökande har varit förhindrad att arbeta på en lördag eller söndag påverkar detta inte ersättningen för veckan.

Exempel 2

Lisa har en normalarbetstid på 30 timmar per vecka.
Hon är helt sjukskriven på måndagen och tisdagen under beräkningsveckan, men står till arbetsmarknadens förfogande övrig tid.
Antalet arbetslösa timmar som ska ersättas: 30-2x(30:5)= 30-12=18 timmar 
Antalet ersättningsdagar som hon har rätt till under beräkningsveckan = 3
Antalet förbrukade ersättningsdagar enligt begränsningsregeln i 7 § ALFFo = 0

Exempel 3

Britta har en normalarbetstid på 32 timmar per vecka. Hon är halvt sjukskriven hela veckan, måndag - söndag. En hel dag med sjukpenning motsvarar i hindertid i Brittas fall 6,4 timmar dvs. en femtedel av hennes normalarbetstid, medan en halv dag motsvarar 3,2 timmar. Hennes totala hindertid under veckan motsvarar 16 timmar (5x3,2 ) Att sjukpenning har utgått även för lördag och söndag påverkar inte hennes rätt till arbetslöshetsersättning.
Antalet arbetslösa timmar som ska ersättas: 32-5x(32:5:2) =16 timmar
Antalet ersättningsdagar under beräkningsveckan = 2,5
Antalet förbrukade ersättningsdagar enligt begränsningsregeln i 7 § ALFFo = 0

Minskat arbetsutbud

Om den sökande har minskat sitt arbetsutbud efter att ha blivit arbetslös, så att utbudet understiger den fastställda normalarbetstiden, så beräknas antalet arbetslösa timmar genom att normalarbetstiden minskas med antalet timmar som arbetsutbudet har sänkts. Återstående antal timmar minskas med eventuell hindertid. En hinder dag i dessa beräknas som en femtedel av arbetsutbudet , se exempel 4 nedan. Arbetsutbudet måste dock uppgå till minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt 17 timmar per vecka för att den sökande ska ha rätt till ersättning enligt 9 § ALF.

Exempel 4

Mats har en fastställd normalarbetstid om 40 timmar per vecka men söker endast halvtidsarbete. 
Hans arbetsutbud utgör 20 timmar per vecka.
Arbetslösa timmar som ska ersättas under beräkningsveckan: 40-20=20 timmar
Antalet ersättningsdagar under beräkningsveckan = 2,5
Antalet förbrukade ersättningsdagar enligt 7 § ALFFo = 0

Schemalagt eller koncentrerat arbete

Om den deltidsarbetslöses ordinarie arbetstid i deltidsarbetet varierar mellan veckorna på grund av att arbetet är schemalagt eller på grund av koncentrerad tjänstgöring så fördelas arbetstiden jämnt över beräkningsveckorna innan antalet arbetslösa timmar per vecka räknas ut. Den sökande ska därför alltid deklarera sin sysselsättningsgrad i deltidsarbetet på kassakorten.

Exempel 5

Dragan har en fastställd normarbetstid på 40 timmar per vecka och arbetar deltid under beräkningsveckorna. Han arbetar 4 dagar (32 timmar) under jämna veckor och två dagar (16 timmar) under ojämna veckor. Sysselsättningsgraden uppgår till 60 % av en heltidstjänst ( 60% av 40 timmar = 24 timmar).
Arbetslösa timmar som ska ersättas: 40-24= 16 timmar.
Antalet ersättningsdagar under beräkningsveckan = 2.
Antalet förbrukade ersättningsdagar enligt 7 § ALFFo under beräkningsveckan = 2.

Arbetsutbudet överstiger fastställd normalarbetstid

En sökande kan inte kompenseras för mer tid än vad som motsvarar den fastställda normalarbetstiden. En arbetslös person som före arbetslösheten har arbetat deltid och som under ersättningstiden utökar sitt arbetsutbud och söker heltidsarbete har rätt till ersättning motsvarande sitt tidigare deltidsarbete eller sin tidigare normalarbetstid. Den arbetslöse kan alltså inte kompenseras för mer än sitt verkliga inkomstbortfall.

Användning av omräkningstabellen vid konstnärligt arbete

Schabloniserat timlönebelopp

IAF har fastställt att det schabloniserade timlönebeloppet för konstnärligt arbete ska vara 158 kr från och med den 1 januari 2013, se IAF:s beslut 2012/332. 

En sökande som har utfört arbete som musiker, sångare, skådespelare eller annat artistiskt arbete ska på sitt kassakort deklarera både arbetad tid och inkomst som han eller hon har haft av arbetet. Om inkomsten som artisten har fått för en dag understiger det fastställda timlönebeloppet gånger åtta (1 264) så ska arbetslöshetskassan utgå från den tid som artisten har deklarerat på sitt kassakort. Om gaget uppgår till 1 264 kr eller mer divideras detta med timlönebeloppet och det framräknade timtalet dras av från normalarbetstiden vid beräkning av ersättning enligt omräkningstabellen. Om det framräknade timtalet överstiger 40 timmar ska överskjutande timmar dras av vid beräkningen av antalet ersättningsdagar för nästföljande kassakortsvecka.

Exempel 6

Lars-Erik, som är eldslukare, får 650 kronor för en dags arbete. Han deklarerar 8 timmars arbete på sitt kassakort. Arbetslöshetskassan fastställer den arbetade tiden till 8 timmar, eftersom 650 kronor understiger (8 x 158 kr) 1 264 kr. Lars-Erik har en fastställd normalarbetstid på 30 timmar och har inga andra engagemang under beräkningsveckan.

Lars-Eriks antal arbetslösa timmar som ska ersättas 30-8= 22 timmar
Antalet ersättningsdagar under beräkningsveckan = 3,5
Antalet förbrukade ersättningsdagar enligt 7 § ALFFo = 3,5

Exempel 7

Gertrud, som är skådespelare, gör en uppläsning på ett äldreboende och får för detta 300 kr. Hon anger på sitt kassakort 1 timmes arbete. Arbetslöshetskassan ska fastställa den arbetade tiden till 1 timma enligt deklarerad tid på kassakortet, i och med att gaget understiger åtta gånger timlönebeloppet (1 264 kr).

Exempel 8

Fredrik och hans band har spelning en kväll och varje bandmedlem får ett gage på 2 000 kr.

Fredrik deklarerar 4 timmars arbete på sitt kassakort för den kvällens arbete, samt uppger att han har fått 2 000 kr för spelningen.

Arbetslöshetskassan beräknar den arbetade tiden till 12,66 timmar (2000:158). Fredrik har inga andra engagemang under veckan. Om sammanräkningen av arbetad tid och övrig hindertid ger ett brutet timtal avrundas denna nedåt till närmast lägre hela timtal. I detta fall avrundas hindertiden till 12 timmar. Fredrik har en fastställd normalarbetstid på 40 timmar .

Antalet arbetslösa timmar som ska ersättas = 28 timmar.
Antalet ersättningsdagar under beräkningsveckan= 3,5
Antalet ersättningsdagar enligt 7 § ALFFo = 3

Om deltidsarbetet i praktiken hindrar en deltidsarbetslös från att utöka sin arbetstid har personen inte rätt till ersättning

För att en arbetslös person ska ha rätt till ersättning krävs enligt grundvillkoren i 9 § ALF att han eller hon både vill och kan ta ett arbete. Ett deltidsarbete utgör i sig inget hinder för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Den deltidsarbetande måste dock, förutom att vara beredd att söka och ta heltidsarbeten - även tidsbegränsade sådana - vara beredd att söka och ta extraarbeten. Detta för att om möjligt kunna öka sin arbetstid så att den motsvarar arbetsutbudet.

För att den deltidsarbetande i praktiken ska kunna ta ett extraarbete krävs därför en viss förutsebarhet hur arbetstiden i deltidsarbetet kommer att förläggas. Av den anledningen så har vissa grupper av deltidsarbetslösa inte rätt till arbetslöshetsersättning t.ex. deltidsanställda i bemanningsföretags uthyrningsverksamhet. 

En person som har en deltidsanställning i ett bemanningsföretag för att hyras ut anses som anställd motsvarande sitt arbetsutbud. Den deltidsanställde kan inte förutse när och var ett uppdrag för bemanningsföretagets räkning ska utföras. Personen är därför inte oförhindrad att ta ett arbete för någon annan arbetsgivares räkning, utan står endast till bemanningsföretagets förfogande, se IAF informerar nr 4/2004.

Inom exempelvis sjukvården är det vanligt med olika arbetsmodeller där arbetstidens omfattning är fast, men förläggningen av tiden till viss del är flytande, så kallade tvättstugesystem, 3-3 system etc. Deltidsarbetande som arbetar enligt sådana arbetsmodeller har i vissa fall inte ansetts stå till arbetsmarknadens förfogande för extraarbeten och har därför vägrats ersättning. Vid bedömningen av om personer som deltidsarbetar enligt dessa arbetsmodeller har rätt till ersättning eller inte har domstolarna lagt vikt vid omfattningen av den flytande tiden, möjligheterna att påverka förläggningen av tiden samt rätten att säga nej till att tjänstgöra vid ett visst tillfälle. (Se t.ex. Kammarrättens i Stockholm dom den 24 april 2006 i mål nr 7713-04 och Kammarrättens i Göteborg dom den 3 oktober 2005 i mål nr 1231-05) 

Begränsningsregeln vid deltidsarbetslöshet i 7 § ALFFo

Antalet ersättningsdagar som kan användas vid deltidsarbetslöshet är begränsade till sammanlagt 75 dagar per ersättningsperiod. Som ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet räknas alla ersättningsdagar som tas ut i veckor som också innehåller arbete. Hela och halva ersättningsdagar ska läggas samman.

I 7 § ALFFo definieras deltidsarbete som allt arbete som understiger den sökandes arbetsutbud per vecka. Det saknar betydelse om den sökande har utfört arbetet sammanhängande eller om det är fråga om tillfälliga arbeten. Det saknar också betydelse om den sökande har arbetat för en eller flera arbetsgivares, alternativt uppdragsgivares räkning. Begränsningen omfattar alla ersättningsberättigade med ett undantag: medlemmar i Sveriges Fiskares arbetslöshetskassa som är aktiva företagare.

Begränsningsregeln omfattar alltså personer som är anställda tillsvidare på deltid eller under en begränsad tid, behovsanställda, uppdragstagare och deltidsföretagare enligt den s.k. 17/10 regeln, se avsnitt 9. Begränsningsregeln ska tillämpas när dessa personer arbetar eller deklarerar deltidsarbete på kassakorten (se ovan under rubriken schemalagt eller koncentrerat arbete) och samtidigt får arbetslöshetsersättning under beräkningsveckorna. Arbete i en godkänd bisyssla omfattas dock inte av deltidsbegränsningsregeln, se avsnitt 11.

Även en arbetslös person som har anställts på heltid kan beröras av begränsningsregeln, om han eller hon tillträder eller avslutar anställningen mitt under en ersättningsvecka. Personen arbetar då i en omfattning som understiger hans eller hennes arbetsutbud under den aktuella veckan. En veckas heltidsarbete som är förlagt till måndag – fredag innebär alltså inte att några ersättningsdagar förbrukas enligt begränsningsregeln. Om arbetet däremot är förlagt till onsdag – fredag under en vecka och måndag - tisdag nästföljande vecka så förbrukar den sökande totalt fem ersättningsdagar enligt begränsningsregeln under de båda ersättningsveckorna.

Begränsningen till 75 ersättningsdagar vid deltidsarbete gäller hela ersättningsperioden. Beräkningen ska alltså inte börja om från noll efter ett avbrott i deltidsarbetet. När en ny ersättningsperiod påbörjas startar dock beräkningen av antalet ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet om från noll.

Dagar med aktivitetsstöd påverkar inte räkneverket för de 75 ersättningsdagarna.

Begränsningsregeln påverkar inte det totala antalet ersättningsdagar i en ersättningsperiod. En person som har förbrukat sina 75 ersättningsdagar enligt begränsningsregeln har rätt till återstående ersättningsdagar i ersättningsperioden under veckor då han eller hon är helt arbetslös, se IAF informerar nr 2/2008. 

Begränsning vid säsongsarbetslöshet

En person som har en tillsvidareanställning som innebär att han eller hon på grund av säsongsvariationer inte kan beredas arbete, och då inte heller får någon lön eller annan ersättning, betraktas inte som arbetslös. Personen har genom tillsvidareanställningen accepterat anställningsformen. Se avsnitt 5 för information om bestämmelser angående arbetsvillkor.

En person som har ett säsongsarbete utan att vara tillsvidareanställd kan däremot enligt den ovan redovisade domen från Regeringsrätten ha rätt till ersättning efter säsongens slut. Detta även om den anställde och arbetsgivaren har kommit överens om anställning nästföljande säsong.