IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Arbetsförmedlingens kontrollarbete

IAF har fått i uppdrag i regleringsbrevet för 2018 att granska Arbetsförmedlingens kontrollarbete inom arbetslöshetsförsäkringen och inom de arbetsmarknadspolitiska programmen. Granskningen visar på omfattande brister och att det finns avvikelser från regelverket i de flesta delarna av kontrollkedjan.

Brister i arbetet med handlingsplaner, aktivitetsrapporter och underrättelser

Arbetet med handlingsplaner och aktivitetsrapporter lever inte upp till de krav som regelverket ställer på myndigheten. Arbetsförmedlingen brister också i sin skyldighet att underrätta arbetslöshetskassorna och enheten Ersättningsprövning när det kan antas att den arbetssökande inte uppfyller reglerna och villkoren för rätt till ersättning.

Arbetsförmedlingen har en avgörande roll för att kontrollen i arbetslöshetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska programmen ska fungera som avsett. Genom sina kontakter med den arbetssökande ska de säkerställa att reglerna och villkoren för att få ersättning följs. Arbetslöshetskassan och enheten Ersättningsprövning kan i de flesta fall inte utreda och besluta om eventuella sanktioner utan att först ha fått information från Arbetsförmedlingen om att det kan finnas skäl att tro att en arbetssökande inte har levt upp till regelverkets krav. När Arbetsförmedlingens kontroll inte utförs eller inte fungerar får det konsekvenser för den enskilde, samhället och arbetslöshetsförsäkringens omställningsfunktion och legitimitet.

Längre arbetslöshetstider och felaktiga utbetalningar

Bristerna i kontrollarbetet leder till att sanktioner uteblir och att den arbetssökande riskerar att uppleva kontrollen och omställningskraven som låga. Detta försvagar omställningsfunktionen i arbetslöshetsförsäkringen genom att försämra de tänkta handlingsdirigerande effekterna av sanktionssystemet. Det kan i sin tur leda till längre arbetslöshetstider, felaktiga utbetalningar och ökade statsfinansiella kostnader.

Det bristande kontrollarbetet kan även urholka förtroendet för välfärdssystemen och allmänhetens förtroende för den demokratiska processen kan komma att påverkas negativt om de lagar som stiftas inte efterlevs eller tillämpas.

En allvarlig konsekvens för den enskilde arbetssökande av att Arbetsförmedlingen avviker från regelverket är att förutsebarheten och därmed rättssäkerheten minskar. Om enskilda inte kan förutse hur Arbetsförmedlingen kommer att agera i ett ärende skapar det otrygghet och bristande legitimitet för både regelverket och den offentliga förvaltningen.

Avvikelser från regelverket och brister i kontrollarbetet kan dessutom leda till att den enskilde går miste om extra stödinsatser som skulle kunna underlätta övergången till arbete. Fall som är lika riskerar även att behandlas olika, och resultera i olika mycket stöd och kontroll.