Av författningskommentaren till 6 kap. lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring (prop. 2023/24:128 s. 444 ff.) framgår följande.  

När arbetslöshetsersättningen ska minskas för en del av en månad 1 § 

I 1 § regleras hur arbetslöshetsersättningen ska minskas när sökanden inte har rätt till arbetslöshetsersättning för en del av en månad. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

I första stycket anges att arbetslöshetsersättningen ska minskas om en sökande för en del av en månad inte har rätt till ersättning. I de flesta fall handlar det om att sökanden inte uppfyller de grundläggande förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsersättning i 2 kap., t.ex. för att sökanden inte är arbetslös eller inte står till arbetsmarknadens förfogande. Det kan också handla om att sökanden på grund av karenstid enligt 4 kap. 3 §, avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning enligt 7 kap. 2–4 §§ eller frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning enligt 7 kap. 12 § inte har rätt till ersättning för en del av månaden. Det belopp som ska minskas är det som sökanden skulle ha fått om sökanden hade haft rätt till hel ersättning, dvs. det belopp som har beräknats enligt 5 kap. Arbetslöshetsersättningen ska minskas med 1/22 för en dag som sökanden inte har rätt till ersättning för. Om sökanden inte har rätt till ersättning för en del av en dag ska ersättningen minskas proportionellt. Så kan t.ex. vara fallet när en sökande är sjuk eller föräldraledig på deltid. Ersättningen ska i ett sådant fall minskas proportionellt i förhållande till sjukskrivningens eller föräldraledighetens omfattning. Vid minskningen görs det inte någon skillnad på vardagar och helgdagar. En sökande som t.ex. är föräldraledig på halvtid sju dagar under en vecka får arbetslöshetsersättningen minskad med 0,5/22 för varje dag under veckan, dvs. med sammanlagt 3,5/22. Ersättningen kan dock aldrig minskas med mer än 5/22 per kalendervecka. En sökande som har varit sjuk under en hel kalendervecka, dvs. under sju dagar, kan därmed få sin ersättning minskad motsvarande högst fem ersättningsdagar. Det gäller även om kalenderveckan bryts av ett månadsskifte och minskningen således dras från två olika månaders ersättning.

I andra stycket finns bestämmelser om undantag från första stycket i vissa fall. Enligt punkt 1 ska tid med sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken i den omfattning som sökanden i genomsnitt har haft sådan ersättning under ramtiden inte minska arbetslöshetsersättningen. Enligt punkt 2 ska även tid med arbete som sökanden har haft inkomst av förvärvsarbete för undantas från minskningsreglerna i första stycket. I ett sådant fall ska ersättningen i stället minskas enligt 2 §. En sökande som t.ex. i mitten av en månad avslutar en heltidsanställning som har pågått under en längre tid och som efter avslutad anställning anmäler sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen omfattas således inte av minskningsregeln i första stycket utan av minskningsregeln i 2 §. Att undantaget bara gäller tid med arbete som sökanden har haft inkomst av förvärvsarbete för innebär att t.ex. obetalt arbete skulle kunna minska ersättningen enligt första stycket om sökanden därigenom inte anses ha uppfyllt de allmänna villkoren. 

När arbetslöshetsersättningen ska minskas på grund av inkomst av förvärvsarbete 2–6 §§ 

2 § reglerar I paragrafen regleras hur arbetslöshetsersättningen ska minskas när en sökande har haft inkomst av förvärvsarbete under en del av en månad. Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Av första stycket framgår att arbetslöshetsersättningen ska minskas om en sökande har arbetat under en del av den månad som ansökan avser och har haft inkomst av förvärvsarbete från det arbetet. Med inkomster av förvärvsarbete avses sådana inkomster som omfattas av inkomst-definitionen i 3 kap. 5 §, dvs. ersättningar som en utbetalare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för och inkomster som en fysisk person är skyldig att betala egenavgifter för enligt socialavgiftslagen (2000:980). Med inkomster av förvärvsarbete avses även sådana ersättningar och inkomster som enligt föreskrifter ska anses som inkomster av förvärvsarbete. Inkomst av förvärvsarbete minskar arbetslöshetsersättningen för den månad då arbetet som inkomsten hänför sig till har utförts. 

Arbetslöshetsersättningen ska minskas med en lika stor andel av arbetslöshetsersättningen som inkomstens andel av en tolftedel av sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete inom ramtiden. Hur stor andel av arbetslöshetsersättningen som ska minskas bestäms alltså av förhållandet mellan inkomsten av förvärvsarbete för arbetet under månaden och sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete i genomsnitt per månad under ramtiden. Om sökanden t.ex. har fått 10 000 kronor för arbete under månaden och under ramtiden har haft en sammanlagd inkomst av förvärvsarbete per månad med i genomsnitt 40 000 kronor, ska minskning göras med 10 000/40 000, dvs. 25 procent, av arbetslöshetsersättningen den månaden. Liksom i 1 § är det arbetslöshetsersättningen som den har beräknats enligt 5 kap. som ska minskas. För en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt huvudregeln i 3 kap. 2 § avses med sammanlagd inkomst av förvärvsarbete inom ramtiden den sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som har beaktats vid prövningen av inkomstvillkoret. För en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt alternativregeln i 3 kap. 3 § räknas som sammanlagd inkomst av förvärvsarbete i stället den minsta sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor enligt huvudregeln. Det sistnämnda följer av bestämmelsen i 5 kap. 2 § andra stycket. Den sammanlagda inkomsten av förvärvsarbete inom ramtiden ska delas med tolv för att få fram en genomsnittlig inkomst per månad. Den sammanlagda inkomsten av förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § kan vara högre än den högsta ersättningsgrundande inkomst som regeringen kan föreskriva om. För en sökande vars sammanlagda inkomst av förvärvs-arbete inom ramtiden understiger eller tangerar den högsta ersättnings-grundande inkomsten kommer dock en tolftedel av den sammanlagda inkomsten av förvärvsarbete inom ramtiden att motsvara sökandens ersättningsgrundande inkomst. 

I 3 § regleras I paragrafen regleras vissa inkomster av förvärvsarbete som är undantagna från minskningsreglerna i 2 §. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

4 § reglerar I paragrafen regleras vissa inkomster av förvärvsarbete som är undantagna från minskningsreglerna i 2 §. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

I 5 § regleras förutsättningarna för att ett arbete ska anses som en bisyssla. Paragrafen motsvarar delvis 39 och 39 a §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Paragrafen innehåller krav som samtliga måste vara uppfyllda för att ett arbete ska anses som en bisyssla. Att ett arbete anses som en bisyssla innebär, enligt 4 §, att sökanden kan fortsätta att utföra arbetet under arbetslösheten utan att inkomsterna från arbetet minskar arbetslöshetsersättningen enligt 2 §. 

Enligt första stycket 1 är en förutsättning för att ett arbete ska anses som en bisyssla att arbetet har utförts under minst sex månader vid sidan av ett annat arbete på heltid inom sökandens ramtid. Bestämmelsen innebär att både det arbete som ska prövas som bisyssla och huvudsysselsättningen, dvs. heltidsarbetet, måste ha utförts parallellt under sex månader någon gång under ramtiden. 

Enligt första stycket 2 är ytterligare en förutsättning för att arbetet ska anses som en bisyssla att inkomsterna av förvärvsarbete från bisysslan inom ramtiden i genomsnitt per månad inte har överstigit en tolftedel av den sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som enligt 3 kap. 2 § första stycket 1 krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor enligt huvudregeln. Enligt första stycket 3 krävs det, utöver de krav som ställs på arbetet och inkomsterna före arbetslösheten, att tiden i arbetet inte utökas under arbetslösheten. Bestämmelsen innebär att arbetet upphör att vara bisyssla om det utökas i tid i förhållande till omfattningen innan arbetslösheteten. Det finns inte något krav på att inkomsterna av förvärvsarbete från verksamheten inte får utökas. Av 4 § följer dock att inkomster av förvärvsarbete från bisysslan som överstiger ett visst belopp minskar arbetslöshetsersättningen enligt 2 §. 

Av andra stycket framgår att det vid prövningen av om ett arbete ska anses uppfylla villkoren för att vara en bisyssla ska bortses från arbete som har utförts i en näringsverksamhet. Ett arbete som utförs inom ramen för en näringsverksamhet kan alltså aldrig utgöra en bisyssla enligt första stycket. För en sökande som har haft ett företag vid sidan av sin huvudsysselsättning gäller i stället bestämmelserna i 2 kap. 11 §.

I 6 § regleras en begränsning av antalet månader som sökanden kan få arbetslöshetsersättning för vid sidan av sådana inkomster av förvärvs-arbete som ska minska ersättningen enligt 2–4 §§. Paragrafen motsvarar delvis 7 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Av paragrafen framgår att arbetslöshetsersättning får lämnas under högst 14 månader inom en ersättningsperiod vid sidan av sådan inkomst av förvärvsarbete som ska minska ersättningen. För att en månad ska räknas in i de 14 månaderna saknar det betydelse hur mycket sökanden har arbetat under månaden så länge sökanden har fått någon arbetslöshetsersättning vid sidan av inkomster av förvärvsarbete. Det kan alltså både avse en månad när sökanden har haft inkomster från ett arbete som har utförts på deltid och en månad när sökanden under en del av månaden har haft inkomster från ett heltidsarbete, så länge arbetslöshetsersättning har betalats ut. Om sökanden för en månad har inkomst av förvärvsarbete som inte ska minska ersättningen enligt 3 eller 4 §, dvs. om inkomsten hänför sig till en näringsverksamhet som sökanden enligt 2 kap. 11 § fortsätter att bedriva under tid med arbetslöshetsersättning eller en bisyssla, räknas månaden inte in i de 14 månaderna. Efter 14 månader med arbetslöshetsersättning vid sidan av inkomster av förvärvsarbete kan sökanden inte längre fortsätta att arbeta under en del av månaden och samtidigt få arbets-löshetsersättning. 

Bestämmelsen påverkar inte ersättningsperiodens längd. Ersättnings-dagar som finns kvar i en ersättningsperiod när sökanden har fått arbetslöshetsersättning vid sidan av inkomster av förvärvsarbete i 14 månader kan således användas men då endast om sökanden inte har inkomster av förvärvsarbete för arbete under den månad som sökanden ansöker om ersättning för.

När arbetslöshetsersättningen ska minskas med andra ersättningar 7–8 §§

I 7 § regleras hur arbetslöshetsersättningen ska minskas när sökanden har fått pension. Paragrafen motsvarar delvis 32 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. 

Enligt första stycket ska arbetslöshetsersättningen minskas om sökanden har fått allmän pension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete utbetalad under samma månad som sökanden ansöker om arbetslöshetsersättning för. Ersättningen ska i sådant fall minskas med samma belopp som pensionsutbetalningen den månaden. Bestämmelsen omfattar all form av pension som lämnas på grund av arbete. 

Minskning enligt bestämmelsen ska göras av den arbetslöshetsersättning som kvarstår efter en eventuell minskning enligt 1 och 2 §§. 

I andra stycket finns en nödvändig upplysningsbestämmelse

8 § reglerar hur arbetslöshetsersättning minskas när en sökande får ersättning på grund av arbetslöshet från någon annan än arbetslöshetskassan. Paragrafen motsvarar delvis 31 § lagen (1997:238) om arbets-löshetsförsäkring. 

I paragrafen anges att en sökande som har fått ersättning på grund av arbetslöshet från någon annan än arbetslöshetskassan under samma månad som sökanden ansöker om arbetslöshetsersättning för i vissa fall ska få arbetslöshetsersättningen minskad. Med ersättning från någon annan avses andra utbetalare av ekonomiskt stöd till arbetslösa än arbetslöshetskassorna. Bestämmelsen avser främst ersättningar från inkomstförsäkringar som vanligen är knutna till medlemskap i arbetstagarorganisationer och som syftar till att ersätta skillnaden mellan den högsta ersättning som en sökande kan få från arbetslöshetsförsäkringen och sökandens tidigare inkomst. Bestämmelsen omfattar dock även vilken annan utbetalare som helst som lämnar ersättning med detta eller något annat syfte, t.ex. omställningsorganisationer eller försäkringsbolag. 

För att en sökande som har fått en sådan ersättning ska få sin arbets-löshetsersättning minskad krävs att summan av den arbetslöshetsersättning som sökanden har rätt till och den ersättning som har betalats ut från någon annan överstiger det belopp som sökanden skulle ha kunnat få i arbetslös-hetsersättning om de föreskrifter om den högsta ersättningsgrundande inkomsten som regeringen kan meddela enligt 5 kap. 2 § andra stycket inte beaktas. Bestämmelsen ger alltså ett visst utrymme för en sökande att få ersättning från någon annan utan att arbetslöshetsersättningen minskas. Utrymmet motsvarar skillnaden mellan den arbetslöshetsersättning som en sökande hade kunnat få om det inte hade funnits en högsta ersättningsgrundande inkomst och den ersättning som sökanden har rätt till med beaktande av den högsta ersättningsgrundande inkomsten. För en sökande som har rätt till arbetslöshetsersättning med en ersättningsnivå om 80 procent och som har haft en sammanlagd inkomst av förvärvsarbete i genomsnitt per månad under ramtiden om t.ex. 40 000 kronor kommer, förutsatt att den högsta ersättningsgrundande inkomsten understiger 40 000 kronor, utrymmet som kan ersättas av någon annan således att utgöra skillnaden mellan 80 procent av 40 000 kronor och 80 procent av den högsta ersättningsgrundande inkomsten. 

Med arbetslöshetsersättning som sökanden har rätt till avses den arbets-löshetsersättning som sökanden kan få efter eventuell minskning enligt andra bestämmelser i kapitlet. Vid beräkningen av det belopp som sökanden skulle ha kunnat få i arbetslöshetsersättning om den högsta ersättningsgrundande inkomsten inte beaktas ska samtliga relevanta bestämmelser utom just bestämmelser om den högsta ersättnings-grundande inkomsten tillämpas. Således ska t.ex. bestämmelserna om ersättningsnivå i 5 kap. 4–10 §§ och minskningsbestämmelserna i 1 och 2 §§ beaktas. 

Om summan av den arbetslöshetsersättning som sökanden har rätt till och den ersättning som har betalats ut från någon annan överstiger det belopp som sökanden skulle ha kunnat få i arbetslöshetsersättning enligt en sådan beräkning, ska arbetslöshetsersättningen minskas med det överskjutande beloppet. När summan av den arbetslöshetsersättning som sökanden har rätt till och den ersättning som har betalats ut från någon annan ska beräknas har det ingen betydelse att arbetslöshetsersättningen är skattepliktig medan ersättning från någon annan vanligen är skattefri. Arbetslöshetsersättningen beräknas utifrån beloppet före skatt.

Hur ersättningsdagar förbrukas när arbetslöshetsersättningen har minskats 9 §

I 9 § regleras hur ersättningsdagar i en ersättningsperiod förbrukas när en sökande har fått arbetslöshetsersättningen för en månad minskad. Paragrafen har ingen motsvarighet i lagen (1997:238) om arbets-löshetsförsäkring. Av första stycket framgår att ersättningsdagar förbrukas med en lika stor andel av 22 ersättningsdagar som den andel av sökandens hela arbetslös-hetsersättning som sökanden har rätt till efter minskningen. Bestämmelsen innebär att färre ersättningsdagar förbrukas om sökanden har fått ersättningen minskad än om sökanden har rätt till hel ersättning för månaden. Bestämmelsen gäller i alla situationer när en sökande har fått ersättningen minskad, utom i de fall som anges i andra stycket. 

Beräkningen av förbrukade dagar utgår från att en månad med hel ersättning motsvarar 22 ersättningsdagar och att en dag som sökanden har fått ersättning för motsvarar en förbrukad ersättningsdag, vilket framgår av 4 kap. 6 §. Med sökandens hela arbetslöshetsersättning avses arbetslöshetsersättningen som den har beräknats enligt 5 kap., dvs. före minskning. 

En sökande som t.ex. har varit sjuk i tre dagar och därmed har fått arbetslöshetsersättningen minskad enligt 1 § med 3/22 har rätt till 19/22 av den hela arbetslöshetsersättningen för månaden. Enligt bestämmelsen ska en lika stor andel av ersättningsdagarna, dvs. 19/22 ersättningsdagar, räknas som förbrukade för månaden. 

En sökande som i stället har fått arbetslöshetsersättningen minskad på grund av inkomster av förvärvsarbete enligt 2 § med t.ex. med 25 procent av arbetslöshetsersättningen har rätt till 75 procent av den hela arbetslöshetsersättningen för månaden. Med en beräkning enligt bestämmelsen ska i detta fall 75 procent av 22 ersättningsdagar, dvs. 16,5 ersättningsdagar, räknas som förbrukade för månaden. Av bestämmelsen framgår dock också att antalet förbrukade ersättningsdagar ska avrundas till närmaste hel dag och att en halv dag avrundas uppåt. I exemplet ska därmed antalet förbrukade ersättningsdagar avrundas till 17. 

I andra stycket anges att bestämmelserna om hur förbrukade ersättningsdagar ska beräknas för den som har fått sin arbetslöshetsersättning minskad inte ska gälla till den del ersättningen har minskats med pension eller ersättning på grund av arbetslöshet från någon annan än arbets-löshetskassan eller minskats på grund av att sökanden har frånkänts rätt till arbetslöshetsersättning. Om en sökande för en månad har fått ersättningen minskad endast på någon av dessa grunder, ska alltså antalet förbrukade ersättningsdagar beräknas som om sökanden hade fått hel ersättning för månaden.