Förordning

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Dagpenningens storlek

3 §   Dagpenning i form av grundbelopp lämnas till den som har heltidsarbetat under hela ramtiden med 510 kronor per dag, om inte något annat följer av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. För den som inte har arbetat heltid under hela ramtiden ska grundbeloppet minskas proportionellt, dock inte understiga 255 kronor per dag.

Till den som omfattas av 23 c § lagen om arbetslöshetsförsäkring lämnas dagpenning i form av grundbelopp med 510 kronor per dag, under förutsättning att sökanden arbetat heltid under hela den ramtid som föregick den senaste perioden med arbetslöshetsersättning. För den som inte har arbetat heltid under hela den tiden ska grundbeloppet minskas proportionellt, dock inte understiga 255 kronor per dag.

Till den som omfattas av 23 e § lagen om arbetslöshetsförsäkring lämnas dagpenning i form av grundbelopp med 510 kronor per dag, under förutsättning att sökandens totala arbetsutbud under deltagande i garantin motsvarat heltid. För den som inte haft ett arbetsutbud motsvarande heltid under den tiden, ska grundbeloppet minskas proportionellt, dock inte understiga 255 kronor per dag.
Förordning (2020:220).

4 §   Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning ska, om inte något annat följer av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lämnas enligt följande.

Till den som har arbetat heltid under hela ramtiden lämnas inkomstrelaterad ersättning med lägst 510 kronor per dag. För den som inte har arbetat heltid under hela ramtiden ska det lägsta beloppet minskas proportionellt, dock inte understiga 255 kronor per dag. Inkomstrelaterad ersättning lämnas med högst 1 000 kronor per dag. Till den som har haft en inkomst som ger en inkomstrelaterad ersättning som överstiger 1 000 kronor per dag lämnas dock inkomstrelaterad ersättning med högst 1 200 kronor per dag under de första 100 dagarna i en ersättningsperiod. I ersättningsperioden räknas såväl dagar med grundbelopp som dagar med inkomstrelaterad ersättning.

Till den som omfattas av 27 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring lämnas dagpenning med lägst 510 kronor per dag, under förutsättning att sökanden arbetat heltid under hela den ramtid som föregick den senaste perioden med arbetslöshetsersättning. För den som inte arbetat heltid under hela den tiden ska det lägsta beloppet minskas proportionellt, dock inte understiga 255 kronor per dag.

Till den som omfattas av 30 § lagen om arbetslöshetsförsäkring lämnas dagpenning med lägst 510 kronor per dag, under förutsättning att sökandens totala arbetsutbud under deltagande i garantin motsvarat heltid. För den som inte har haft ett arbetsutbud motsvarande heltid under tiden i garantin ska det lägsta beloppet minskas proportionellt, dock inte understiga 255 kronor per dag. Förordning (2020:428).

Omräkning av normalarbetstid och dagsförtjänst

4 a §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om omräkning av normalarbetstid enligt 23 g § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Förordning (2009:664).

4 b §   Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om omräkning av dagsförtjänst enligt 25 a § tredje stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Förordning (2009:664).

Källa: http://data.riksdagen.se/dokument/sfs-1997-835.html

Övergångsbestämmelser

2020:220

1. Denna förordning träder i kraft den 13 april 2020.
2. […]
3. För arbetslöshetsersättning som avser tid före ikraftträdandet gäller 3 och 4 §§ i den äldre lydelsen.

2020:221

1. Denna förordning träder i kraft […] den 4 januari 2021.
2. För arbetslöshetsersättning som avser tid före ikraftträdandet gäller 3 och 4 §§ i den äldre lydelsen.
3. […]

2020:263

1. Denna förordning träder i kraft den 4 maj 2020.
2. Bestämmelserna i 4 § i den nya lydelsen tillämpas dock för arbetslöshetsersättning som avser tid från och med den 13 april 2020.
3. För arbetslöshetsersättning som avser tid före den 13 april 2020 gäller 4 § i den äldre lydelsen.

2020:428

1. Denna förordning träder i kraft den 29 juni 2020.

2. För arbetslöshetsersättning som avser tid före den 29 juni 2020 gäller 4 § i den äldre lydelsen.

Föreskrift

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2018:2) om arbetslöshetsförsäkring

Kap. 4 Normalarbetstid

Beräkning per vecka

Genomsnittlig arbetstid

1 § Den sökandes genomsnittliga arbetstid (normalarbetstid) per vecka beräknas genom att det totala antalet arbetade timmar under de kalendermånader som ingår i ramtiden läggs samman. Utöver arbetad tid i månader som innehåller förvärvsarbete i sådan omfattning att de är tillgodoräkningsbara i ett arbetsvillkor, läggs även tid som ersatts med sjuklön och tid med socialförsäkringsförmåner enligt 23 b § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Den totala summan divideras med antalet veckor under månaderna (antalet månader multiplicerat med 4,33). 

Tid i den sista tillgodoräkningsbara månaden som ligger efter den dag den sökande har anmält sig hos Arbetsförmedlingen och gjort anspråk på ersättning, ska inte räknas med vid beräkningen av normalarbetstiden.

Om anmälningsmånaden ingår i ramtiden ska följande delningstal (veckor) användas för en sådan månad:

anmäld hos Arbetsförmedlingen dag 

    1-7 = 1 vecka

  8-14 = 2 veckor

15-21 = 3 veckor

22-28 = 4 veckor

29-31 = 4,33 veckor.

Totalförsvarsplikt och föräldrapenning

2 § Vid beräkningen av normalarbetstiden får inte tid med totalförsvarsplikt räknas med. 

Tid med föräldrapenning får räknas med om månaden i övrigt innehåller arbete i sådan omfattning att den är tillgodoräkningsbar i arbetsvillkoret.

Om tid med föräldrapenning eller totalförsvarsplikt tagits i anspråk med en eller två månader för att uppfylla arbetsvillkoret, ska normalarbetstiden istället grunda sig på resterande elva eller tio månader.

Schemalagd arbetstid

3 § Om den sökande har haft schemalagd arbetstid som omfattar längre period än en vecka, ska den arbetade tiden fördelas jämnt över de veckor schemat omfattar när normalarbetstiden beräknas. Detsamma gäller om den sökande har haft en anställning med arbetet förlagt så att viss tid varit tjänstgöringsfri.

Lägsta normalarbetstid

4 § Om normalarbetstiden vid beräkningen understiger åtta timmar, ska den ändå fastställas till åtta timmar.

Underlaget för normalarbetstid i vissa fall

Omräkning av fastställd normalarbetstid

5 § Om den sökande har haft ett sammanhängande avbrott i minst tjugofem veckor under den pågående ersättningsperioden på grund av arbete med längre veckoarbetstid än tidigare, ska arbetslöshetskassan räkna om och fastställa en ny normalarbetstid. Arbetslöshetskassan ska inte ändra normalarbetstiden om den sökandes dagsförtjänst därigenom blir lägre.

När arbetslöshetskassan beräknar normalarbetstiden ska den lägga ut en ramtid på tolv månader.

Första och andra stycket gäller även vid avbrott under avstängningstid enligt 43-43 b §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Tid med avgångsvederlag vid bestämmande av arbetsvillkor och normalarbetstid

 6 § Om det ingår tid med avgångsvederlag i ramtiden, ska den sökande antas ha förvärvsarbetat under vederlagstiden i samma omfattning som den fast avtalade arbetstiden i genomsnitt per vecka under det senaste året i den anställning som avgångsvederlaget avser.

Om den sökande inte har haft någon fast avtalad arbetstid, får han eller hon i stället antas ha förvärvsarbetat under vederlagstiden i samma omfattning som den faktiskt arbetade tiden i genomsnitt per vecka under det senaste året i den anställning som avgångsvederlaget avser.

Kap. 5 Inkomstrelaterad ersättning

Dagsförtjänst

1 § Arbetslöshetskassan ska grunda den sökandes dagsförtjänst på den förvärvsinkomst av arbete och det ersättningsbelopp som får tillgodoräknas enligt 23 b § lagen (1997: 238) om arbetslöshetsförsäkring under de månader som normalarbetstiden beräknas på.  

Arbetslöshetskassan ska i underlaget för att beräkna dagsförtjänsten förutom lön även räkna med övriga av arbete förekommande ersättningar och förmåner, som har beskattats som inkomst av tjänst. 

Inkomsten räknas upp enligt senast gällande avtal, om det arbete som har räknats med vid fastställande av normalarbetstiden på grund av överhoppningsbar tid ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader från ansökan om ersättning.

Normalarbetstiden höjd till åtta timmar

2 § Om normalarbetstiden har fastställts till åtta timmar per vecka och det verkliga antalet timmar understiger åtta, ska dagsförtjänsten beräknas på det verkliga antalet timmar.

Omräkning av fastställd dagsförtjänst

3 § Arbetslöshetskassan ska räkna om fastställd dagsförtjänst under pågående ersättningsperiod i följande fall.

1. När normalarbetstiden räknas om.

2. Efter det att löneförhandlingarna för medlemmarna inom arbetslöshetskassans verksamhetsområde avslutats. Arbetslöshetskassan får inte räkna upp löneunderlaget retroaktivt.

Inkomst under tid med avgångsvederlag vid beräkning av dagsförtjänst

4 § Om det ingår tid med avgångsvederlag som har beräknats enligt 2 kap. 11 § 1 i ramtiden, ska den sökande antas ha haft en inkomst per månad under vederlagstiden som motsvarar den genomsnittliga avtalade månadslönen under det senaste året i den anställning som avgångsvederlaget avser.

Om tid med avgångsvederlag i stället har beräknats enligt 2 kap. 11 § 2, ska den sökande antas ha haft en inkomst per månad under denna tid som motsvarar den faktiska genomsnittliga inkomsten per månad under det senaste året i den anställning som avgångsvederlaget avser. I inkomstunderlaget ska ersättningar och förmåner som beskattas som inkomst av tjänst räknas med.

Pensionsavdrag

Omräkning av pensionsavdrag

 5 § Ett fastställt pensionsavdrag ska gälla till dess att en arbetslöshetskassa begär en anmälan om arbetslöshet. Pensionsavdraget räknas om dessförinnan endast om den sökande har fått en väsentlig förändring av sin pension.

Förarbete

Inkomstunderlag vid beräkning av dagsförtjänst

Bestämmelsen i 25 a § ALF motsvarar bestämmelsen i 20 § i tidigare lag (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. I förarbetena till den sist nämnda bestämmelsen uttalades bland annat följande:

I den inkomst (...) skall inräknas normalt förekommande ersättningar för obekväm arbetstid, skifttillägg, regelbundet utgående drickspengar, naturaförmåner (...). Ersättning för (...), gratifikationer eller andra ej regelmässigt utgående ersättningar skall däremot inte inräknas i inkomsten.

(Prop. 1973:56 s. 235)

Omräkning från grundbelopp till inkomstrelaterad ersättning 

Regeringen har uttalat att det ska vara möjligt att växla från grundbeloppet till inkomstrelaterad ersättning i en ersättningsperiod.

Vidare har Regeringen uttalat följande:

Den föreslagna nya arbetslöshetsförsäkringen skall vara en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring och detta leder till att en sökande som uppfyllt arbetsvillkoret men ännu inte villkoret på tolv månaders medlemskap får grundbelopp. När medlemsvillkoret är uppfyllt och om den sökande då också uppfyller ett arbetsvillkor med arbete som utförts under medlemstiden, lämnas under resten av ersättningsperioden dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning. (---)

En förutsättning för att den som tidigare fått grundbelopp skall få inkomstrelaterad ersättning är att han eller hon uppfyller ett arbetsvillkor. Arbetet i ett tidigare arbetsvillkor får ingå i det nya arbetsvillkoret under förutsättning av att det ligger inom en ny ramtid samt inom medlems- eller anslutningstiden.

(Prop.1996/97:107 s. 117- 118)

Beräkning av normalarbetstid

Beträffande beräkning av normalarbetstid har regeringen bl.a. uttalat följande:

Regeringen föreslår därför att normalarbetstiden skall beräknas på den genomsnittliga arbetstiden under hela den s.k. ramtiden om tolv månader i stället som i dag på den genomsnittliga arbetstiden i det förvärvsarbete som arbetsvillkoret uppfylldes med. Den nya modellen medför att den som arbetat i liten omfattning under ramtiden, som omfattar 12 månader, får en låg ersättning och det oavsett orsakerna till att arbetet haft denna låga omfattning. Vid bestämmande av normalarbetstiden skall ingå allt arbete som är av den typ som är tillgodoräkningsbart i försäkringen alltså även arbete enstaka dagar och timmar under förutsättning att kalendermånaden ingår i ramtiden. Kalendermånader inom ramtiden då inget arbete utförts skall också ingå i beräkningen.

(Prop. 2006/07:15 s. 27)

Beräkning av normalarbetstid och sammanläggning av tid med förmåner

Angående bestämmande av normalarbetstid och sammanläggning av tid med förmåner har regeringen uttalat bl.a. följande:

I enlighet med den av regeringen förespråkade arbetslinjen bör den som arbetat så mycket att månaden är tillgodoräkningsbar vid bestämmande av ramtiden inte kunna få avsevärt lägre ersättning än en person som inte arbetat alls eller som arbetat så lite att månaden är överhoppningsbar. Regeringen föreslår därför att i månader som innehåller förvärvsarbete minst i sådan omfattning att de kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor bör, utöver arbetad tid även beaktas tid med sjuklön, ersättning från Försäkringskassan vid tvist om sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, eller med de i förslaget angivna socialförsäkringsförmånerna vid normalarbetstidens fastställande. Förslaget är inte begränsat till endast den som har reglerad, fastlagd arbetstid, utan omfattar envar som under aktuell månad har förvärvsarbetat minst i den omfattningen att månaden kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Anställningens form är inte heller avgörande utan kan avse såväl timanställd, behovsanställd som tillsvidareanställd.

(---) regeringen vill tydliggöra att den tid, utöver arbetad tid, som enligt förslaget bör få beaktas är den tid  för vilken personen fått sjuklön eller en angiven försäkringsersättning. Detta gäller oavsett om personen faktiskt avstått från arbete just den eller de dagarna. Det avgörande för regelns tillämpning bör, såsom ovan anförts, vara att månaden innehåller förvärvsarbete minst i den omfattningen att den kan tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Socialförsäkringsförmåner betalas ut antingen för sju eller fem dagar per vecka. Arbetslöshetsförsäkringen är dock en femdagarsförsäkring. Förmåner som betalats ut för mer än fem dagar i en vecka bör därför räknas om så att de motsvarar en femdagarsförsäkring. En person som t.ex. är halvtidsjukskriven får sju halva ersättningdagar från sjukförsäkringen. I arbetslöshetsförsäkringen motsvarar det fem halva eller två och en halv ersättningsdagar. 

(Prop. 2008/09: 127 s. 28-29) 

Beräkning av dagsförtjänst

Angående beräkning av dagsförtjänst har regeringen bl.a. uttalat  följande:

I avsnitt (...) föreslår regeringen att det vid normalarbetstidens bestämmande under vissa förutsättningar ska vara möjligt att sammanlägga arbetad tid med tid då den enskilde uppburit sjuklön eller vissa socialförsäkringsförmåner. I enlighet därmed föreslår regeringen att i de fall bestämmelsen om sammanläggning av tid är tillämplig, bör vid fastställande av dagsförtjänsten även den sjuklön eller socialförsäkringsförmån som den enskilde erhållit beaktas. I sådana fall bör således dagsförtjänsten fastställas utifrån summan av förvärvsinkomsten och sjuklönen respektive det ersättningsbelopp som lämnats av Försäkringskassan.

(Prop. 2008/09:127 s. 34) 

Särskilda beräkningsregler (skyddsregler)

Beträffande hur normalarbetstiden ska beräknas för sökande som har deltagit i jobb- och utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för ungdomar har regeringen bl.a. uttalat  följande:

När en person deltar i program på heltid och får aktivitetsstöd är den lägsta inkomstrelaterade ersättningen och grundbeloppet 320 kr per dag, oavsett personens tidigare normalarbetstid. För den som får sin inkomstrelaterade ersättning fastställd enligt den särskilda beräkningsregeln efter deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin respektive jobbgarantin för ungdomar, gäller i dag som normalarbetstid den normalarbetstid den sökande hade under den senaste perioden med arbetslöshetsersättning. Den som får aktivitetsstöd baserat på grundbelopp omfattas inte av den särskilda beräkningsreglen. I båda dessa fall leder de nuvarande reglerna till att den som upparbetar ett arbetsvillkor under tiden i eller efter att ha deltagit i en garanti kan få arbetslöshetsersättning som är lägre än det aktivitetsstöd personen fått om han eller hon inte arbetat och i stället fortsatt i garantin.

En av regeringens utgångspunkter för arbetslöshetsförsäkringen är att det alltid ska löna sig att arbeta. Det förekommer att personer förvärvsarbetar på deltid och på övrig tid deltar i en garanti. För att såväl förvärvsarbetet som deltagandet i garantin ska räknas in i det utbud som ligger till grund för bestämmandet av normalarbetstiden, föreslår regeringen att det är sökandens totala arbetsutbud under deltagande i en av garantierna som ska ligga till grund för normalarbetstiden när den särskilda beräkningsregeln tillämpas. Syftet med förslaget är att arbetslöshetsersättningen inte ska kunna bli lägre än det aktivitetsstöd personen uppbar under deltagandet i garantin.

(Prop. 2008/09: 127 s. 31)

Rättspraxis

Normalarbetstid

Avrundningsregel

Om det uppstår ett brutet tal när normalarbetstiden beräknas, ska det enligt avgörande från Regeringsrätten avrundas till närmast hela timtal. (RÅ 2002 ref 111, mål nr 3136-2000)

Omräkning från grundbelopp till inkomstrelaterad ersättning

Prövning av en sökandes rätt till inkomstrelaterad ersättning inom ramen för en ersättningsperiod

Fråga om förutsättningarna för att bevilja en sökande inkomstrelaterad ersättning under pågående ersättningsperiod, efter att han eller hon uppfyllt kravet i 7 § ALF på tolv månaders medlemskap i en arbetslöshetskassa.

Arbetslöshetskassan beviljade den sökande grundersättning i samband med att hon blev arbetslös och anmälde sig som arbetslös på Arbetsförmedlingen. Den sökande uppfyllde vid den tidpunkten inte medlemsvillkoret i 7 § ALF. När hon en dryg månad senare uppfyllde kravet på 12 månaders medlemskap i en arbetslöshetskassa prövade kassan hennes rätt till inkomstrelaterad ersättning. Detta genom att lägga ut en ramtid från dagen då hon uppfyllde medlemsvillkoret och tolv månader bakåt. Detta i överensstämmelse med kassapraxis. Arbetslöshetskassan beviljade henne rätt till inkomstrelaterad ersättning fr.o.m. datumet då hon uppfyllde medlemsvillkoret. Den sökande överklagade beslutet Förvaltningsrätten delade arbetslöshetskassans bedömning, medan kammarrätten fann att ramtiden för beräkningen av den inkomstrelaterade ersättningen skulle bestämmas till de tolv månader som föregått arbetslöshetens inträde i enlighet med definitionen i 15 a § ALF.

HFD anser att prövning av rätt till arbetslöshetsersättning enligt 12 § ALF ska ske vid arbetslöshetens inträde och att det inte finns lagstöd för att göra någon ytterligare prövning av den sökandes rätt till arbetslöshetsersättning under pågående period av arbetslöshet. Att 15 § ALF visserligen föreskriver att förvärvsarbete som använts för att uppfylla ett arbetsvillkor enligt grundförsäkringen får räknas med för att uppfylla villkoret för den inkomstrelaterade ersättningen, om arbetet utförts efter det senaste inträdet i kassan, men att bestämmelsen endast reglerar vilka perioder av förvärvsarbete som får räknas med för att uppfylla villkoret för inkomstrelaterad ersättning. Det föreskrivs emellertid inte något avsteg från regleringen av vid vilken tidpunkt prövningen ska ske. Bestämmelsens tillämpningsområde är således enligt HFD begränsat till fall av ny arbetslöshet inom ramen för en samma ersättningsperiod. När den sökande blev arbetslös hade hon ännu inte varit medlem i en arbetslöshetskassa under tolv månader och hon är därför inte berättigad till inkomstrelaterad ersättning under den period av arbetslöshet som inleddes då. Anledning saknas således att pröva frågan om semesterersättning ska räknas med i inkomstunderlaget. (HFD 2018 ref.12,  mål nr 1610-17)

Inkomstunderlag vid beräkning av dagsförtjänst

Fråga om två bonusutbetalningar under ramtiden ska räknas med vid beräkning av dagsförtjänsten, samt tillämpningen av IAF:s föreskrift om att inkomster ska ha en viss regelbundenhet för att få räknas med i dagsförtjänsten (5 kap. 1 § andra stycket IAFFS 2016:3). Även fråga om den sökande haft rätt att överklaga arbetslöshetskassans beslut, då en prövning av beslutet inte kan utmynna i högre ersättning. Detta eftersom dagpenningen redan vid tidpunkten för beslutet om sökandes rätt till arbetslöshetsersättning har fastställts till maxbeloppet.

Den sökande hade före arbetslösheten haft en tidsbegränsad anställning med fast månadslön och rätt till resultatbaserad bonus. Bonusen betaldes ut årsvis och ibland kvartalsvis. Under ramtiden hade den sökande fått två bonusutbetalningar. Underinstanserna ansåg att bonusbetalningarna inte kunde räknas med i inkomstunderlaget, eftersom bonusutbetalningarna inte kunde betraktas som regelbundna och normalt förekommande.

HFD fann att sökande hade rätt att överklaga beslutet eftersom det ligger i dennes intresse att dagsförtjänsten blir så hög som möjligt, för det fall maxbeloppet höjs under pågående ersättningsperiod.

HFD konstaterade att kravet att inkomster för att få  ingå i dagsförtjänsten ska vara inkomster som den sökande för arbetslösheten vanligen fick under arbetstid som var normal för denne tagits bort.  Av gällande bestämmelse i  25 a § ALF går enligt HFD inte utläsa annat än att samtliga arbetsinkomster som sökande haft inom ramtiden ska räknas med i inkomstunderlaget. IAF:s föreskrift att inkomsterna ska ha en viss regelbundenhet för att få räknas med i underlaget får enligt HFD inte tillämpas, eftersom bestämmelsen går utöver vad som omfattas av IAF:s bemyndigande i ALFFo. (HFD 2017 ref. 47, mål nr 4736-16)

Statlig lönegaranti/förlikning 

Fråga om på vilket underlag som dagsförtjänst ska beräknas. 

Arbetslöshetskassan beräknade den enskildes dagpenning på inkomster som den sökande haft från sin anställning vid en kommun. Den sökande gjorde gällande att hen haft ytterligare inkomster till följd av en annan anställning. Inkomsterna avsåg dels statlig lönegaranti, dels bruttolön enligt en förlikning. Arbetslöshetskassan tillgodoräknade inte inkomsterna vid beräkningen. Den enskilde överklagade beslutet till förvaltningsrätten som avslog överklagandet. 

Domen överklagandes till kammarrätten som avslog överklagandet med bl.a. följande motivering. För att en inkomst enligt 25 a § ALF ska kunna ingå i beräkningen för dagsförtjänsten krävs inte att ersättningen rent faktiskt betalats ut under ramtiden. Avgörande är istället om inkomsten utgör ersättning för arbete som utförts under ramtiden eller på annat sätt kan kopplas till ramtiden. Det underlag som den sökande gett in saknar uppgifter om vilken eller vilka månader som ersättningarna i fråga utgör månadsinkomst för. Vidare har den sökande uppburit sjukpenning samt arbetat under ramtiden. Kammarrätten bedömer därför att ersättningarna inte kan anses utgöra sådana inkomster som den sökande har haft under ramtiden i den mening som avses i 25 a § ALF (Kammarrätten i Stockholms dom meddelad den 10 mars 2022, mål nr 2111-21). 

Provision

Frågan i målet är följande. Vilka utbetalningar utgör en månadsinkomst som kan beaktas enligt 25a § ALF.

Den sökande fick provision som utbetalades kvartalsvis i efterhand från arbetsgivaren. Under ramtiden hade han en tillgodoräkningsbar månad med anställning hos arbetsgivaren. A-kassan tillgodoräknade inte provisionen vid beräkningen av den sökandes månadsinkomst. Han överklagade till Förvaltningsrätten som avslog överklagandet.

Domen överklagades till kammarrätten som delvis ändrade utfallet på så sätt att den del av provisionen som utgjorde ersättning för arbete som utförts under ramtiden tillgodoräknades den sökande som månadsinkomst. (Kammarrätten i Stockholm dom meddelad den 16 oktober 2013, mål nr 2470-13).

Avgångsvederlag och arbetsinkomst under ramtiden

Fråga om det vid beräkning av dagsförtjänsten går att beakta andra inkomster som en ersättningssökande har haft under ramtiden vid sidan av det avgångsvederlag som legat till grund för arbetsvillkoret.

HFD konstaterade att bestämmelsen i 2 kap. 13 § första stycket IAFFS 2014:5 om att tid med avgångsvederlag inte kan slås samman med tid med ett annat arbete när dagsförtjänsten ska beräknas, innebär en inskränkning av vad som följer av 25 a § första stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring. En sådan föreskrift har inte stöd i bemyndigandena i 27 och 4 b §§ förordningen om arbetslöshetsförsäkring. Då bestämmelsen tillför regleringen något nytt är den inte heller en verkställighetsföreskrift. Bestämmelsen står alltså i strid med överordnad författning och det följer då av 11 kap. 14 § regeringsformen att den inte får tillämpas.

Såväl AAs avgångsvederlag som arbetsinkomst under ramtiden ska medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten inom arbetslöshetsförsäkringen. (HFD 2018 ref.22, mål nr 5230-17)

Särskilda beräkningsregler (skyddsregler)

Tidsfrist för ansökan

Kammarrätten fann att det hade förflutit mer än 12 månader mellan ansökan om ersättning och den tidpunkt då den sökande hade lämnat jobb- och utvecklingsgarantin. Skyddsregeln i 30 § ALF blev därför inte tillämplig. 

Den sökande hade deltagit i jobb- och utvecklingsgarantin med aktivitetsstöd till och med den 21 januari 2008. Hon tillträdde en heltidsanställning den 22 januari 2008 och blev sedan på nytt arbetslös och ansökte om arbetslöshetsersättning från och med den 23 januari 2009.

Arbetslöshetskassan räknade tidsfristen i 30 § ALF från den 21 januari 2008 och fann att skyddsregeln inte var tillämplig eftersom mer än 12 månader hade förflutit sedan den sökande lämnade jobb- och utvecklingsgarantin. Den sökande yrkade i överklagandet att tidsfristen skulle beräknas från den tidpunkt hon rätteligen skulle ha avregistrerats från jobb- och utvecklingsgarantin det vill säga då den påbörjade anställningen hade pågått i mer än en månad.

Kammarrätten fann inte skäl att göra någon annan bedömning än underinstanserna. Tidsfristen skulle därför räknas från den sista dagen den sökande deltog i jobb- och utvecklingsgarantin och fick aktivitetsstöd. (Kammarrättens i Jönköping dom den 22 september 2010 i mål nr 330-10).