Avsnitt 2 - Grundvillkoren i 9 § för rätt till ersättning

Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Allmänna villkor för rätt till ersättning

9 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som

1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,

2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,

3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

4. medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen, och

5. aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete.
 

Den som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till ersättning vid fortsatt arbetslöshet. Lag (2007:810).

9 a § Har upphävts genom lag (2007:393).

Förordning (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Allmänna bestämmelser

2 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter om på vilket sätt en sökande skall vara anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen för att ha rätt till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Förordning (2003:1110).

Övriga bestämmelser

31 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrifter för verkställigheten av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och denna förordning. Förordning (2003:1110).

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Individuella handlingsplaner

6 § Arbetsförmedlingen ska i samråd med den som söker arbete upprätta en individuell handlingsplan där den arbetssökandes skyldigheter och planerade aktiviteter anges. Planen ska upprättas senast inom trettio dagar från det att den enskilde anmäler sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. En handlingsplan för den som inte fyllt 25 år bör dock upprättas tidigare.

Första stycket gäller inte om en etableringsplan ska upprättas enligt lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

 
Arbetsförmedlingen får meddela föreskrifter om handlingsplanernas närmare innehåll och om hur de ska följas upp. Förordning (2010:1129).

Frågor om arbetslöshetsförsäkringen

16 § Arbetsförmedlingen ska underrätta arbetslöshetskassan och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen om en arbetssökande som får eller begär ersättning från en arbetslöshetskassa

– avvisar ett lämpligt arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt program som erbjuds,

– på annat sätt genom sitt uppträdande uppenbarligen vållar att en anställning eller deltagande i ett program inte kommer till stånd,

– uppträder så att det finns anledning för den offentliga arbetsförmedlingen att förmoda att sökanden inte vill eller kan anta något som helst arbete,

– frivilligt och utan godtagbar anledning lämnat en anställning eller blivit avskedad på grund av otillbörligt uppförande och arbetslöshetskassan inte på annat sätt kan antas ha fått kännedom om det, eller

– i övrigt inte bedöms uppfylla de allmänna villkoren för rätt till ersättning i 9 § 1, 2, 4 eller 5 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
 
Arbetsförmedlingen ska vidare omedelbart informera arbetslöshetskassan om en arbetssökande som får eller begär ersättning från kassan inte besökt eller kontaktat den offentliga arbetsförmedlingen efter kallelse eller enligt överenskommelse (avanmälan).
 
När en sökande som är avanmäld till arbetslöshetskassan åter anmäler sig hos den offentliga arbetsförmedlingen ska Arbetsförmedlingen samma dag informera arbetslöshetskassan om detta (ersättningsanmälan). När Arbetsförmedlingen bedömer att sökanden åter uppfyller villkoren i första stycket sista strecksatsen ska den snarast meddela detta till arbetslöshetskassan. Förordning (2007:905).

16 a § En arbetslös som blivit avanmäld till arbetslöshetskassan skall ges möjlighet att åter anmäla sig på den offentliga arbetsförmedlingen även på annat sätt än genom personligt besök. Förordning (2007:418).

16 b § Vid varje offentlig arbetsförmedling skall det finnas en tjänsteman som ansvarar för att underrättelser enligt 16 § lämnas till berörd arbetslöshetskassa. Förordning (2007:418).

16 c § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får, efter samråd med Arbetsförmedlingen, meddela närmare föreskrifter om hur underrättelse enligt 16 § ska ske och vad den ska innehålla samt hur en återanmälan enligt 16 a § får ske. Förordning (2007:905). 

Upplysningsskyldighet

16 d § Arbetsförmedlingen ska upplysa den som registreras som inte längre arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen om anledningen till åtgärden och om att uppgiften kan komma att lämnas till Försäkringskassan. Förordning (2007:905).

Verkställighetsbestämmelser 

22 § Arbetsförmedlingen får meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2007:905).

Övergångsbestämmelser

2000:628

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2000 då förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten upphör att gälla. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för verksamhet som beslutats och ärenden som börjat handläggas före den 1 augusti 2000.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2012:1) om lämpligt arbete

Tillämpningsområde

1 § Denna författning innehåller föreskrifter om lämpligt arbete för den som söker arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Reglerna om lämpligt arbete gäller också i tillämpliga delar när en sökande anvisas ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Allmänna bestämmelser 

2 § Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Omställningen till annat arbete ska påbörjas direkt när den sökande anmäler sig som arbetslös hos Arbetsförmedlingen och gör anspråk på arbetslöshetsersättning. Det innebär att den sökande aktivt ska verka för att han eller hon så snabbt som möjligt ska kunna skaffa ett nytt lämpligt arbete. 

Den som begär ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ska, förutom de arbeten som han eller hon söker på eget initiativ, även söka de arbeten som Arbetsförmedlingen anvisar, och delta i de arbetsmarknadspolitiska program som Arbetsförmedlingen anvisar.

3 § Vid bedömningen av vad som kan anses vara ett lämpligt arbete ska hänsyn tas till tillgången på arbetstillfällen över hela arbetsmarknaden. Det geografiska och yrkesmässiga sökområdet ska vidgas i takt med att arbetslösheten fortgår.

4 § Om den sökande inte kan ta ett tillgängligt arbete på grund av personliga förutsättningar eller förhållanden som är godtagbara skäl enligt dessa föreskrifter, ska han eller hon snarast vidta åtgärder för att undanröja dessa hinder, där så är möjligt.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om arbetslöshetsförsäkring, IAFFS 2009:1

Första kapitlet – grundvillkoren

Arbetslöshet 

Statlig lönegaranti vid konkurs

1 § En sökande som har blivit arbetslös på grund av arbetsgivarens konkurs, och som ansöker om ersättning innan uppsägningstiden har löpt ut, ska lämna en kopia på konkursförvaltarens beslut till arbetslöshetskassan. Av beslutet ska det framgå

- vilka lönefordringar, som gäller tid före uppsägningen och som redan ersatts genom garantibeloppet, samt

- hur mycket av garantibeloppet som återstår för att täcka lönen under uppsägningstiden.

 Arbetslöshetskassan ska lägga ut det som återstår av  garantibeloppet som lön under uppsägningstiden för de dagar som den sökande har rätt till lön. Först när beloppet förbrukats, kan den sökande anses som arbetslös enligt arbetslöshetsförsäkringen. (IAFFS 2011:4).

Lärare, cirkelledare och sfi-lärare med ferielön och anställda med uppehållslön

2 § En sökande eller annan sökande som arbetar i en läsårsanknuten verksamhet har inte rätt till arbetslöshetsersättning under ferieuppehåll när han eller hon har haft rätt till ferie- eller uppehållslön.
 
Cirkelledare och sfi-lärare har inte heller rätt till arbetslöshetsersättning under tjänstgöringsfri tid som kan anses ersatt genom ferielön.
 
Tid som inte ger rätt till ersättning beräknas och läggs ut enligt  3-7 §§.

Beräkning av tid som inte ger rätt till ersättning

Beräkning av tid med ferielön 

3 § Arbetslöshetskassan ska beräkna tid med ferielön genom att antalet kalenderdagar som anställningen har omfattat under verksamhetsåret multipliceras med 0,17 multiplicerat med sysselsättningsgraden i anställningen. (IAFFS 2011:4).

Beräkning av tjänstgöringsfri tid

 
3 a § Tjänstgöringsfri tid som inte ger cirkelledare och sfi-lärare rätt till ersättning ska arbetslöshetskassan beräkna genom att antalet kalenderdagar som anställningen har omfattat under arbetsåret multipliceras med 0,26 multiplicerat med sysselsättningsgraden i anställningen. (IAFFS 2011:4).

Beräkning av tid med uppehållslön

 
3 b § Arbetslöshetskassan ska beräkna tid med uppehållslön genom att den uppehållslön som den sökande har rätt till divideras med daglönen. Daglönen räknas fram genom att den genomsnittliga månadslönen divideras med trettio.

Om sysselsättningsgraden har varit mindre än heltid, ska arbetslöshetskassan multiplicera antalet kalenderdagar som den sökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning för med sysselsättningsgraden. (IAFFS 2011:4).

Normalarbetstid eller arbetsutbud lägre än fyrtio timmar

4 § Om normalarbetstiden eller arbetsutbudet är lägre än fyrtio timmar, men större än eller lika med den beräknade sysselsättningsgraden multiplicerad med fyrtio, ska arbetslöshetskassan multiplicera antalet framräknade dagar som den sökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning för med fyrtio dividerat med normalarbetstiden.

 Om arbetsutbudet understiger normalarbetstiden ska arbetslöshetskassan i stället multiplicera antalet framräknade dagar med fyrtio dividerat med utbudet. (IAFFS 2011:4).

Avrundning

5 § Om det vid beräkningen av dagar som inte ger rätt till ersättning uppkommer ett brutet tal avrundas detta till närmast högre hela tal.

Utläggning av tid och dagar 

Utläggning av tid som inte ger rätt till ersättning

6 § Arbetslöshetskassan ska lägga ut tid som inte ger rätt till ersättning från första dagen i ferieuppehållet.
 
För cirkelledare och sfi-lärare ska arbetslöshetskassan lägga ut tid som inte ger rätt till ersättning  från och med den vecka då den 1 juni infaller. (IAFFS 2011:4).

Utläggning av dagar vid kombinerad anställning som lärare och cirkelledare eller vid anställning med uppehållslön.

7 § För en sökande som under verksamhets- eller arbetsåret har kombinerat flera anställningar som lärare eller cirkelledare, eller som varit anställd med uppehållslön, ska arbetslöshetskassan lägga ut de dagar som inte ger rätt till arbetslöshetsersättning efter varandra från och med den första dagen i ferieuppehållet. (IAFFS 2011:4).

Deltidsarbeten

Deltidsarbete som lärare, cirkelledare, sfi-lärare eller anställning med uppehållslön

8 § En sökande som har arbetat deltid som lärare, cirkelledare eller sfi-lärare, eller en sökande som har varit anställd med uppehållslön och inte samtidigt under verksamhetsåret varit anmäld på Arbetsförmedlingen, har inte rätt till arbetslöshetsersättning under ferieuppehållet.
 
Om den sökande däremot har fått arbetslöshetsersättning under terminen och jämsides med denna ersättning arbetat deltid, kan han eller hon ha rätt till ersättning i samma omfattning under ferieuppehållet om anställningen inte har upphört. (IAFFS 2011:4).

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter om anmälan hos den offentliga Arbetsförmedlingen för rätt till ekonomiskt stöd vid arbetslöshet, IAFFS 2009:4

Anmälan

2 § En sökande som begär arbetslöshetsersättning kan anmäla sig som sökande hos Arbetsförmedlingen på följande sätt:

1. Genom personligt besök hos Arbetsförmedlingen.
2. Via Arbetsförmedlingens webbplats med stöd av e-tjänst.
3. Via telebild på Arbetsförmedlingens distansservicekontor.

I det fall en sökande har anmält sig via Arbetsförmedlingens webbplats med stöd av e-tjänst ska sökanden inom fem vardagar från anmälningsdagen personligen besöka Arbetsförmedlingen eller kontakta Arbetsförmedlingen via telebild på Arbetsförmedlingens distanservicekontor. (IAFFS 2010:5).

Anmälan av arbetslöshet till den offentliga Arbetsförmedlingen vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamhet

2 a § En sökande som begär arbetslöshetsersättning vid tillfälligt avbrott i fiskeverksamheten kan anmäla arbetslöshet per telefon till Arbetsförmedlingen. En person som tillhör ett båtlag kan göra en telefonanmälan för hela båtlaget. (IAFFS 2011:1). 

Återanmälan

3 § En sökande som begär arbetslöshetsersättning under pågående ersättningsperiod kan återanmäla sig som sökande hos Arbetsförmedlingen på följande sätt:                  

1. Genom personligt besök hos Arbetsförmedlingen.
2. Via Arbetsförmedlingens webbplats med stöd av e-tjänst.
3. Via telebild på Arbetsförmedlingens distansservicekontor.
4. Via telefon till Arbetsförmedlingen.

I det fall en sökande inte har en aktuell handlingsplan och återanmälan har skett via Arbetsförmedlingens webbplats med stöd av e-tjänst eller via telefon till Arbetsförmedlingen ska sökande inom fem vardagar från anmälningsdagen personligen besöka Arbetsförmedlingen eller kontakta Arbetsförmedlingen via telebild på Arbetsförmedlingens distansservicekontor. (IAFFS 2010:5).

Telefonanmälan

4 § Arbetsförmedlingen kan medge undantag från kravet på säker identifiering vid registrering av anmälan och återanmälan om det föreligger särskilda skäl. Anmälan ska då göras per telefon i följande fall:

1. Om en sökande på grund av bristfälliga kommunikationer har svårt att inställa sig hos Arbetsförmedlingen den första arbetslösa dagen.
2. Om en sökande är känd av Arbetsförmedlingen och om kostnader och tidsåtgång i övrigt motiverar avsteg från huvudregeln.
3. Om en sökande är bosatt på en ort där Arbetsförmedlingen har begränsat öppethållande, och han eller hon ska anmäla sig på en dag då den inte är öppen.

Den sökande ska i samband med telefonanmälan komma överens med Arbetsförmedlingen om att han eller hon inom fem vardagar från anmälningsdagen personligen ska besöka Arbetsförmedlingen eller kontakta Arbetsförmedlingen via telebild på Arbetsförmedlingens distansservicekontor. (IAFFS 2010:5). 

Rättelse av registrering

5 § En sökande kan i efterhand få uppgift om dag för anmälan eller återanmälan rättad om det är helt klarlagt av Arbetsförmedlingen att sökande har anmält sig som arbetssökande en viss dag i enlighet med dessa föreskrifter.

Identitet

6 § En sökande som vid personligt besök på Arbetsförmedlingen eller via telebild på Arbetsförmedlingens distansservicekontor anmäler eller återanmäler sig eller har annan kontakt med Arbetsförmedlingen som har betydelse för rätten till arbetslöshetsersättning ska styrka sin identitet.
 
En sökande som via e-tjänst på Arbetsförmedlingens webbplats anmäler eller återanmäler sig eller har annan kontakt med Arbetsförmedlingen som har betydelse för rätten till arbetslöshetsersättning ska styrka sin identitet med stöd av e-legitimation.
 
En sökande som per telefon återanmäler sig eller har annan kontakt med Arbetsförmedlingen som har betydelse för rätten till arbetslöshetsersättning ska styrka sin identitet. (IAFFS 2010:5).

En sökandes anträffbarhet

7 § En sökande ska vara anträffbar och ha anmält vistelseadress till Arbetsförmedlingen de dagar för vilka han eller hon begär ersättning.
 
En sökande ska omedelbart anmäla ändring av vistelseadressen till Arbetsförmedlingen. Detta gäller oavsett om ändringen är tillfällig eller varaktig.

Arbetssökande från annat EU/EES-land eller Schweiz med bibehållen ersättning

8 §(1) En sökande som vistas i Sverige och som gör anspråk på att fortsätta uppbära arbetslöshetsersättning från ett annat EU/EES-land eller Schweiz med intyg E 303(2) eller dokument U2(3), ska anmäla sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen genom ett personligt besök eller kontakta Arbetsförmedlingen via telebild på Arbetsförmedlingens distansservicekontor.
 
Arbetsförmedlingen har för dessa sökande möjlighet att medge undantag från kravet på personligt besök eller kontakt med Arbetsförmedlingen via telebild på Arbetsförmedlingens distansservicekontor vid registrering av anmälan, om förutsättningarna i 4 § första stycket punkterna 1-3 och andra stycket dessa föreskrifter är uppfyllda. IAFFS (2010:5).

1.  Senaste lydelse IAFFS 2010:2

2.  Utfärdas enligt villkoren i artikel 69 Rådets förordning (EEG) 1408/71, EGT L 149, 05.07.1971 s.002,Celex 371R1408

3.  Utfärdas enligt villkoren i artikel 64 Rådets förordning (EG) 883/2004, EUT L 200, 07.06.2004, s.1-49, Celex 32004R0883R(01)

Upprätthållande av samhällsviktig verksamhet

9 § En sökande ska kunna anmäla eller återanmäla sig som arbetssökande per telefon hos Arbetsförmedlingen om det uppstår ett bortfall av eller svår störning i Arbetsförmedlingens samhällsviktiga verksamhet.

Arbetsförmedlingen ska anmäla till Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen när denna undantagsbestämmelse ska tillämpas. (IAFFS 2009:6)

Se även Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter (AMSFS 2005:4) om handläggning av arbetsförmedlingsärenden samt Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter (AMSFS 2004:11) om individuella handlingsplaner.

Övergångsbestämmelser

IAFFS 2009:1

1. Denna författning träder i kraft den 1 juli 2009, då Inspektionen
   för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter (IAFFS 2006:3) upphör
   att gälla.
2. I fråga om ersättningsperioder som har beviljats före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre föreskrifter.
   

IAFFS 2011:1

Denna författning träder ikraft den 14 februari 2011 och ska tillämpas på telefonanmälan som sker från och med den 1 februari 2011.

Arbetslöshet

I förarbetena till den nuvarande lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) anförde regeringen att endast den som saknar förvärvsinkomst betraktas som arbetslös i arbetslöshetsförsäkringens mening, samt att: ”Till förvärvsinkomster räknas lön, uppsägningslön, avgångsvederlag och andra ersättningar som utbetalas av arbetsgivaren på grund av anställningsförhållandet. Under den tid sådana förvärvsinkomster lämnas är vederbörande inte berättigad till arbetslöshetsersättning men skall å andra sidan tillgodoräknas tiden för uppfyllande av det arbetsvillkor som uppställs som kvalifikationsgrund för en ersättningsperiod.” (Prop. 1996/97:107 s. 93)

I slutbetänkandet till utredningen "En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring" angavs följande angående definitionen av arbetslöshet: "Har någon en tillsvidareanställning som innebär att han eller hon under vissa perioder inte kan beredas arbete och då inte heller erhåller någon lön eller på annat sätt kompenseras ekonomiskt, har man i praxis ansett att personen ifråga har accepterat anställningsformen och därför inte heller ska anses vara arbetslös.” (SOU 1996:150 s.100)

Angående arbetslöshet, se även under rubriken Information i detta avsnitt. Vad gäller arbetslöshetens inträde för företagare, se vidare avsnitt 9 i denna regelsamling. 

Arbetsför

Av förarbetena till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring framgår vad som avses med att vara arbetsför för att ha rätt till arbetslöshetsersättning: ”Detta villkor innebär att sökanden skall kunna prestera ett normalt arbetsresultat i ett för honom lämpligt arbete.” (Prop. 1973:56 s. 177)

I kommittédirektiven till Socialdepartementets utredning ”Gränslandet mellan sjukdom och arbete” om bedömning av arbetsförmåga, konstateras att bestämmelserna i 9 § ALF är nära kopplade till begreppet ”arbetsförmåga” inom socialförsäkringen. Begreppen ”arbetsför” eller ”arbetsförmåga” definieras inte i lagen inom något av dessa områden. Angående arbetsförmåga på arbetsmarknadspolitikens område hänvisas dock till en definition i Arbetsförmedlingens interna handläggarstöd: ”arbetsförmåga bestäms av egenskaper hos en individ, en specifik arbetsuppgift och arbetsmiljö i samspel".

I kommittédirektiven anförs följande: ”Vid bedömning av arbetsförmåga ska Arbetsförmedlingen pröva individens funktionstillstånd, kunskaper, färdigheter, erfarenheter och utvecklingsmöjligheter mot olika arbetsuppgifter och arbetsmiljöer. En individ kan med detta synsätt vara fullt arbetsförmögen när det gäller vissa arbetsuppgifter och helt oförmögen att arbeta med andra uppgifter. Begreppet arbetsförmåga är således en relation mellan individ och miljö och inte enbart en egenskap hos individen. Arbetsförmågan kan påverkas genom anpassning av arbetsplatsen, med hjälp av olika hjälpmedel, med utbildning och inte minst över tid.” (Kommittédirektiv 2008:11 s. 316 i bilaga 1 till SOU 2009:89)

Oförhindrad att åta sig arbete

Att vara oförhindrad att förvärvsarbeta innebär enligt förarbeten till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring att ”det inte får föreligga någon omständighet som hindrar den arbetslöse att över huvud taget utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under tid för vilken han gör anspråk på kontant stöd under arbetslöshet. Villkoret innefattar samtidigt alla omständigheter som kan utgöra hinder för att utföra tillgängligt förvärvsarbete. Det kan därmed sägas innebära att arbetssökande skall stå till arbetsmarknadens förfogande.” (Prop. 1973:56 s. 69)

I senare förarbeten behandlades villkoret att vara oförhindrad att åta sig arbete i samband med barntillsyn: ”Av den som har vård om barn krävs i princip att barntillsynen är ordnad för ett normalt dagtidsarbete för att vederbörande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande och vara oförhindrad att åtaga sig arbete. /…/ För den som har haft deltids- eller skiftarbete räcker det med att ha barntillsynen ordnad för att kunna ta ett arbete med motsvarande arbetstider. Vidare får den som är ofrivilligt arbetslös och erbjuds arbete med ändrade arbetstider den tid på sig som behövs för att ordna barntillsynen. Hur lång tid detta får ta beror på de möjligheter som finns att ordna barntillsynen på orten. Sökanden måste dock vidta de åtgärder som är möjliga för att ordna tillsynen inom rimlig tid.”

Departementschefen framförde att när en förälder i samband med ofrivillig arbetslöshet går miste om sin barnomsorgsplats bör han eller hon få behålla rätten till arbetslöshetsersättning under den tid som det tar att på nytt ordna barntillsynen, under förutsättning att vederbörande verkligen aktivt försöker ordna tillsynen. (Prop. 1983/84:126 s. 19 f)

I förarbetena till den nuvarande lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) framhålls att ovanstående princip fortfarande gäller. En person som inte har barntillsynen ordnad anses i arbetslöshetsförsäkringens mening inte stå till arbetsmarknadens förfogande och har inte rätt till arbetslöshetsersättning. (Prop 1996/97:107 s. 83)

I förarbetena till den tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring anförs följande om begränsning av arbetsutbud eller sökområde på grund av bundenhet till hemmet: ”de som är bundna vid hemmet till följd av personligt handikapp, bör kunna få ersättning vid arbetslöshet, om de till väsentlig del haft sin försörjning genom stadigvarande hemarbete och om de är beredda att utföra annat hemarbete eller annat arbete som deras handikapp tillåter. Denna bedömningsregel bör enligt utredningen gälla även personliga handikapp av andra slag än fysiska, exempelvis bundenhet vid vård i hemmet av handikappad eller åldrig anhörig, som utgör ett uppenbart hinder för att förvärvsarbeta utom hemmet.” (Prop. 1973:56 s. 70) Departementschefen förtydligade att krav bör ställas på att vårdbehovet styrks genom intyg från socialmyndighet eller motsvarande. (Prop. 1973:56 s. 178) 

Individuell handlingsplan

Av förarbetena till den nuvarande lagen framgår att en sökande som inte medverkar till att upprätta en individuell handlingsplan i samråd med Arbetsförmedlingen inte har rätt till arbetslöshetsersättning, så länge han eller hon inte medverkar. Vidare påpekas vikten av att sökande genom handlingsplanen får information om konsekvenserna av att inte uppfylla villkoren i arbetslöshetsförsäkringen: ”I den individuella handlingsplanen bör också den arbetssökande uppmärksammas på konsekvenserna av att t.ex. utan godtagbart skäl avböja erbjudande om lämpligt arbete eller avvisa ett erbjudande om lämplig arbetsmarknadspolitisk insats.” (Prop. 1999/2000:139 s. 50-51)

Aktivt söker ett lämpligt arbete

År 2000 infördes i 9 § ALF kravet att aktivt söka arbeten. Syftet var att tydliggöra den sökandes eget ansvar för arbetssökandet. ”En arbetssökande kan inte passivt avvakta att hon eller han blir erbjuden ett lämpligt arbete av arbetsförmedlingen utan skall själv aktivt delta i sökprocessen för att finna ett nytt arbete. /…/ Det innebär t.ex. att arbetslöshetsförsäkringen inte skall fungera som ekonomisk utfyllnad i väntan på en nära förestående pensionering.”

I propositionen påpekades vidare att det inte är frågan om att den sökande måste visa att han eller hon har sökt ett visst antal arbeten, utan att kravet på aktivitet får bedömas utifrån de förutsättningar som råder på arbetsmarknaden. ”Det är emellertid viktigt att betona att arbetssökanden hela tiden måste medverka i försöken att finna ett nytt arbete och aktivt söka de lediga arbeten som finns på arbetsmarknaden för att ta sig ur sin arbetslöshet.” (Prop. 1999/2000:98 s.50)

Inte rätt till ersättning vid fortsatt arbetslöshet

Den som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till arbetslöshetsersättning vid fortsatt arbetslöshet. Av förarbetena framgår att om en sökande efter att ha tackat nej till jobbgarantin sedan ångrar sig och accepterar anvisningen, bör han eller hon anvisas programmet och få ersättning i form av aktivitetsstöd.

Av förarbetena framgår vidare vad som krävs för att åter bli berättigad till arbetslöshetsersättning: ”… en individ som avvisat ett erbjudande om jobbgarantin och som därefter uppfyller ett arbetsvillkor har möjlighet att få arbetslöshetsersättning vid arbetslöshet under förutsättning att han eller hon uppfyller de allmänna villkoren i 9 §.” (Prop. 2006/07:118 s. 30)

Arbetslöshet

Elitidrottare

Regeringsrätten har prövat om en person som spelade fotboll på elitnivå (superettan) ansågs stå till arbetsmarknadens förfogande på ett sådant sätt att han hade rätt till arbetslöshetsersättning. Fotbollsspelaren hade sagt upp sig från sitt heltidsarbete och bytt fotbollsklubb till ett lag i superettan. För 10 000 kr per månad, exklusive resultatbaserade tillägg, hade han åtagit sig att träna varje vardag, spela match under lördag eller söndag och delta i sponsoraktiviteter. I samband med att han sade upp sig sökte han arbetslöshetsersättning. Han sökte först ersättning för 40 timmar per vecka och förklarade senare att han avsåg att kombinera sitt fotbollsspelande med en deltidsanställning, och påstod sig kunna förhandla om att upphöra med fotbollen om han blev erbjuden en anställning.

Regeringsrätten anförde bl.a. att det över huvud taget inte får finnas någon omständighet som hindrar den arbetslöse från att utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under den tid han begär ersättning för. Regeringsrättens avgörande bekräftar tidigare praxis enligt Försäkringsöverdomstolen. Regeringsrätten ansåg att det inte fanns skäl att avvika från denna praxis. De villkor som fanns i den ersättningssökandes avtal om tillgänglighet för träning, matcher och sponsoraktiviteter gav vid handen att han inte stod till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs enligt 9 § ALF. Regeringsrätten ansåg att detta förhållande inte påverkades av att han vid ett arbetserbjudande eventuellt skulle kunna helt eller delvis frigöra sig från avtalet med fotbollsklubben och fann därför att han inte var berättigad till arbetslöshetsersättning. (RÅ 2007 ref. 64, mål nr 1905-06).

 Se även (RÅ 2009 målnr 5523-09) där Regeringsrätten fann att avtalet mellan den sökande och fotbollsklubben inte hindrade honom från att anta annat arbete.  Regeringsrätten anförde bl.a. att "överenskommelsens ordalydelse även medgav tolkningen att han kunde ha ett vanligt arbete under avtalstiden. Storleken på ersättningen talade också för att detta varit parternas avsikt". 

Förtroendeuppdrag

Kammarrätten har prövat om en fritidspolitiker som hade ett flertal viktiga förtroendeuppdrag inom kommunen, varav ett som ordförande, stod till arbetsmarknadens förfogande. För uppdragen fick han ett årsarvode som motsvarade en heltidslön. Den schemalagda mötestiden uppgick till fyra timmar per vecka. Mötena var sådana att de måste förberedas och planeras. Både länsrätten och kammarrätten fann att engagemanget som fritidspolitiker var av sådan omfattning och karaktär att han var förhindrad att åta sig förvärvsarbete på sätt som avses i 9 § ALF. (Kammarrättens i Stockholm dom den 17 juni 2008 i mål nr 4688-07. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd. Regeringsrättens beslut den 19 oktober 2009 i mål nr 5425-08).

Kammarrätten ansåg att ett politiskt förtroendeuppdrag som vice ordförande i Patientnämnden inom landstinget var att betrakta som förvärvsarbete på deltid och inte som ett enstaka förtroendeuppdrag. Två nämndemän var skiljaktiga. (Kammarrättens i Stockholm dom den 21 september 2009 i mål nr 1032-09).

Kammarrätten ansåg att ett förtroendeuppdrag kunde jämställas med förvärsvarbete. Det skulle då röra sig om ett uppdrag av relativt stor omfattning med en betydande andel arvoderade timmar såsom över 40 procent av en heltid och som till sin natur liknade ett förvärvsarbete och ersattes med en fast ersättning för vilken uppdragsgivaren betalade sociala avgifter. I detta fall var det fråga om en förtroendevald fastighetsansvarig i en kyrklig församling. (Kammarrättens i Stockholm dom den 26 januari 2006 i mål nr 255-05).

Se även Kammarrättens i Jönköping dom den 9 mars 2009 i mål nr 1977-08, Kammarrättens i Stockholm dom den 17 juni 2008 i mål nr 4688-07, Kammarrättens i Stockholm dom den 26 januari 2006 i mål nr 255-05 och Kammarrättens i Stockholm dom den 1 november 2001 i mål nr 1813-2001.

Säsongsbetonat arbete

Den aktuella personen hade arbetat hos samma arbetsgivare i 21 år, varav de senaste 6 åren endast under sommarhalvåret varje år, som regel från april - september. Efter varje säsong hade personen ifråga tackat ja till erbjudande om att arbeta även nästföljande säsong och även anmält sig som arbetssökande vid varje säsongs slut. Regeringsrätten ansåg att anställningsförhållandet närmast reglerades genom upprepade anställningsavtal som sträckte sig från varje säsongs början till dess slut och att det i övrigt inte fanns något som talade för att personen ifråga direkt efter varje säsongs slut skulle ha varit förhindrad att åta sig ett annat arbete. Regeringsrätten ansåg därför att personen ifråga efter säsongens slut var arbetslös och därför hade rätt till arbetslöshetsersättning. (RÅ 2003 ref. 101, mål nr 664-2002).

Bemanningsföretag

Regeringsrätten har i två mål prövat frågan om en sökande som vid upprepade tillfällen i samma bemanningsföretag antagit tidsbegränsade anställningar som vikarie för att hyras ut har rätt till arbetslöshetsersättning mellan anställningsperioderna.
 
Regeringsrätten fann i mål 4940-05 att det inte framkommit annat än att de två visstidsanställningarna år 2002 var vikariat med syfte att ersätta hos bemanningsföretaget anställd personal. Vidare framgick inte annat än att de två vikariaten var förenliga med LAS och inom branschen gällande kollektivavtal. Under sådana förhållanden fick den sökande betraktas som arbetslös efter det att den andra anställningen hos företaget upphört.
 
Även i mål 4941-05 fann Regeringsrätten att det inte framkommit annat än att den aktuella visstidsanställningen under 2003, i likhet med vad domstolen i nyss nämnda mål funnit vara fallet med de två tidigare vikariaten, var förenligt med såväl LAS som inom branschen gällande kollektivavtal. Den sökande fick under sådana förhållanden betraktas som arbetslös efter det att anställningen hos företaget upphört. (RÅ 2007 ref. 20, mål nr 4940-05 och 4941-05).

Se även Kammarrättens i Stockholm dom den 4 april 2012 i mål nr 7348-11.

Skådespelare

Frågan i målet var om personen stått till arbetsmarknadens förfogande på sätt som krävs enligt 9 § ALF.

Av utredningen i målet framgick att personen var anställd för att spela en roll i en teateruppsättning. Repetitionstiderna var förlagda till mellan 5 oktober och den 2 november samt till mellan den 14 och den 18 december 2009. Föreställningarna var förlagda till mellan den  19 december 2009 och den 10 januari 2010. Personen anförde att hennes anställning varit uppdelad i två perioder och att hon stått till arbetsmarknadens förfogande under uppehållet samt att hon under uppehållet också arbetat extra.

Kammarrätten ansåg att personen på grund av artistavtalet varit förhindrad att anta alla lämpliga och tillgängliga arbeten på arbetsmarknaden. Personen hade därmed inte rätt till arbetslöshetsersättning från och med den 3 november 2009 (Kammarrättens i Stockholm dom den 12 april 2012 i mål nr 7036-11). 

Arbetsför 

Nekad sjukpenning 

En person begärde omprövning av Försäkringskassans beslut om nekad sjukpenning. Vid denna tidpunkt ansåg sig personen inte ha någon arbetsförmåga, vilket styrktes av läkarintyg. Personen anmälde sig på Arbetsförmedlingen och fick avslag på sin ansökan om ersättning. Arbetslöshetskassan motiverade avslaget med att den enskilde själv ansåg sig vara oförmögen att arbeta, eftersom han dels hade begärt ändring av Försäkringskassans avslag, dels hade ett läkarintyg som vittnade om helt nedsatt arbetsförmåga.

Kammarrätten ansåg att den enskilde uppfyllde villkoren enligt 9 § ALF och ansågs stå till arbetsmarknadens förfogande och därmed var berättigad till arbetslöshetsersättning. Kammarrätten anförde att den enskildes begäran om omprövning av Försäkringskassans beslut inte föranledde någon annan bedömning. (Kammarrättens i Göteborg dom den 2 november 2009 i mål nr 6032-08).

Psykiskt funktionshinder 

Länsrätten fann att den sökandes psykiska funktionshinder var ett sådant hinder för honom att både finna och utföra ett arbete att han inte kunde anses vara arbetsför. Kammarrätten fann vid en samlad bedömning att det inte fanns anledning att ifrågasätta att Arbetsförmedlingen hade uttömt sina möjligheter att hjälpa den sökande (genom bl.a. arbetsträning och placering vid Samhall), och att han vid tidpunkten för arbetslöshetskassans beslut därmed inte kunde anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande. (Kammarrättens i Stockholm dom den 15 juni 2009 i mål nr 7433-08).

Bristande kunskaper i svenska

Kammarrätten anförde bl.a. följande: ”När det gäller de krav man kan ställa på en arbetssökande är det inte självklart att man kan begära lika mycket av alla. Vilka ansträngningar som kan, och bör, krävas får avgöras från vad som kan anses skäligt mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. Man kan således inte alltid ställa lika stora krav på en äldre, lågutbildad sökande med bristande språkkunskaper som på en yngre, välutbildad person, uppvuxen i Sverige”.

Kammarrätten anförde vidare att utredningen visade att den sökande kontinuerligt hade sökt arbeten genom att med hjälp av sin partner ringa fyra till sex arbetsgivare i veckan, och att makarna inte hade begränsat sig till företag med spansktalande personal. Kammarrätten ansåg att möjligheterna var mycket begränsade för personen i fråga att med sina bristande språkkunskaper kunna få andra arbeten än inom städning och köksarbete. Mot den bakgrunden fann kammarrätten att den sökande stod till arbetsmarknadens förfogande och därför var berättigad till arbetslöshetsersättning. Två ledamöter var dock skiljaktiga och ansåg att personen inte hade sökt tillräckligt många arbeten. (Kammarrättens i Stockholm dom den 18 september 2006 i mål nr 4540-05). 

Arbetslöshet

I lagen finns ingen definition på begreppet arbetslöshet. I de allmänna villkoren i 9 § ALF, det så kallade grundvillkoret, anges under vilka förutsättningar den enskilde har rätt till arbetslöshetsersättning. Arbetslöshetskassan gör en bedömning i det enskilda fallet, se även 10 och 13 §§ ALF i avsnitt 3 respektive avsnitt 5. 

Förtroendeuppdrag

Den som är förtroendevald är inte anställd och omfattas inte av lagen (1982:80) om anställningsskydd eller av semesterlagen (1977:480).

Det finns flera olika typer av förtroendeuppdrag. De vanligaste är politiska och fackliga förtroendeuppdrag, men därutöver förekommer även förtroendeuppdrag inom ideella föreningar, stiftelser, kyrkliga församlingar samt uppdrag som nämndeman. De förtroendevalda har fått i uppdrag att sköta en uppgift utan att vara anställda av uppdragsgivaren. Ersättningen för uppdragen sker oftast i form av arvoden samt i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Förtroendeuppdragen bygger många gånger på ideellt engagemang som utförs på fritiden. Det gemensamma för alla förtroendeuppdrag i organiserad form är att de som innehar uppdragen är valda för ett uppdrag under en begränsad tid samt att de inte är att anse som arbetstagare i civilrättslig mening.

Det finns en stadgad praxis för den gruppen av politiskt förtroendevalda som har årsarvoderade uppdrag på heltid eller deltid. AMS meddelande nr 17/1995 avser denna grupp. I AMS meddelande nr 17/1995 uttalas att politiska förtroendeuppdrag som ersätts enligt reglerna i kommunallagen (1991:900) i vissa fall kan jämställas med förvärvsarbete. Det ska då vara fråga om årsarvoderade politiska förtroendeuppdrag på heltid eller deltid. Ett eller flera uppdrag där endast sammanträdesarvoden betalas ut jämställs inte med förvärvsarbete och ska då normalt inte påverka rätten till arbetslöshetsersättning. I sistnämnda fall är underlaget för beräkningen av dagsförtjänsten den oreducerade inkomsten vid den tidigare anställningen.

Frågan om förtroendeuppdrag är att jämställa med förvärvsarbete har aktualiserats vid flera tillfällen under 2000-talet, se under rättspraxis. 

Arbetsför

För att kunna få rätt till arbetslöshetsersättning måste den sökande ha ett arbetsutbud på, och kunna utföra arbete, minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt 17 timmar i veckan enligt 9 § 1. En sökande som på grund av sjukdom har sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt med tre fjärdedelar, har ett arbetsutbud på 10 timmar per vecka. Det understiger det lägsta utbud som krävs enligt 9 § ALF för rätt till ersättning. 

För att i tveksamma fall kunna fastställa om en sökande är arbetsför kan arbetslöshetskassan kräva att han eller hon visar upp ett läkarutlåtande. 

Anmäld som arbetssökande och individuell handlingsplan

Den som helt eller delvis är arbetslös och vill ansöka om arbetslöshetsersättning ska ersättningsanmälas (påanmälas) till en arbetslöshetskassa. För den som söker ersättning ställs krav på att uppfylla villkoren i arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetsförmedlingen ska i samråd med den enskilde upprätta en individuell handlingsplan. Handlingsplanen ska bland annat innehålla uppgifter om aktiviteter som den sökande ska genomföra och tidpunkter för uppföljning. En sökande som inte kontaktar Arbetsförmedlingen vid de tidpunkter som framgår av handlingsplanen, eller enligt överenskommelse eller kallelse ska avanmälas från arbetslöshetskassan. Den sökande är då fortfarande inskriven men måste besöka Arbetsförmedlingen för att följa upp aktiviteten och åter bli ersättningsanmäld (påanmäld) till arbetslöshetskassan. En sökande som inte längre vill vara inskriven vid Arbetsförmedlingen ska avaktualiseras (skrivas ut).

Grundvillkoren och underrättelse

Arbetslöshetsförsäkringen administreras av arbetslöshetskassorna. Det innebär bland annat att det är arbetslöshetskassorna som prövar om en person som ansöker om arbetslöshetsersättning är berättigad till det, och att det är kassorna som betalar ut ersättningen. Om en sökande inte följer handlingsplanen eller aktiviteterna i den eller inte bedöms uppfylla grundvillkoren i övrigt för rätt till ersättning, ska Arbetsförmedlingen lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan. Arbetslöshetskassan ska göra en självständig bedömning av huruvida den sökande uppfyller grundvillkoren i 9 § ALF (dom i mål nr 3338-2001 meddelad av Kammarrätten i Stockholm 2003-05-19).