Lika i sak – lika för alla?
Tillämpar arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingen sanktionsregelverket på ett likvärdigt sätt? – Nej. En studie från IAF visar på skillnader i bedömning av underrättelser både sinsemellan arbetslöshetskassorna och mellan arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingens enhet Ersättningsprövning.
Studien visar att handläggare bedömer ärenden olika även om ärenden är lika i sak. Resultatet innebär att arbetssökande kan behandlas olika, vilket kan påverka regelverkets legitimitet och allmänhetens förtroende.
Enligt regelverken om arbetslöshetsförsäkring och aktivitetsstöd ska en underrättelse bedömas på ett likvärdigt sätt oavsett vem som handlägger den. När en arbetssökande missköter sitt arbetssökande, förlänger tiden i arbetslöshet eller orsakar sin arbetslöshet, ska Arbetsförmedlingen lämna en underrättelse till arbetslöshetskassorna eller Arbetsförmedlingens enhet Ersättningsprövning. De prövar ärendet och kan fatta beslut om sanktion. Sanktionssystemen inom arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet är delvis harmoniserade sedan den 1 mars 2015 och sanktionerna är i huvudsak desamma.
IAF har även analyserat Arbetsförmedlingens underrättelser för 2017 samt arbetslöshetskassornas och enheten Ersättningsprövnings beslut om sanktion. IAF har konstaterat i flera rapporter de senaste åren att det finns skillnader i antalet och andelen sanktioner mellan arbetslöshetskassorna och enheten Ersättningsprövning. Även Riksrevisionen stämmer in i kritiken. Under 2016 var det till exempel 22 procent av de med arbetslöshetsersättning som fick någon sanktion, jämfört med 36 procent av de med aktivitetsstöd.
Granskningen Lika i sak – lika för alla? ska bidra till att arbetslöshetskassor och enheten Ersättningsprövning bedömer underrättelser mer likvärdigt och rättssäkert.