Avsnitt 12 - Avstängning och nedsättning

Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Avstängning från rätt till ersättning

43 § Den sökande skall stängas av från rätt till ersättning under tid som anges i 44 §, om den sökande

1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning, eller
2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande. Lag (2000:1460).

44 § Är det sannolikt att ett arbete som avses i 43 § skulle ha varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10 dagar, utgör avstängningstiden
- 10, 20 respektive 45 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 § 1, och

- 20, 40 respektive 60 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 § 2.

I avstängningstiden räknas in bara dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den sökande har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga
- 28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 § 1, och

- 56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 § 2. Lag (2000:1460).

45 § Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 43 §, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i 44 §, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

En sökande som har stängts av från ersättning två gånger inom samma ersättningsperiod på grund av att han eller hon har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande har, om sådant förhållande inträffar en tredje gång inom samma ersättningsperiod, inte rätt till ersättning förrän han eller hon därefter på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor.

Avstängningstiden skall räknas från den dag då det förhållande som anges i 43 § inträffat. Lag (2000:1460). 

Nedsättning av ersättning

45 a § Dagpenningen sätts ned med 25 procent i 40 ersättningsdagar (nedsättningstid) inom ersättningsperioden, om en sökande har
1. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl, eller

2. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd.

Om det under ersättningsperioden en andra gång inträffar sådant förhållande som anges i första stycket skall den sökandes dagpenning sättas ned med 50 procent i ytterligare 40 ersättningsdagar inom ersättningsperioden.

Inträffar under ersättningsperioden en tredje gång sådant förhållande som anges i första stycket, har den sökande inte rätt till ersättning förrän han eller hon därefter på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor.

Nedsättningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i första stycket inträffat. Inträffar under nedsättningstiden sådant förhållande som föranleder ny nedsättningstid räknas den nedsättningstiden från utgången av den föregående nedsättningstiden. Inträffar under avstängningstid sådant förhållande som föranleder nedsättningstid räknas nedsättningstiden från utgången av avstängningstiden.

Den tid inom vilken nedsättning av dagpenningen skall göras får inte överstiga 180 kalenderdagar från den dag då nedsättningstiden inleddes. Lag (2000:1460). 

Gemensam bestämmelse om avstängning och nedsättning

46 § Bestämmelserna i 43 § samt 45 a § första stycket 1 om arbete ska tillämpas i fråga om arbetsmarknadspolitiska program för vilka aktivitetsstöd lämnas. Bestämmelserna i 44, 45 och 45 a §§ ska då gälla i tillämpliga delar. Lag (2012:413).

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring  

Giltig anledning att lämna arbete

19 c § En giltig anledning att lämna ett arbete enligt 43 § 1 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring är att en sökande av hälsoskäl, styrkta genom läkarintyg som utfärdats före anställningens upphörande, inte kan återgå vare sig till tidigare arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren. Förordning (2008:937).

Uppgiftsskyldighet

1. 25 a § Under förutsättning att det har betydelse för handläggningen av ett ärende om arbetslöshetsersättning ska en arbetslöshetskassa till en annan arbetslöshetskassa lämna följande uppgifter om en enskild:
   1. namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer,
   2. vilken dag han eller hon senast inträtt i arbetslöshetskassan och från vilket datum han eller hon har ett obrutet medlemskap i arbetslöshetskassa,
   3. vilken dag han eller hon utträtt ur arbetslöshetskassan och orsaken till utträdet,
   4. vilken period senast fastställt arbetsvillkor avser,
   5. beviljad ersättning i form av grundersättning respektive inkomstrelaterad ersättning samt senast fastställd dagsförtjänst, dagpenning och normalarbetstid,
   6. påbörjat karensvillkor, antalet fullgjorda karensdagar och uppgift om den första och den senaste karensveckan,
   7. antalet förbrukade dagar i senast påbörjade ersättningsperiod och senast ersatt vecka,
   8. antalet förbrukade ersättningsdagar enligt begränsningsregeln i 7 §,
   9. beslut om godkänd bisyssla,
   10. beslut enligt 35 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring att en företagare som tillfälligt upphör att bedriva verksamhet ska anses vara arbetslös,
   11. beslut om godkända deltidsstudier,
   12. fattade beslut om avstängning, nedsättning eller frånkännande av arbetslöshetsersättning inom ersättningsperioden,
   13. senast fattat beslut med anledning av pension eller pensionsbelopp per månad, och
   14. beslut om deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program och tidpunkt då deltagandet påbörjades. Förordning (2008:58).

Övriga bestämmelser

31 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter för verkställigheten av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och denna förordning. Förordning (2003:1110).

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2012:1) om lämpligt arbete

Tillämpningsområde 

1 § Denna författning innehåller föreskrifter om lämpligt arbete för den som söker arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Reglerna om lämpligt arbete gäller också i tillämpliga delar när en sökande anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Allmänna bestämmelser

2 § Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Omställningen till annat arbete ska påbörjas direkt när den sökande anmäler sig som arbetslös hos Arbetsförmedlingen och gör anspråk på arbetslöshetsersättning. Det innebär att den sökande aktivt ska verka för att han eller hon så snabbt som möjligt ska kunna skaffa ett nytt lämpligt arbete.

Den som begär ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ska, förutom  de arbeten som han eller hon söker på eget initiativ, även söka de arbeten som Arbetsförmedlingen anvisar, och delta i de arbetsmarknadspolitiska program som Arbetsförmedlingen anvisar.

3 § Vid bedömningen av vad som kan anses vara ett lämpligt arbete ska hänsyn tas till tillgången på arbetstillfällen över hela arbetsmarknaden. Det geografiska och yrkesmässiga sökområdet ska vidgas i takt med att arbetslösheten fortgår.

4 § Om den sökande inte kan ta ett tillgängligt arbete på grund av personliga förutsättningar eller förhållanden som är godtagbara skäl enligt dessa föreskrifter, ska han eller hon snarast vidta åtgärder för att undanröja dessa hinder, där så är möjligt.

Kompetens

5 § Ett anvisat eller erbjudet arbete som inte motsvarar den sökandes utbildning eller yrkeserfarenhet är inte olämpligt enbart av det skälet.

6 § Om en arbetsgivare anser att den sökandes kvalifikationer är tillräckliga och vill anställa honom eller henne, ska arbetet anses vara lämpligt även om den sökande gör en annan bedömning av sina kvalifikationer.

Medicinska hinder 

7 § Om den sökande åberopar medicinska hinder för att inte söka eller ta ett arbete ska hindren, om det inte är uppenbart obehövligt, styrkas med ett läkarutlåtande som beskriver den sökandes förutsättningar att utföra det anvisade eller erbjudna arbetet. Om det medicinska hindret inte kan styrkas, ska arbetet anses vara lämpligt.

Geografiskt begränsat sökområde

8 § Under en skälig övergångsperiod får en sökande av familjeskäl ha ett geografiskt begränsat sökområde. Ett arbete ska därefter anses vara lämpligt om den sökande kan besöka sin familjebostad varje vecka.

Med geografiskt begränsat sökområde menas att man endast söker arbeten som ligger inom dagpendlingsavstånd från bostaden. Med dagpendlingsavstånd menas ett tidsavstånd mellan bostad och arbete som innebär högst tolv timmars frånvaro från bostaden per dag.

Med familjeskäl avses att
a) ett barn eller någon annan medlem i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandes tillsyn och stöd och därför kräver den sökandes dagliga närvaro, samt att hushållet inte kan flyttas,
b) den andra makans, makens eller därmed jämställd persons arbetsförhållanden medför att han eller hon inte ensam kan sköta det gemensamma hushållet eller flytta med till en annan bostadsort, eller
c) den sökande är ensamstående förälder och är beroende av stöd från någon annan på bostadsorten för att kunna klara ett arbete. 

Resor till och från arbetet 

9 § Ett anvisat eller erbjudet arbete ska anses lämpligt
- om det ligger inom dagpendlingsavstånd och resorna mellan arbetsplatsen och bostaden kan ske till en skälig kostnad,
- även om det saknas allmänna kommunikationsmedel till och från arbetet, men den sökande har tillgång till annat färdsätt, eller
- om arbetstiden kan förläggas så att arbete ligger inom dagpendlingsavstånd och resorna mellan arbetsplatsen och bostaden kan ske till en skälig kostnad.

Bostad 

10 § Om det senast vid tillträdet till arbetet finns möjlighet för den sökande att få tillgång till ett boende inom dagpendlingsavstånd från arbetsplatsen ska ett anvisat arbete eller erbjudet arbete anses lämpligt även om den sökande inte dagligen kan resa mellan den ursprungliga bostaden och arbetsplatsen på ett godtagbart sätt. 

11 § Om ett anvisat eller erbjudet arbete innebär att den sökande och dennes familj måste flytta, ska arbetet anses vara lämpligt om det går att räkna med att inom rimlig tid få en familjebostad inom dagpendlingsavstånd från arbetsplatsen. 

Arbetsinkomsten

12 § Om inkomsten i det anvisade eller erbjudna arbetet är lägre än 90 procent av den fastställda dagpenningen för den sökande, ska arbetet inte anses vara lämpligt

Om det uppstår ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning, ska den som beräknar inkomsten ta hänsyn till det.

Avtal om annat arbete 

13 § Om det finns ett avtal om ett annat arbete än ett anvisat eller erbjudet lämpligt arbete, utgör det avtalet ett godtagbart skäl att avvisa ett anvisat eller erbjudet arbete endast om båda nedan angivna villkor är uppfyllda.

a) Den sökande visar en skriftlig handling som styrker att ett avtal om en anställning hos en arbetsgivare har ingåtts vid tiden för anvisningen eller erbjudandet. 

b) Den avtalade anställningen ska tillträdas inom en månad räknat från anvisningen eller erbjudandet.

 Arbetskonflikt

14 § Ett anvisat eller erbjudet arbete ska anses vara lämpligt även om varsel om stridsåtgärd utfärdats, eller om arbetsplatsen på något annat sätt är hotad av konflikt.

15 § Om det pågår en olovlig stridsåtgärd på en arbetsplats och den sökande har svårigheter att godta ett anvisat eller erbjudet arbete på den arbetsplatsen på grund av:
- den sökandes bekantskap med personer som omfattas av den olovliga stridsåtgärden eller,
- den sökandes lojalitet med den personal som omfattas av den olovliga stridsåtgärden eller,
- av andra särskilda skäl,
ska ett arbete där inte anses vara lämpligt. 

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens
föreskrifter om arbetslöshetsförsäkring, IAFFS 2009:1

Tionde kapitlet - avstängning

Avstängningstid

Beräkning av avstängningsdagar

1 § En avstängningsdag är alltid en hel dag. Maximalt fem avstängningsdagar kan räknas av per vecka (femdagarsregeln). Detta gäller även för en sökande som minskat sitt arbetsutbud så att normalarbetstiden överstiger arbetsutbudet.

Inom ramen för femdagarsregeln ska samtliga dagar som den sökande arbetat minst tre timmar räknas som avstängningsdagar. Detta gäller även lördag och söndag. (IAFFS 2011:4) 

Övergångsbestämmelser

IAFFS 2009:1

1. Denna författning träder i kraft den 1 januari 2012, då Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2009:1) upphör att gälla.
2. I fråga om ersättningsperioder som beviljats före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre föreskrifter.
   

Otillbörligt uppförande

I förarbetena till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring anges följande exempel på otillbörligt uppförande:

"(...) onykterhet i arbetet, upprepad sen ankomst till arbetet, frånvaro utan giltig anledning och vägran att efterkomma arbetsledningens anvisning även i fortsättningen kan tjäna som exempel på faktorer som kan föranleda att arbetslösheten anses självförvållad." (Prop. 1973:56 s 184)

Trakasserier, mobbning

Det finns fall där en anställd utsatts för kränkande särbehandling, t. ex. trakasserier och mobbing, då giltig anledning att lämna arbetet kan anses föreligga.

Rörande bedömningen av sådana fall uttalade arbetsmarknadsutskottet i samband med riksdagsbehandlingen följande: ”Ett läkarintyg skulle kunna tala för att den utsatte verkligen tagit illa vid sig. Normalt torde dock ett sådant intyg - om det alls är möjligt att införskaffa – inte kunna styrka mer än den drabbades upplevelse och besvär. Även sådant som kan framkomma genom kontakter t.ex. med den fackliga organisationen eller med en anpassningsgrupp bör kunna ingå i underlaget för bedömningen. Normalt bör det också krävas att konstruktiva försök gjorts på arbetsplatsen att komma till rätta med problemen. Det kan dock tänkas fall då den drabbade inte bör lastas för att sådana försök inte kommit till stånd. Vidare kan det i fråga om mycket små arbetsplatser vara så att den enda utredning som står till buds består av motstridiga uppgifter från de berörda - arbetstagaren och arbetsgivaren. Detta bör inte utesluta att arbetstagaren ändå kan anses ha haft giltig anledning att lämna arbetet. Utskottet vill med det anförda framhålla att det inte bör vara någon absolut förutsättning att förhållandet styrkts med läkarintyg eller liknande och att försök gjorts att komma tillrätta med problemen. Förhållandena skiftar alltför mycket för att det skall vara möjligt att i förväg slå fast vad som kan utgöra giltig anledning och vad som skall krävas för att visa detta. Hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet.” (1995/96:AU2y s 25-26)

Erbjudet arbete i annat land

Den arbetssökande avvisade ett erbjudet arbete som byggnadssnickare hos ett bemanningsföretag i Norge och arbetslöshetskassan satte därför ned dagpenningen. Regeringsrätten, som hade att ta ställning till om det erbjudna arbetet kunde anses ha varit lämpligt, konstaterade att det i 11 § ALF saknas stöd för att generellt anse att ett arbete skulle vara olämpligt enbart på den grunden att det är beläget i ett annat land. Vidare uttalade domstolen att frågan om arbetets lämplighet måste bedömas både utifrån vad som anges i 11 § ALF, och utifrån andra faktorer som kan påverka livssituationen för en arbetssökande. Arbetets art, den arbetssökandes erfarenhet av arbete av liknande slag, avståndet till hemorten, språksvårigheter, stora skillnader i levnadsförhållanden m.m. ansågs kunna vara sådana faktorer. Mot bakgrund av att den sökande var verksam i byggbranschen, att bostadsorten inte var belägen alltför långt från Norge samt det faktum att Norge både språkligt och kulturellt har stora likheter med Sverige, fann Regeringsrätten att det erbjudna arbetet var lämpligt. (RÅ 2008 ref. 45, mål nr 800-06). 

Anställningsform som strider mot LAS

En person som ansökte om arbetslöshetsersättning ansåg att han inte var skyldig att ta ett erbjudet arbete, eftersom anställningsformen stred mot lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Arbetet som erbjöds den sökande innebar fortsatt tidsbegränsad anställning istället för tillsvidareanställning. Arbetslöshetskassan hade därför stängt av personen från rätt till ersättning enligt de regler som gällde då. Gällande frågan om det erbjudna arbetet kunde anses vara lämpligt framhöll Regeringsrätten att den sökande redan hade haft arbetet under en viss tid. Vidare hade det inte framkommit någon omständighet som medförde att arbetet enligt 11 § ALF skulle anses vara olämpligt. Enbart det faktum att det nya erbjudandet inte stämde överens med föreskrifterna i LAS om rätt till tillsvidareanställning ansågs inte medföra att ett arbete som dittills hade varit lämpligt, inte längre skulle vara det. (RÅ 2004 ref. 73, mål nr 7375-01). 

Utbildning och erfarenhet

Den sökande uppgav som skäl till att han inte hade sökt tre anvisade arbeten att han saknade utbildning och erfarenhet och att de därför var olämpliga. Mot bakgrund av att det är Arbetsförmedlingen som gör bedömningen av vilka arbeten som en arbetssökande ska söka och att det därefter är arbetsgivaren som ska avgöra om personens kvalifikationer är tillräckliga för att han eller hon ska få tjänsten, fann kammarrätten att det fanns skäl för att sätta ner dagpenningen. Därmed ansågs de anvisade arbetena ha varit lämpliga. (Kammarrättens i Stockholm dom den 2 april 2008 i mål nr 248-08).

Lämnat en tillsvidareanställning för en provanställning

Frågan i målet var om en person som lämnat en tillsvidareanställning för att börja en provanställning ska anses ha lämnat sin anställning utan giltig anledning i den mening som avses i 43 § ALF.

Regeringsrätten fann att en provanställning är avsedd att användas av arbetsgivaren för att pröva en arbetstagares lämplighet för arbetet. Det framgår av konstruktionen av reglerna om provanställning att det vanliga ska vara att provanställningen övergår i en tillsvidareanställning. Det är också normalt att tillsvidareanställning inleds med provanställning.

Den sökande hade när han lämnade sin tidigare anställning inget skäl att tro annat än att den nya anställningen skulle komma att inledas och senare övergå i en tillsvidareanställning. Den omständigheten att den nya anställningen var en provanställning innebar därför inte att han kunde anses ha saknat giltig anledning att lämna sin tidigare anställning. (RÅ 2009 ref. 32, mål nr 2938-06). 

En eller flera sanktioner vid samma beslutstillfälle

Arbetsförmedlingen skickade vid samma tidpunkt flera olika underrättelser avseende ifrågasatt ersättningsrätt till arbetslöshetskassan eftersom den sökande inte sökt anvisade arbeten. Kammarrätten fann att även om en arbetssökande hade underlåtit att söka flera anvisade arbeten så kunde endast en sanktion påföras. (Kammarrättens i Stockholm domar den 31 mars 2006 i målen nr 2771-05 och 4875-05).

Ej nedsatt dagpenning

Den sökande hade i ett e-postmeddelande till arbetsgivaren förklarat att hon i första hand ville ha ett liknande semestervikariat på hemorten. Hon hade i anslutning till detta beskrivit sin familjesituation samt att hon fått vetskap om semestervikariatet via en anvisning från Arbetsförmedlingen. Vidare hade hon först i efterhand sänt in handlingar för att styrka sin behörighet för tjänsten.

Frågan i målet var om den sökande i sin e-postkontakt med arbetsgivaren uppträtt på ett sådant sätt att hon uppenbarligen vållat att anställningen inte kommit till stånd.

Regeringsrätten fann att den sökande som på detta sätt redovisat korrekta förhållanden inte kunde anses klandervärt. Att hon hade uppgett att hon fått en platsanvisning från arbetsförmedlingen kunde enligt Regeringsrätten inte läggas henne till last. Det kunde inte heller i detta sammanhang enligt Regeringsrätten tillmätas någon särskild betydelse att hon först i efterhand lämnat in handlingar för att styrka sin behörighet för tjänsten. (RÅ 2010 ref. 65, mål nr 662-09).

Lämnat deltidsarbete

Frågan i målet var om personen hade haft giltig anledning att säga upp sin deltidsanställning innan hon hade förbrukat sina 75 ersättningsdagar.

Den 7 april 2008 hade personen påbörjat en säsongsanställning med ca 8-12 timmars arbetstid per vecka. På grund av deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen får man maximalt använda 75 ersättningsdagar i kombination med deltidsarbete, vilket för hennes del innebar arbete längst t.o.m. den 29 augusti 2008. Under uppsägningstiden fick hon ett erbjudande om en heltidsanställning. Då den nya arbetsgivaren hade ett akut behov av personal fick hon börja arbeta där under uppsägningstiden, vilket medförde att hon under en period hade två anställningar. Detta innebar att hon endast hade förbrukat 66 av sina 75 ersättningsdagar när den första anställningen upphörde.

Kammarrätten fann att arbetslöshetskassan inte haft rätt att stänga av personen från ersättning. Kammarrätten anförde bland annat följande: " På grund av att hon sökte och erhöll ett nytt arbete och påbörjade detta redan innan hennes anställning upphörde förbrukades aldrig de 75 ersättningsdagarna. Det skulle dock motverka grundtanken och syftet med lagen om hon skulle avstängas från ersättning på grund av att hon sökt och erhållit en ny tjänst. När hon sa upp sig från sin tjänst hade hon en giltig anledning att göra så. Senare inträffade förhållanden kan enligt kammarrättens mening inte ändra på detta, i synnerhet inte när det beror på att sökanden aktivt har försökt få en ny anställning". (Kammarrätten i Göteborgs dom, mål nr 5851-09).

Frågan i målet var om personen haft giltig anledning att säga upp sin deltidsanställning innan hon förbrukat sina 75 ersättningsdagar.

Personen var anställd som vicevärd i en bostadsrättsförening som hon var medlem i. Anställningen omfattade tio procent av heltid och lönen var 3 200 kronor i månaden. Hon avslutade anställningen på egen begäran den 15 februari 2009. Vid den tidpunkten hade hon förbrukat 73,5 av de 75 ersättningsdagarna.

Högsta Förvaltningsdomstolen fann följande: "Frågan om /.../ haft giltig anledning att säga upp sig måste bedömas mot bakgrund av vad som allmänt anses vara godtagbara skäl och efter en sammanvägning av förhållandena i hennes fall. Några omständigheter som är hänförliga till arbetsplatsen har inte åberopats i målet. Det är emellertid ostridigt att /.../, när 75- dagarbegränsningen närmade sig, inte hade fått något heltidsarbete och således stod inför valet att säga upp sig från sin deltidsanställning eller förlora hela arbetslöshetsersättningen."

Med hänsyn till den mycket korta tid som återstod innan ersättningsdagarna för deltidsarbetet förbrukats helt och till anställningens begränsade omfattning ansåg Högsta Förvaltningsdomstolen att personen haft giltig anledning att säga upp sig. (HFD 2012 ref. 25, mål nr 7388-10). 

Avstängning från rätt till ersättning

Det bakomliggande syftet med en avstängning är att markera vikten av att man inte lämnar ett arbete förrän man har funnit ett nytt.  

Otillbörligt uppförande

Exempel på vad som kan utgöra otillbörligt uppförande, se under rubriken Förarbeten.

Omständigheter som kan utgöra giltig anledning att lämna anställning

Hälsoskäl

För att en sökande ska anses ha giltig anledning att sluta sitt arbete på egen begäran måste starka skäl föreligga, t.ex. att arbetet är olämpligt för honom eller henne av hälsoskäl, vilket måste styrkas med läkarintyg som har utfärdats innan anställningen upphörde, se 19 c § ALFFo. Möjligheter till omplacering hos arbetsgivaren ska vara uttömda innan anställningen avslutas. 

Utebliven lön

För att en sökande ska anses ha giltig anledning att sluta sitt arbete på egen begäran måste starka skäl föreligga, t.ex. att han eller hon inte har fått ut sin lön av arbetsgivaren.

Trakasserier och mobbning

Se under rubriken Förarbeten.

Flytt av arbetsplats

Om den sökandes arbetsgivare har flyttat arbetsplatsen till en ny ort, som inte ligger på dagpendlingsavstånd från hemorten och den sökandes hemförhållanden är sådana att hemmet inte kan flyttas utan väsentliga olägenheter för hans eller hennes familj kan det under vissa omständigheter finnas giltig anledning att sluta sin anställning på egen begäran.

Vid bedömning om det föreligger giltig anledning att sluta sin anställning på egen begäran i detta fall kan viss vägledning hämtas ur 11 § ALF och 10-11 §§ IAFFS 2012:1 (tidigare 14 § IAFFS 2004:3).

Lämnat deltidsarbete

En person som lämnar en anställning som understiger hans eller hennes arbetsutbud eller upphör att vara verksam som deltidsföretagare efter att ha förbrukat sina 75 ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet får anses ha giltig anledning att göra detta, om inkomsten av deltidsarbetet kommer att understiga fastställd dagpenning som heltidsarbetslös, se IAF informerar nr 2/2008.

Nedsättning av ersättning

Grund för nedsättning

För de sökande som har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl, eller som genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd ska dagpenningen sättas ned.

När erbjudet arbete ska anses som lämpligt framgår av 11 § ALF och IAF:s föreskrifter (IAFFS 2012:1) om lämpligt arbete. 

Godtagbara skäl att avvisa arbete

En sökande som har förbrukat sina 75 ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet och som avvisar ett erbjudet arbete eller uppdrag som understiger hans eller hennes arbetsutbud får anses ha godtagbara skäl att göra detta, om arbetsinkomsten från deltidsarbetet understiger 90 procent av den fastställda dagpenningen.

Godtagbara skäl att avvisa ett kort tidsbegränsat arbete får också anses föreligga när arbetsinkomsten inte kompenserar för det förhållandet att någon arbetslöshetsersättning inte utgår vid arbetslöshet under del av den kalendervecka som anställningen tillträds och/eller har avslutats. Detta även om arbetet skulle motsvara den sökandes arbetsutbud.

Om arbetet kan förläggas över tid på så sätt att deltidsarbetslöshet kan undvikas föreligger inte godtagbara skäl att avvisa arbetet. (IAF informerar nr 2/2008)

Innehållande av ersättning

Se bestämmelserna i avsnitt 18.