IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Uppdragstagare i arbetslöshetsförsäkringen

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) redovisar i denna rapport en kartläggning av omfattningen av uppdragstagarärenden, det vill säga ärenden som gäller självständiga uppdragstagare eller osjälvständiga uppdragstagare, hos arbetslöshetskassorna, samt arbetslöshetskassornas uppfattning om hanteringen av ärenden som gäller uppdragstagare.

Det finns inte någon särskild reglering som gäller uppdragstagare eller någon definition av begreppet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Arbetslöshetsförsäkringen omfattar arbetstagare och företagare. Det väsentligaste kriteriet vid bedömningen av om en uppdragstagare ska definieras som företagare eller som arbetstagare är uppdragstagarens självständighet i förhållande till uppdragsgivaren och dennes verksamhet. I praxis anses den självständiga uppdragstagaren vanligtvis vara företagare och den osjälvständiga uppdragstagaren anses vara anställd.

I oktober 2015 skickade IAF en webbenkät till samtliga arbetslöshetskassor. Den handlade om omfattningen och hanteringen av ärenden som gällde uppdragstagare. Enkätsvaren visade bland annat att:

  • Totalt uppskattade arbetslöshetskassorna antalet uppdragstagarärenden till omkring 2 400 under 2015. Det motsvarar omkring 7 uppdragstagarärenden per 1 000 ersättningstagare.
  • Åren därefter uppskattade de att det kommer att ske en ökning med 6–10 procent per år. År 2019 uppskattade de antalet ärenden till omkring 3 200 stycken. 
  • Skillnaden mellan arbetslöshetskassorna är stor. Det var 13 arbetslöshetskassor som hade färre än 5 ärenden per 1 000, och 13 som hade mellan 5 och 15 ärenden per 1 000 ersättningstagare. Två arbetslöshetskassor hade ett större antal ärenden: 265 respektive 40 ärenden per 1 000 ersättningstagare. 
  • Samtliga arbetslöshetskassor uppgav att de hade någon form av rutin för handläggningen av uppdragstagarärenden i form av bland annat egna blanketter för informationshämtning och för att få bättre beslutsunderlag.

Svårigheter i handläggningen av uppdragstagare

De flesta arbetslöshetskassorna ansåg att handläggningen av uppdragstagare var svår. De uppgav bland annat följande:

  • Det var svårt att bedöma om en uppdragstagare ska anses vara självständig eller osjälvständig.
  • Det var svårt att få in underlag för bedömningen i ärendet på grund av bland annat otydliga anställningsvillkor eller överenskommelser.
  • Det uppstod svårigheter att handlägga ersättningssökande som anlitat egenanställningsföretag.
  • Rättspraxis spretade för uppdrag för liknande förutsättningar och det fanns för få vägledande domar.
  • Det skulle vara önskvärt med ett förtydligande av regelverket när det gäller var gränsen mellan självständig och osjälvständig ska dras.

IAF:s slutkommentar

IAF konstaterar att det krävs en kvalificerad juridisk bedömning av om en uppdragstagare ska betraktas som arbetstagare eller företagare. Uppdragstagarärendena väntas dessutom öka i omfattning de närmaste åren, vilket ligger i linje med den pågående förändringen på arbetsmarknaden. IAF anser att det i dagläget inte är möjligt att genom lagstiftning undanröja de kvalificerade helhetsbedömningar som arbetslöshetskassorna måste göra i varje enskilt fall. Eftersom varje ärende är unikt krävs en noggrann bedömning av varje omständighet i ärendet.