Av författningskommentaren till 4 kap. lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring (prop. 2023/24:128 s. 431 ff.) framgår följande.  

Tid med arbetslöshetsersättning 

Ersättningsperiod 1–2 §§ 

I 1 § regleras vad som avses med en ersättningsperiod. Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Enligt bestämmelsen är en ersättningsperiod det antal dagar som sökanden, efter att ha uppfyllt ett inkomstvillkor enligt 3 kap. 2 eller 3 §, kan få ersättning för utan att på nytt behöva uppfylla ett inkomstvillkor. En sökande som har fått en ersättningsperiod fastställd kan därmed fortsätta att ansöka om ersättning för de återstående ersättningsdagarna i ersättningsperioden utan att på nytt uppfylla ett inkomstvillkor. Av 2 § framgår att detta endast gäller så länge ersättningsperioden är pågående. Antalet ersättningsdagar i sökandens ersättningsperiod fastställs enligt 4 § eller 5 §. Även om inkomstvillkoret inte behöver uppfyllas på nytt under ersättningsperioden behöver sökanden under hela arbetslösheten uppfylla övriga villkor för ersättning, till exempel de allmänna villkoren i 2 kap, 1 §. En fastställd ersättningsperiod innebär därför inte någon ovillkorlig rätt till ersättning. Bestämmelserna in pågående ersättningsperiod i 2 § och om frånkännande av rätt till ersättning i 7 kap. 1 § innebär också att en sökande trots en fastställd ersättningsperiod inte alltid kan få ersättning för alla dagar i perioden. Ersättningsperioden anger därmed endast det antal ersättningsdagar som sökanden som mest kan få ersättning för utan att ett nytt inkomstvillkor uppfylls.      

I 2 § regleras vad som gäller när en sökande har en pågående ersättningsperiod. Paragrafen motsvarar delvis 23 § ALF. 

Enligt första stycket i paragrafen kan en sökande som har en pågående ersättningsperiod inte få ersättning för en ny ersättningsperiod innan ersättningsdagarna i den pågående perioden är förbrukade. Bestämmelsen innebär att en sökande under en pågående ersättningsperiod inte kan använda sig av inkomster av förvärvsarbete som sökanden har haft under ersättningsperioden för att få ett nytt inkomstvillkor prövat och en ny ersättningsperiod fastställd. Att arbetslöshetskassan inte ska pröva ett inkomstvillkor för en sökande som har en pågående ersättningsperiod hindrar dock inte att arbetslöshetskassan kan vidta förberedande åtgärder inför prövningen av ett nytt inkomstvillkor när den pågående ersättningsperioden närmar sig sitt slut. En ersättningsperiod är pågående först när den har påbörjats. Den kan därför inte vara pågående förrän karenstiden enligt 3 § har fullgjorts. Ersättningsperioden är förbrukad när samtliga ersättningsdagar i perioden är förbrukade, antingen genom att sökanden har fått ersättning för dem eller genom ett beslut om frånkännande av rätt till ersättning. Bestämmelser om hur många ersättningsdagar som förbrukas när sökanden har fått hel eller minskad ersättning finns i 6 § respektive 6 kap. 8 §. Det är endast pågående ersättningsperioder som måste förbrukas. Om sökanden inte har förbrukat alla ersättningsdagar i ersättningsperioden men ersättningsperioden inte längre är pågående enligt andra stycket, utgör bestämmelsen inte något hinder mot att sökanden får ett nytt inkomstvillkor prövat.    

Av andra stycket framgår när en ersättningsperiod är pågående. En grundförutsättning är att det finns ersättningsdagar kvar i ersättningsperioden, det vill säga att ersättningsdagarna inte är förbrukade. Därutöver krävs det att det inte har gått för lång tid sedan sökanden senast fick ersättning eller aktivitetsstöd under ersättningsperioden. Ersättning eller aktivitetsstöd måste ha betalats ut någon gång under de tolv månader som föregår den månad som sökanden ansöker om ersättning för. När tiden beräknas ska det bortses från månader som enligt 3 kap. 15 och 16 §§ utgör överhoppningsbar tid. En sökande som löpande ansöker om ersättning under hela ersättningsperioden har en pågående ersättningsperiod till dess att ersättningsdagarna är slut. Om arbetslösheten har upphört innan ersättningsdagarna är förbrukade men sökanden efter en tid på nytt blir arbetslös och ansöker om ersättning, är ersättningsperioden pågående om den månad som ansökan avser ligger inom den föreskrivna tidsfristen. I ett sådant fall har sökanden möjlighet att få ersättning för återstående ersättningsdagar utan att uppfylla ett nytt inkomstvillkor. Att ett inkomstvillkor inte ska prövas på nytt innebär också att det inte ska fastställas någon ny ersättningsgrundande inkomst enligt 5 kap. 2 §. 

Karenstid 3 § 

I 3 § regleras den karenstid som ska fullgöras innan en sökande kan få ersättning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 21 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och innebär att en sökande inte kan få ersättning för de inledande två dagarna med arbetslöshet. Det framgår att det endast är dagar som sökanden annars skulle ha fått ersättning för som ska räknas in i karenstiden. Därmed krävs att sökanden ansöker om ersättning för att karenstiden ska kunna fullgöras. Det innebär också att en sökande som har stängts av från rätt till ersättning inte kan räkna dagar som ingår i avstängningstiden som karensdagar. Karenstiden föregår ersättningsperioden och räknas således inte av från det antal ersättningsdagar som sökanden som mest kan få. Eftersom ersättningen beräknas månadsvis minskar karenstiden dock den ersättning som sökanden kan få för den aktuella månaden. Karenstiden ska fullgöras inom tolv månader från och med den månad då karenstiden inleddes. En sökande som till exempel hinner få ett nytt arbete innan karenstiden har fullgjorts kan alltså fortsätta på den påbörjade karenstiden om sökanden på nytt blir arbetslös och ansöker om ersättning för en månad som ligger inom den angivna tiden. Om karenstiden inte fullgörs inom den tiden kan sökanden inte påbörja sin ersättningsperiod. Därmed krävs att sökanden uppfyller ett nytt inkomstvillkor för att få rätt till ersättning.

Ersättningsperiodens längd 4–7 §§ ALF 

4 § reglerar ersättningsperiodens längd för en sökande som uppfyller ett inkomstvillkor enligt huvudregeln i 3 kap. 2 §. Paragrafen motsvarar delvis 22 § första stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Av bestämmelserna framgår att ersättningsperioden för en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt huvudregeln är 300, 200 eller 100 ersättningsdagar beroende på antalet månader inom ramtiden som sökanden har haft den minsta inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret. Paragrafen innebär att det bara är sådana inkomster av förvärvsarbete som omfattas av kravet på en viss minsta inkomst av förvärvsarbete per månad enligt 3 kap. 2 § första stycket 2 som kan ligga till grund för prövningen av ersättningsperiodens längd. Vilka inkomster av förvärvsarbete som sökanden har haft och till vilken månad de ska hänföras ska inte prövas på nytt vid fastställandet av ersättningsperioden utan bestäms av de ställningstaganden som arbetslöshetskassan har gjort vid prövningen av inkomstvillkoret. 

5 § reglerar ersättningsperiodens längd för sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt den så kallade alternativregeln i 3 kap. 3 §. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Enligt bestämmelsen kan en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt alternativregeln som längst få 66 ersättningsdagar. Av 3 kap. 3 § andra stycket följer att en sökande bara kan få två sådana ersättningsperioder efter varandra. 

I 6 § regleras antalet ersättningsdagar per månad med hel ersättning och hur ersättningsdagar förbrukas. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

I första stycket anges att en månad med hel ersättning motsvarar 22 ersättningsdagar. Med hel ersättning avses det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i 5 kap. Med hjälp av bestämmelsen kan en sökande beräkna hur många månader med hel ersättning som sökandens ersättningsperiod motsvarar. 

Av andra stycket framgår att ersättningsdagar förbrukas när sökanden får ersättning. Bestämmelsen anger också hur ersättningsdagar förbrukas när sökanden får hel ersättning. En dag som sökanden har fått ersättning för ska räknas som en förbrukad ersättningsdag. En månad med hel ersättning innebär alltså att 22 ersättningsdagar i ersättningsperioden har förbrukats. Ersättningsdagar kan också förbrukas när sökanden har fått aktivitetsstöd, se 7 §, eller har frånkänts rätt till ersättning, se 7 kap. 1 §. Om sökanden har fått arbetslöshetsersättningen minskad finns särskilda bestämmelser om hur ersättningsdagar ska förbrukas i 6 kap. 9 §. 

I 7 § regleras hur ersättningsdagar förbrukas genom dagar med aktivitetsstöd. Paragrafen motsvarar delvis 22 § andra stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Enligt bestämmelsen ska dagar som en sökande har fått aktivitetsstöd för vid deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program räknas som förbrukade ersättningsdagar. Därmed kan en ersättningsperiod förbrukas också genom dagar med aktivitetsstöd. Bestämmelsen innebär till exempel att dagar med aktivitetsstöd under en pågående ersättningsperiod ska räknas som förbrukade ersättningsdagar. Bestämmelsen innebär också att dagar med aktivitetsstöd för tid innan rätten till ersättning har prövats ska räknas som förbrukade ersättningsdagar om aktivitetsstödet avser tid från och med månaden som följer på den ramtid som har fastställts för prövningen av ett inkomstvillkor. Av bestämmelsen framgår att en dag med aktivitetsstöd ska räknas som en förbrukad ersättningsdag. Det innebär att det inte är möjligt att räkna samma dag med aktivitetsstöd som en förbrukad ersättningsdag två gånger, till exempel i två olika ersättningsperioder.