Förordning

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Lämpligt arbete

26 §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om lämpligt arbete enligt 44 § andra stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Förordning (2013:680).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2015:3) om lämpligt arbete

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen föreskriver följande med stöd av

• 44 § andra stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring samt
• 26 § och 31 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring.

Tillämpningsområde

1 § Denna författning innehåller föreskrifter om lämpligt arbete för den som söker arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Reglerna om lämpligt arbete gäller också i tillämpliga delar när en sökande anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Allmänna bestämmelser

Aktivt arbetssökande

2 § Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring.

Omställningen till annat arbete ska påbörjas direkt när den sökande anmäler sig som arbetslös hos Arbetsförmedlingen och gör anspråk på arbetslöshetsersättning. Det innebär att den sökande aktivt ska verka för att han eller hon så snabbt som möjligt ska kunna skaffa ett nytt lämpligt arbete.

Den som begär ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ska, förutom de arbeten som han eller hon söker på eget initiativ, även söka de arbeten som Arbetsförmedlingen anvisar och delta i de arbetsmarknadspolitiska program som Arbetsförmedlingen anvisar.

Vad som ska beaktas vid bedömningen av lämpligt arbete

3 § Vid bedömningen av vad som kan anses vara ett lämpligt arbete ska hänsyn tas till tillgången på arbetstillfällen över hela arbetsmarknaden. Det geografiska och yrkesmässiga sökområdet ska vidgas i takt med att arbetslösheten fortgår.

Undanröja hinder

4 § Om den sökande inte kan ta ett tillgängligt arbete på grund av personliga förutsättningar eller förhållanden som är godtagbara skäl enligt dessa föreskrifter, ska han eller hon snarast vidta åtgärder för att undanröja dessa hinder, där så är möjligt.

Kompetens

Utbildning och yrkeserfarenhet

5 § Ett anvisat eller erbjudet arbete som inte motsvarar den sökandes utbildning eller yrkeserfarenhet är inte olämpligt enbart av det skälet.

Arbetsgivarens bedömning av den sökandes kvalifikationer

6 § Om en arbetsgivare anser att den sökandes kvalifikationer är tillräckliga och vill anställa honom eller henne, ska arbetet anses vara lämpligt även om den sökande gör en annan bedömning av sina kvalifikationer.

Hinder 

Medicinska hinder 

7 § Om den sökande åberopar medicinska hinder för att inte söka eller ta ett arbete ska hindren eller hindret, om det inte är uppenbart obehövligt, styrkas med ett läkarutlåtande som beskriver den sökandes förutsättningar att utföra det anvisade eller erbjudna arbetet. Om det medicinska hindret inte kan styrkas, ska arbetet anses vara lämpligt.  

Geografiskt begränsat sökområde

8 § Under en skälig övergångsperiod får en sökande av familjeskäl ha ett geografiskt begränsat sökområde. Ett arbete ska därefter anses lämpligt om den sökande kan besöka sin familjebostad varje vecka.

Med geografiskt begränsat sökområde menas att den sökande endast söker arbeten som ligger inom dagpendlingsavstånd från bostaden. 

Med dagpendlingsavstånd menas ett tidsavstånd mellan bostad och arbete som innebär högst tolv timmars frånvaro från bostaden per dag.

Med familjeskäl avses att

a) ett barn eller någon annan medlem i hushållsgemenskapen är beroende av den sökandes tillsyn och stöd och därför kräver den sökandes dagliga närvaro, samt att hushållet inte kan flyttas.

b) den andra makans, makens eller därmed jämställd persons arbetsförhållanden medför att han eller hon inte ensam kan sköta det gemensamma hushållet eller flytta med till en annan bostadsort, eller

c) den sökande är ensamstående förälder och är beroende av stöd från någon annan på bostadsorten för att kunna klara ett arbete.

Resor till och från arbetet

Dagpendlingsavstånd

9 § Ett anvisat eller erbjudet arbete ska anses vara lämpligt om det ligger inom dagpendlingsavstånd och resorna mellan arbetsplatsen och bostaden kan ske till en skälig kostnad. Detta gäller även:

- om det saknas allmänna kommunikationer till och från arbetet, men den sökande har tillgång till annat färdsätt eller 

- om arbetstiden kan förläggas så att arbetet ligger inom pendlingsavstånd och resorna mellan arbetsplatsen och bostaden kan ske till en skälig kostnad.

Bostad

Boende inom dag- eller veckopendlingsavstånd

10 § Om det senast vid tillträdet till arbetet finns möjlighet för den sökande att få tillgång till ett boende inom dagpendlingsavstånd från arbetsplatsen ska ett anvisat eller erbjudet arbete anses vara lämpligt även om den sökande inte dagligen kan resa mellan den ursprungliga bostaden och arbetsplatsen på ett godtagbart sätt.

Familjebostad inom dagpendlingsavstånd

11 § Om ett anvisat eller erbjudet arbete innebär att den sökande och dennes familj måste flytta, ska arbetet anses vara lämpligt om det går att räkna med att inom rimlig tid få en familjebostad inom dagpendlingsavstånd från arbetsplatsen.

Arbetsinkomsten

90 procent av dagpenningen

12 § Om inkomsten i det anvisade eller erbjudna arbetet är lägre än 90 procent av den fastställda dagpenningen för den sökande, ska arbetet inte anses vara lämpligt.

Om det uppstår ökade levnadskostnader på grund av dubbel bosättning, ska den som beräknar inkomsten ta hänsyn till det. 

Avtal om annat arbete

Godtagbara skäl att avvisa ett anvisat eller erbjudet lämpligt arbete

13 § Om det finns ett avtal om ett annat arbete än ett anvisat eller erbjudet lämpligt arbete, är detta avtal ett godtagbart skäl att avvisa ett anvisat eller erbjudet arbete endast om båda nedan angivna villkor är uppfyllda.

a) Den sökande visar en skriftlig handling som styrker att ett avtal om en annan anställning hos en annan arbetsgivare har ingåtts vid tiden för anvisningen eller erbjudandet.

b) Den avtalade anställningen ska tillträdas inom en månad räknat från anvisningen eller erbjudandet.

Första stycket gäller inte om den sökande anvisas eller erbjuds tidsbegränsade lämpliga arbeten, som avslutas innan det avtalade arbetet  påbörjas.  

Arbetskonflikt

Varsel eller hot om konflikt

14 § Ett anvisat eller erbjudet arbete ska anses vara lämpligt även om varsel om stridsåtgärder utfärdats, eller om arbetsplatsen på något annat sätt är hotad av konflikt.

Olovlig stridsåtgärd

15 § Om det pågår en olovlig stridsåtgärd på en arbetsplats och den sökande har svårigheter att godta ett anvisat eller erbjudet arbete på den arbetsplatsen på grund av:

- den sökandes bekantskap med personer som omfattas av den olovliga stridsåtgärden

- den sökandes lojalitet med den personal som omfattas av den olovliga stridsåtgärden, eller

- av andra särskilda skäl,

ska ett arbete där inte anses vara lämpligt.

Denna författning träder i kraft den 1 mars 2015, då Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2014:2) om lämpligt arbete upphör att gälla.

Förarbete

Omställningsförsäkring

Regeringen har uttalat följande om den allmänna utgångspunkten för arbetslöshetsförsäkringen: 

En grundläggande princip i en försäkring för omställning är att den arbetslöse hela tiden aktivt söker arbete och deltar i den utbildning, praktik m.m. som arbetsförmedlingen anser lämplig. De regler som styr försäkringen måste vara tydliga. Det gäller att ta erbjudna arbeten även utanför det yrkesområde som man tidigare arbetat inom, att godta en förändrad lön, att vara beredd att inom rimliga krav pendla, flytta, omskola sig eller skaffa praktik. (---)

(…) om den tillfälliga arbetslöshetsperioden riskerar att bli långvarig skall kraven på omställning vara höga. Målet som skall uppnås är ett nytt arbete på den reguljära arbetsmarknaden och det kan innebära byte av verksamhetsområde, yrke eller bostadsort. Försäkringen skall stimulera till yrkes- och kompetensmässig omställning.

(Prop. 1996/97:107, s. 83 och 86)

I senare förarbeten har regeringen betonat detta i samband med borttagandet av den så kallade 100-dagarsregeln:

Regeringen vill understryka att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Syftet med försäkringen är att ersättning skall lämnas under kortare perioder av omställning mellan arbeten. Sannolikheten att hitta ett nytt arbete minskar med arbetslöshetens längd och det är därför av största vikt att den som är arbetslös finner ett arbete så snart det är möjligt. Regeringen anser därför att det är ytterst angeläget att den arbetssökande redan i ett tidigt skede aktivt söker alla lämpliga arbeten. Att den arbetssökande har rätt att begränsa sitt arbetssökande såväl yrkesmässigt som geografiskt under de 100 första ersättningsdagarna strider mot detta och medför en begränsning i den ersättningssökandes rörlighet.

(Prop. 2006/07:89, s. 55) 

Aktivt söker ett lämpligt arbete

År 2000 infördes i 9 § ALF kravet att aktivt söka arbeten. Syftet var att tydliggöra den sökandes eget ansvar för arbetssökandet. ”En arbetssökande kan inte passivt avvakta att hon eller han blir erbjuden ett lämpligt arbete av arbetsförmedlingen utan skall själv aktivt delta i sökprocessen för att finna ett nytt arbete. /…/ Det innebär t.ex. att arbetslöshetsförsäkringen inte skall fungera som ekonomisk utfyllnad i väntan på en nära förestående pensionering.”

I propositionen påpekades vidare att det inte är frågan om att den sökande måste visa att han eller hon har sökt ett visst antal arbeten, utan att kravet på aktivitet får bedömas utifrån de förutsättningar som råder på arbetsmarknaden.

Det är emellertid viktigt att betona att arbetssökanden hela tiden måste medverka i försöken att finna ett nytt arbete och aktivt söka de lediga arbeten som finns på arbetsmarknaden för att ta sig ur sin arbetslöshet.

(Prop. 1999/2000:98 s.51)

Förutsättningar för arbetet och personliga förhållanden

Regeringen har exemplifierat vad som kan avses med "förutsättningar för arbetet" och "personliga förhållanden" i 11 § 1 p ALF: 

Exempel på förutsättningar för arbetet är sådana förhållanden som yrkesvana, utbildning och kompetens, medan exempel på andra personliga förhållanden kan vara ålder, hälsa och lokal bundenhet på grund av familjeskäl.

(Prop. 1999/2000:139, s. 52-53)

Arbete på annan ort

Vad gäller arbete på annan ort och personliga förhållanden har regeringen uttalat följande: 

Om arbete på annan ort betraktas som lämpligt för den arbetssökande, kan det medföra att han eller hon måste flytta.

(Prop. 1999/2000:139, s. 54) 

I senare förarbeten har regeringen bland annat uttalat följande:

Enligt regeringens uppfattning kommer rimlig hänsyn kunna tas även fortsättningsvis till den arbetssökandes möjligheter att arbeta inom ett annat yrkesområde, pendla, veckopendla eller att flytta, genom tillämpningen av reglerna om vad som ska anses vara ett lämpligt arbete som anges i 11 § lagen om arbetslöshetsförsäkring.

(Prop. 2006/07:89 s. 55) 

Personliga förhållanden och arbetsmarknadssituation

Vad gäller personliga förhållanden i relation till läget på arbetsmarknaden har regeringen uttalat följande:

Är tillgången på arbetstillfällen god kan det finnas skäl att ta hänsyn till personliga förhållanden i något större utsträckning eftersom sökande i det fallet ändock relativt snabbt åter kan komma i arbete. Är tillgången på arbetstillfällen sämre får de personliga förhållandena stå tillbaka något till förmån för möjligheten att finna ett arbete.

(Prop. 1999/2000:98, s. 52)

Att en individuell prövning ska göras med hänsyn till arbetsmarknadsläget framgår av regeringens uttalande i senare förarbeten:

Av lagen om arbetslöshetsförsäkring framgår bland annat att ett arbete skall vara lämpligt om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden. Innebörden av bestämmelsen är att det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skall göras en individuell prövning av vad som är lämpligt arbete för den enskilde individen. Regeringen anser att hänsyn därmed tas till alla individers olika förutsättningar.

(Prop. 2006/07:89, s. 56)

Arbetsinkomst och anställningsförmåner

Vad gäller lön har regeringen uttalat följande: 

(...) erbjudet arbete skall anses lämpligt bara om anställningsförmånerna är skäliga i förhållande till den ersättning som den arbetssökande har rätt till enligt försäkringen. (---)

I särskilda fall kan det dock förekomma att en arbetslös kassamedlem erbjuds ett arbete där lönen, trots att den kan anses skälig i förhållande till hans försäkringsersättning, ändock är väsentligt lägre än vad som utgår till andra arbetstagare som besitter jämförbara kvalifikationer och utför likvärdigt arbete. (---)

(…) i sådana speciella fall saknas anledning att begära att den arbetssökande skall acceptera ett erbjudet arbete (...). Vid bedömning av frågan om den erbjudna lönen är väsentligt lägre skall jämförelse göras med lön som utgår vid andra företag med anställda inom samma yrkesområde och i samma ortsgrupp.

(Prop. 1973:56, s. 73-74)

Vidare uttalas följande om förmåner som utgår på grund av en anställning:

(...) inte endast lönen har betydelse när det gäller att bedöma ett erbjudet arbetes lämplighet (...). Även andra anställningsförmåner – såsom pension, sjuklön, semester, övertidsersättning, skift- och andra tillägg, helglön, resekostnadsersättning, traktamentsersättning samt tjänstegruppliv- och avgångsbidragsförsäkring – bör beaktas. Ett erbjudet arbete bör i regel anses lämpligt, om den arbetssökande tillförsäkras de anställningsförmåner av detta slag som utgår enligt kollektivavtal.

(Prop. 1973:56, s. 74-75)

Detta betonas i senare förarbeten, där regeringen uttalat följande:

Anställningsförmånerna skall vara förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner som arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag.

(Prop. 1999/2000:139, s. 53) 

Arbetskonflikt

Att enbart arbetskonflikt som är tillåten enligt lag eller avtal, och som har påbörjats, kan innebära att ett arbete anses vara olämpligt framgår av följande förarbetsuttalande: 

Erbjudet arbete skall anses lämpligt bara under förutsättning att det inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder. Hänsyn får härvid inte tas till konflikt som strider mot kollektivavtal eller kollektivavtalslagen.

En förutsättning för att erbjudet arbete skall kunna avvisas utan påföljd är att stridsåtgärd, som inte är olovlig enligt lag eller kollektivavtal, vidtagits vid företaget. Det kan inte anses tillräckligt att varsel om stridsåtgärd utfärdats eller att företaget på annat sätt är konflikthotat (...).

(Prop. 1973:56, s. 75) 

Söker deltidsarbete - erbjuds heltidsarbete

Vad gäller lämpligheten av ett erbjudet heltidsarbete för en person som söker deltidsarbete har regeringen uttalat följande: 

Den som söker deltidsarbete skall av arbetsförmedlingen i första hand få förslag till sådant arbete. Om det inte är möjligt för förmedlingen att inom skälig tid lämna förslag till deltidsarbete, bör enligt utredningen erbjudande om heltidsarbete, om sådant finns, diskuteras med sökanden. Avvisas sådant erbjudande och anser förmedlingen att sökandens motiv härför inte är godtagbara, bör ersättningsrätten prövas. Vid prövningen bör sökandens berättigade önskemål beaktas och hänsyn särskilt tas till tidigare arbetsförhållanden, t.ex. att sökanden förut under längre tid har haft endast deltidsarbete. Är så inte fallet och finns det inte tillgång på deltidsarbeten inom sökandens naturliga arbetsområde, kan övervägas om ett föreliggande erbjudande om heltidsarbete är att anse som lämpligt. Bedömningen härav får då ske enligt de principer och regler som gäller för prövningen av lämpligt arbete.

(Prop. 1973:56, s. 70)

Rättspraxis

Erbjudet arbete i annat land

Den arbetssökande avvisade ett erbjudet arbete som byggnadssnickare hos ett bemanningsföretag i Norge och arbetslöshetskassan satte därför ned dagpenningen. Regeringsrätten, som hade att ta ställning till om det erbjudna arbetet kunde anses ha varit lämpligt, konstaterade att det i 11 § ALF saknas stöd för att generellt anse att ett arbete skulle vara olämpligt enbart på den grunden att det finns i ett annat land. Vidare uttalade domstolen att frågan om arbetets lämplighet måste bedömas både utifrån vad som anges i 11 § ALF, och utifrån andra faktorer som kan påverka livssituationen för en arbetssökande. Arbetets art, den arbetssökandes erfarenhet av arbete av liknande slag, avstånd till hemorten, språksvårigheter, stora skillnader i levnadsförhållanden m.m. ansågs kunna vara sådana faktorer. Mot bakgrund av att den sökande var verksam i byggbranschen, att bostadsorten inte var belägen alltför långt från Norge samt det faktum att Norge både språkligt och kulturellt har stora likheter med Sverige, fann Regeringsrätten att det erbjudna arbetet var lämpligt. (RÅ 2008 ref. 45, mål nr 800-06)

Anställningsform som strider mot LAS

En person som ansökte om arbetslöshetsersättning ansåg att han inte var skyldig att ta ett erbjudet arbete, eftersom anställningsformen stred mot lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Arbetet som erbjöds den sökande innebar fortsatt tidsbegränsad anställning istället för tillsvidareanställning. Arbetslöshetskassan hade därför stängt av personen från rätt till ersättning enligt de regler som gällde då. Gällande frågan om det erbjudna arbetet kunde anses vara lämpligt framhöll Regeringsrätten att den sökande redan hade haft arbetet under en viss tid. Vidare hade det inte framkommit någon omständighet som medförde att arbetet enligt 11 § ALF skulle anses vara olämpligt. Enbart det faktum att det nya erbjudandet inte stämde överens med föreskrifterna i LAS om rätt till tillsvidareanställning ansågs inte medföra att ett arbete som dittills hade varit lämpligt, inte längre skulle vara det. (RÅ 2004 ref. 73, mål nr 7375-01) 

Utbildning och erfarenhet

Den sökande uppgav som skäl till att han inte hade sökt tre anvisade arbeten att han saknade utbildning och erfarenhet och att de därför var olämpliga. Mot bakgrund av att det är Arbetsförmedlingen som gör bedömningen av vilka arbeten som en arbetssökande ska söka och att det därefter är arbetsgivaren som ska avgöra om personens kvalifikationer är tillräckliga för att han eller hon ska få tjänsten, fann Kammarrätten att det fanns skäl för att sätta ner dagpenningen. Därmed ansågs de anvisade arbetena ha varit lämpliga. (Kammarrättens i Stockholm dom den 2 april 2008 i mål nr 248-08)

Medicinskt hinder

En arbetssökande uppgav som skäl till att han inte hade sökt tre arbeten enligt sin jobbsökarplan, att han hade en hörselnedsättning. Eftersom den arbetssökandes läkarintyg om hörselnedsättning var daterade efter det att han hade avvisat arbetena fann Kammarrätten att det inte var visat att hörselnedsättningen innebar att arbetena var olämpliga vid tidpunkten för avvisningarna. (Kammarrättens i Stockholm dom den 4 oktober 2002 i mål nr 3331-2001).

Avsaknad av kollektivavtal samt restid

Arbetslöshetskassan ansåg att ett anvisat arbete var olämpligt eftersom det inte fanns kollektivavtal på den aktuella arbetsplatsen samt att facket hade avrått den sökande från att acceptera anställningen. Kammarrätten uttalade att enbart det förhållandet att det saknas kollektivavtal inte utgör grund för att anse att det erbjudna arbetet är olämpligt. Inte heller p.g.a. förhållandevis lång restid till och från arbetet kunde det anses vara olämpligt. Den sökande skulle ha diskuterat arbetstiderna och sina restider med arbetsgivaren och med sin handläggare vid Arbetsförmedlingen innan hon avvisade det erbjudna arbetet. (Kammarrättens i Stockholm dom den 11 juni 2004 i mål nr 8104-03)