Av författningskommentaren till 3 kap. lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring (prop. 2023/24:128 s. 416 ff.) framgår följande.  

Krav på inkomster av förvärvsarbete

Inkomstvillkor 1–3§§

1 § reglerar vad som krävs för att en sökande ska ha rätt till arbetslöshetsersättning. Paragrafen reglerar att ett uppfyllt inkomstvillkor är en av förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsersättning och tydliggör att det finns ett samband mellan bestämmelserna om inkomstvillkor och prövningen av ersättningsperiodens längd och ersättningens storlek. Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Av första stycket framgår att en sökande för att ha rätt till arbetslöshetsersättning ska ha uppfyllt ett inkomstvillkor och att det kan göras genom att uppfylla kraven i antingen 2 eller 3 §. Av de paragraferna har den s.k. huvudregeln i 2 § företräde, vilket framgår av bestämmelsen i 3 §. Ett uppfyllt inkomstvillkor enligt någon av paragraferna är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för rätt till arbetslöshetsersättning, eftersom t.ex. även de allmänna villkoren i 2 kap. behöver vara uppfyllda.

I andra stycket tydliggörs att bestämmelserna om inkomstvillkor har ett samband med bestämmelserna om ersättningsperiod och ersättningsgrundande inkomst i 4 respektive 5 kap. När en sökande har uppfyllt ett inkomstvillkor ska arbetslöshetskassan dels fastställa ersättningsperioden, dvs. hur många ersättningsdagar som sökanden som mest kan få arbetslöshetsersättning för, dels fastställa den ersättningsgrundande inkomst som ska ligga till grund för beräkningen av ersättningens storlek 

I 2 § regleras under vilka förutsättningar ett inkomstvillkor enligt den s.k. huvudregeln är uppfyllt. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Enligt första stycket 1 krävs att en sökande, inom en ramtid, har haft en viss minsta sammanlagd inkomst av förvärvsarbete. Kravet innebär att det finns ett lägsta belopp som sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete minst måste uppgå till inom ramtiden. Med sammanlagd inkomst av förvärvsarbete avses sökandens samtliga sådana inkomster av förvärvsarbete inom ramtiden, dvs. även inkomster av förvärvsarbete som under en enskild månad inte når upp till kravet på minsta inkomst av förvärvsarbete per månad enligt andra punkten. 

Enligt första stycket 2 krävs att sökanden, utöver en viss minsta sammanlagd inkomst av förvärvsarbete, har haft en viss minsta inkomst av förvärvsarbete per månad under minst fyra månader inom ramtiden. Det krävs inte att sökanden har haft fyra på varandra följande månader med inkomster av förvärvsarbete. Det är tillräckligt att det inom ramtiden på tolv månader finns fyra månader med den minsta inkomst av förvärvsarbete som krävs. Kravet är alltså uppfyllt om en sökande har haft en tillräcklig inkomst av förvärvsarbete under t.ex. månad tre, fem, nio och elva inom ramtiden. 

I 3 § regleras under vilka förutsättningar en sökande som inte uppfyller ett inkomstvillkor enligt huvudregeln i 2 § ändå kan uppfylla ett inkomstvillkor. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt första stycket ges sökande en alternativ möjlighet att uppfylla ett inkomstvillkor och få rätt till arbetslöshetsersättning. Den s.k. alternativregeln blir tillämplig om sökanden inte uppfyller ett inkomstvillkor enligt huvudregeln i 2 §, dvs. endast om sökanden inte når upp till kravet på en viss sammanlagd inkomst av förvärvsarbete.

För att uppfylla ett inkomstvillkor enligt bestämmelsen krävs att sökanden under minst fyra sammanhängande månader inom ramtiden har uppfyllt kravet i 2 § första stycket 2 på en viss minsta inkomst av förvärvsarbete per månad. Sökanden behöver alltså ha haft lika många månader med den minsta månadsinkomst som regeringen har föreskrivit om som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor enligt huvudregeln. Till skillnad från vad som gäller enligt huvudregeln måste det dock vara fråga om fyra sammanhängande månader med inkomster av förvärvsarbete inom ramtiden. I ramtiden ingår inte månader som utgör överhoppningsbar tid, se 11 §. Månader inom ramtiden kan därmed vara sammanhängande även om de kalendermässigt inte följer på varandra.

Enligt andra stycket kan en sökande få rätt till arbetslöshetsersättning genom att uppfylla ett inkomstvillkor enligt alternativregeln i första stycket under två ersättningsperioder. Bestämmelsen innebär att en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt alternativregeln och som därefter har förbrukat sin ersättningsperiod endast kan uppfylla ett inkomstvillkor enligt alternativregeln ytterligare en gång. Begränsningen gäller även om ersättningsperioderna inte följer omedelbart efter varandra.

Beräkning för den som varit företagare 4 § 

I 4 § finns bestämmelser om att en sökande som har varit verksam som företagare kan använda inkomster av förvärvsarbete från näringsverksamheten som ligger utanför ramtiden för att uppfylla ett inkomstvillkor. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt bestämmelsen i första stycket får den som har varit verksam som företagare inom ramtiden, i stället för att använda sig av inkomsterna av förvärvsarbete från näringsverksamheten under den tiden, använda inkomster av förvärvsarbete från näringsverksamheten som ligger utanför ramtiden vid prövningen av ett inkomstvillkor. De eventuella inkomster av förvärvsarbete från näringsverksamheten som sökanden har haft under ramtiden byts i sådant fall ut mot de inkomster av förvärvsarbete från näringsverksamheten som ligger utanför ramtiden. De senare inkomsterna används därmed i stället för inkomsterna under ramtiden vid prövningen av ett inkomstvillkor. Det krävs inte att sökanden faktiskt har haft inkomster från näringsverksamheten under ramtiden för att sökanden i stället ska kunna använda sig av inkomster utanför ramtiden. Det är dock bara för månader då sökanden har varit verksam som företagare inom ramtiden som inkomster utanför ramtiden kan användas. Det krävs således att sökanden har varit företagare enligt 2 kap. 6 och 7 §§ och faktiskt har utfört arbete i verksamheten. För månader under ramtiden då sökanden inte har varit verksam som företagare gäller samma regler som för andra sökande, dvs. inkomsterna av förvärvsarbete inom ramtiden.

För månader inom ramtiden då sökanden har varit verksam som företagare finns, förutom de vanliga reglerna, ytterligare två sätt att beräkna inkomster på. Sökanden kan använda antingen, enligt första stycket 1, inkomsten av förvärvsarbete från verksamheten som framgår av det senaste beslutet om slutlig skatt eller, enligt första stycket 2, den genomsnittliga årsinkomsten av förvärvsarbete från verksamheten under de två år som har föregått det beskattningsår som avses i första punkten. I andra stycket anges hur tidigare årsinkomster av förvärvsarbete från verksamheten ska beräknas och användas vid prövningen av ett inkomstvillkor. För att få fram ett belopp per månad delas den årsinkomst som används, dvs. den inkomst av förvärvsarbete från verksamheten som följer av första stycket 1 eller 2, med tolv. Månadsbeloppet får sedan användas för varje månad som sökanden har varit verksam som företagare inom ramtiden. Om en sökande har varit verksam i t.ex. fem månader inom ramtiden och det framräknade månadsbeloppet är 15 000 kronor, får sökanden alltså för var och en av de fem månaderna räkna en inkomst av förvärvsarbete med detta belopp. Beloppet får räknas med både vid beräkningen av sökandens inkomst av förvärvsarbete per månad och vid beräkningen av den sammanlagda inkomsten av förvärvsarbete inom ramtiden. Till den framräknade inkomsten adderas andra inkomster av förvärvsarbete som sökanden har haft under ramtiden, t.ex. från en anställning, eller ersättningar som får jämställas med inkomst av förvärvsarbete.

Av tredje stycket framgår att det, av de olika sätten att beräkna sökandens inkomster av förvärvsarbete på, är det mest förmånliga alternativet som ska användas. Möjligheten att använda tidigare inkomster av förvärvsarbete omfattar även företagare vars inkomster av förvärvsarbete inom ramtiden finns tillgängliga i arbetsgivardeklarationer. Även för sådana företagare är det de inkomster som är mest förmånliga för sökanden som ska räknas med. I normalfallet kommer en bedömning av vad som är mest förmånligt att handla om vilken sammanlagd inkomst av förvärvsarbete som blir högst, men det kan finnas undantag. Inkomster av förvärvsarbete utanför ramtiden ska t.ex. inte användas om det innebär att en sökande, som hade uppfyllt ett inkomstvillkor med inkomster av förvärvsarbete inom ramtiden, inte uppfyller kravet på fyra månader med en viss minsta inkomst av förvärvsarbete per månad och därför inte har rätt till ersättning.

Inkomster av förvärvsarbete 5–6 §§

I 5 § regleras vad som i lagen avses med inkomster av förvärvsarbete. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt första stycket definieras inkomster av förvärvsarbete som sådana ersättningar som en utbetalare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för och sådana inkomster som en fysisk person är skyldig att betala egenavgifter för enligt socialavgiftslagen (2000:980). I 2 kap. socialavgiftslagen anges vad som är en ersättning som en utbetalare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för. Avgiftspliktig ersättning är t.ex. löner, arvoden, förmåner och andra ersättningar för arbete. Arbetsgivaravgifter ska betalas på lön även till den som är anställd i eget aktiebolag. Med ersättning för arbete likställs bl.a. lönegaranti. Även t.ex. avgångsvederlag och ekonomiskt skadestånd är vanligen avgiftspliktig ersättning. Det innebär att sådana ersättningar som enligt 2 kap. 17 § innebär att en sökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning i stället kan beaktas vid prövningen av ett inkomstvillkor när den tid som ersättningen avser har passerat. Den ersättning som en utbetalare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för ska enligt 26 kap. 19 a § skatteförfarandelagen (2011:1244) redovisas per betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration. I 3 kap. socialavgiftslagen anges vad som är en inkomst som en fysisk person är skyldig att betala egenavgifter för. 

I 6 § regleras till vilken månad som inkomster av förvärvsarbete ska hänföras. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.6.

I första stycket anges att inkomster av förvärvsarbete ska hänföras till den månad då de betalas ut. Bestämmelsen ger alltså uttryck för att den s.k. kontantprincipen ska tillämpas när det avgörs om inkomsterna av förvärvsarbete ligger inom ramtiden och därmed kan beaktas vid prövningen av ett inkomstvillkor.

Ersättningar som ska jämställas med inkomster av förvärvsarbete
7–8 §§

I 7 § regleras vilka ersättningar som, utöver inkomster av förvärvsarbete enligt 5 §, ska räknas med i sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete vid prövningen av ett inkomstvillkor enligt huvudregeln. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Ersättningarna enligt socialförsäkringsbalken och lagen om sjuklön jämställs med inkomster av förvärvsarbete vid beräkningen av sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete under ramtiden. Vid prövningen av kravet på en viss minsta sammanlagd inkomst av förvärvsarbete enligt 2 § första stycket 1 omfattas alltså även sådana ersättningar. Kravet i 2 § första stycket 2 på en viss minsta inkomst av förvärvsarbete per månad under minst fyra månader måste däremot uppfyllas genom inkomster av förvärvsarbete enligt 5 §. Det innebär att ersättningarna enligt socialförsäkringsbalken och lagen om sjuklön inte kan användas för att uppfylla ett inkomstvillkor enligt alternativregeln i 3 §.

I 8 § regleras till vilken månad som ersättningar som jämställs med inkomster av förvärvsarbete ska hänföras. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Av bestämmelsen framgår att ersättningar som jämställs med inkomster av förvärvsarbete ska hänföras till den månad som de avser. Det avgörande för att en sådan ersättning ska räknas med är alltså inte att den betalas ut inom ramtiden utan att den betalas ut för tid som ingår i ramtiden.

Inkomster och ersättningar som inte får beaktas när ett inkomstvillkor prövas 9–10 §§

I 9 § finns bestämmelser om vissa inkomster av förvärvsarbete som, trots att de omfattas av definitionen av sådana inkomster i 5 §, ska undantas vid prövningen av ett inkomstvillkor. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Enligt punkt 1 ska det när ett inkomstvillkor prövas bortses från inkomster av förvärvsarbete som hänför sig till näringsverksamhet enligt 2 kap. 11 §. Bestämmelsen innebär att inkomster av förvärvsarbete från en sådan näringsverksamhet som en sökande fortsätter att bedriva under tid då sökanden får arbetslöshetsersättning inte ska beaktas när inkomstvillkoret prövas.

Enligt punkt 2 ska det även bortses från inkomster av förvärvsarbete som hänför sig till bisyssla enligt 6 kap. 5 §. Inkomster av förvärvsarbete från ett sådant arbete som sökanden under ramtiden har haft vid sidan av det förlorade arbetet och som sökanden ska fortsätta att utföra som bisyssla under tiden med arbetslöshetsersättning ska därmed inte beaktas. För att inkomster av förvärvsarbete under ramtiden från ett arbete som skulle kunna uppfylla kriterierna för bisyssla ska kunna räknas med vid prövningen av ett inkomstvillkor krävs att arbetet inte under en tidigare period med arbetslöshetsersättning har behandlats som bisyssla. 

Enligt punkt 3 ska det när ett inkomstvillkor prövas bortses från inkomster av förvärvsarbete som hänför sig till arbete inom ramen för andra arbetsmarknadspolitiska program än sådana som avser särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Det handlar t.ex. om inkomster av förvärvsarbete som en sökande har till följd av en anställning som arbetsgivaren får särskilt anställningsstöd för. Det är bara de inkomster av förvärvsarbete som är kopplade till det arbetsmarknadspolitiska programmet som inte får beaktas. Det innebär att inkomster av förvärvsarbete från arbetsgivaren får räknas med under förutsättning att dessa inkomster inte avser samma anställning som arbetsgivaren får anställningsstöd för.

En sökande som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och som har ett arbete vid sidan av den insats som sökanden deltar i kan räkna med inkomsterna av arbetet vid prövningen av ett inkomstvillkor. En sökandes inkomster av förvärvsarbete från en verksamhet som sökanden bedriver med stöd till start av näringsverksamhet betraktas alltid som inkomster inom ramen för programmet så länge programmet pågår.

Inkomster av förvärvsarbete som inte hänför sig till arbete inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program, t.ex. inkomster av förvärvsarbete från ett etableringsjobb eller inom ramen för nystartsjobb, kan räknas med vid prövningen av ett inkomstvillkor. Även inkomster av förvärvsarbete inom ramen för det arbetsmarknadspolitiska programmet särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga kan räknas med.

I 10 § finns bestämmelser om att vissa inkomster av förvärvsarbete och ersättningar som ska jämställas med inkomster av förvärvsarbete ska undantas vid prövningen av ett inkomstvillkor. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt bestämmelsen får inkomster av förvärvsarbete enligt 5 § och ersättningar som jämställs med sådana inkomster enligt 7 § inte beaktas när ett inkomstvillkor prövas om de redan tidigare har använts för att få arbetslöshetsersättning. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att arbetslöshetsersättning tidigare har betalats ut. Om inkomsten eller ersättningen har använts vid en tidigare prövning av ett inkomstvillkor men arbetslöshetsersättning av något skäl inte har betalats ut, finns det inget hinder mot att använda samma inkomster på nytt.

Ramtid för prövningen av ett inkomstvillkor 

Ramtid 11–14 §§

11 § reglerar fastställandet av en ramtid. Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt bestämmelsen ska en ramtid fastställas för prövningen av ett inkomstvillkor. Ramtiden utgör den tid inom vilken sökanden ska ha haft inkomster av förvärvsarbete i sådan omfattning att ett inkomstvillkor är uppfyllt.

I 12 § paragrafen finns huvudregeln för ramtidens fastställande. Paragrafen motsvarar delvis 12 och 15 a §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Enligt bestämmelsen är ramtiden de tolv månader som närmast föregår den månad som sökanden ansöker om arbetslöshetsersättning för. Ramtiden räknas alltså bakåt med utgångspunkt från den månad som ansökan avser. Trots att ansökan om arbetslöshetsersättning görs månadsvis är det i praktiken den inledande ansökan om arbetslöshetsersättning som avses, eftersom ett inkomstvillkor inte ska prövas på nytt under en pågående ersättningsperiod.

I 13 § regleras ramtidens fastställande när ett inkomstvillkor prövas efter att en tidigare ersättningsperiod har förbrukats. Paragrafen motsvarar delvis 23 § tredje stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Av första stycket framgår att en sökande som har förbrukat alla ersättningsdagar i en ersättningsperiod och har haft inkomster av förvärvsarbete under perioden ska få ramtiden fastställd på ett annat sätt än enligt huvudregeln i 12 §, om det är mer förmånligt. Ramtiden ska i ett sådant fall avse de tolv månader som räknas bakåt från och med den senaste månaden under ersättningsperioden då sökanden har haft den minsta inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor. Enligt andra stycket ska ramtidens startpunkt förskjutas bakåt om sökanden med tillämpning av den ramtid som följer av första stycket inte uppfyller ett inkomstvillkor. Om t.ex. en sökande som har förbrukat sin ersättningsperiod i juli månad senast har haft den minsta inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor i april, men under den tolvmånadersperiod som omfattar april och de närmast föregående elva månaderna inte har tillräckliga inkomster av förvärvsarbete för att uppfylla ett inkomstvillkor, flyttas ramtidens startpunkt till den senaste månaden före april som sökanden har haft den inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor. 

14 § regleras ramtidens fastställande när ett inkomstvillkor prövas efter att sökanden har deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Av första stycket framgår att en sökande som har deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för och som inte har fått arbetslöshetsersättning innan deltagandet i programmet ska få ramtiden fastställd på ett annat sätt än enligt huvudregeln i 12 §, om det är mer förmånligt. Ramtiden ska i sådant fall avse de tolv månader som närmast har föregått den månad då programmet påbörjades.

För att vara en sådan sökande som avses behöver sökanden ha deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program som en deltagare kan få aktivitetsstöd för. Däremot finns det inget krav på att sökanden faktiskt ska ha fått aktivitetsstöd för sitt deltagande. Sökanden ska inte ha fått arbetslöshetsersättning före deltagandet i programmet. I praktiken är det därför sökande som har anvisats till ett arbetsmarknadspolitiskt program i nära anslutning till att de blev arbetslösa som omfattas av bestämmelsen.

Överhoppningsbar tid 15–17 §§

15 § Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa skyddsvärda förhållanden som under vissa förutsättningar ska kunna räknas som överhoppningsbar tid vid fastställandet av ramtiden. Paragrafen motsvarar i huvudsak 16–16 c och 17 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt paragrafen ska en månad som till övervägande del innehåller tid då sökanden omfattas av något av de uppräknade förhållandena utgöra överhoppningsbar tid under förutsättning att sökanden inte har haft den inkomst av förvärvsarbete per månad som enligt 2 § krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor.

16 § innehåller bestämmelser om skyddsvärda förhållanden som, om det är mer förmånligt för sökanden, ska räknas som överhoppningsbar tid vid fastställandet av ramtiden. Paragrafen motsvarar 16 d, 16 e och delvis 37 a §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt paragrafen ska en månad räknas som överhoppningsbar tid om den innehåller tid med något av de uppräknade förhållandena och det är mer förmånligt för sökanden än att räkna med månaden i ramtiden. För att en månad ska räknas som överhoppningsbar tid enligt paragrafen krävs inte att förhållandet ska ha varat en övervägande del av månaden. Månaden kan dessutom vara överhoppningsbar tid även om sökanden har haft den minsta inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor. Om månaden ska ingå i ramtiden eller utgöra överhoppningsbar tid avgörs av vad som är mest förmånligt för sökanden.

I 17 § I paragrafen finns begränsningar av den överhoppningsbara tiden. Paragrafen motsvarar delvis 17 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt första stycket får den överhoppningsbara tiden, oavsett om sökanden omfattas av ett eller flera av de uppräknade förhållandena i 15 § 1–13 och 16 §, vara sammanlagt längst 60 månader, dvs. fem år. Begränsningen om 60 månader med överhoppningsbar tid gäller alltså för samtliga förhållanden som kan utgöra överhoppningsbar tid med undantag för när en sökande har vistats utomlands som medföljare enligt 15 § 14.

Enligt andra stycket får den överhoppningsbara tiden när en sökande har vistats utomlands som medföljare enligt 15 § 14 i stället uppgå till som längst 120 månader, dvs. tio år. Av tredje stycket följer att en sökande som har överhoppningsbar tid på grund av ett eller flera av förhållandena i 15 § 1–13 och 16 § och som dessutom har överhoppningsbar tid som medföljare enligt andra stycket inte sammanlagt kan få räkna mer än 120 månader som överhoppningsbar tid. Bestämmelsen innebär att en sökande som t.ex. har varit medföljare i åtta år och föräldraledig i tre år endast kan få räkna tio år som överhoppningsbar tid.