Kapitel 7 - Sanktioner
Kapitlet innehåller bestämmelser om de olika sanktionerna i lagen, varning och avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning och frånkännande och uteslutning enligt 7 kap. 1 – 14 §§ lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring.
I detta avsnitt återges endast de paragrafer som har relevans i aktuellt kapitel. Paragraferna återges enligt den senaste lydelsen i SFS respektive IAFFS. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens och IAF:s webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.
Lag
Lag (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring
7 kap. Sanktioner
De olika sanktionerna i lagen
1 § I denna lag finns sanktionerna varning, avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning och frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning. Ett beslut om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning och frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning innebär att sökanden inte har rätt till ersättning under ett visst antal dagar. Vid frånkännande förbrukas dessa dagar i en pågående eller efterföljande ersättningsperiod.När sökande missköter arbetssökandet
2 § En sökande ska varnas om sökanden inte aktivt har sökt lämpliga arbeten. En sökande ska också varnas om sökanden utan godtagbart skäl
1. inte har medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan hos Arbetsförmedlingen,
2. inte har lämnat en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid,
3. inte har besökt eller tagit kontakt med Arbetsförmedlingen, eller en leverantör som utför arbetsmarknadspolitiska insatser på uppdrag av Arbetsförmedlingen, vid en bestämd tidpunkt, eller
4. inte har sökt ett lämpligt arbete som har anvisats av Arbetsförmedlingen. Om sökanden missköter arbetssökandet enligt första eller andra stycket vid upprepade tillfällen inom samma ersättningsperiod, ska sökanden stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 1 ersättningsdag vid det andra tillfället, i 5 ersättningsdagar vid det tredje tillfället och i 10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället. Om det upprepas en femte gång inom samma ersättningsperiod, upphör rätten till arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar i den ersättningsperioden.När sökande förlänger tiden i arbetslöshet
3 § En sökande ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 5 ersättningsdagar, om sökanden utan godtagbart skäl
1. har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete,
2. genom sitt uppträdande uppenbarligen har orsakat att en anställning inte har kommit till stånd, eller
3. har avvisat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för. Om sökanden förlänger tiden i arbetslöshet enligt första stycket i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod, ska sökanden stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 10 ersättningsdagar vid det andra tillfället och i 45 ersättningsdagar vid det tredje tillfället. Om det upprepas en fjärde gång inom samma ersättningsperiod, upphör rätten till arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar i den ersättningsperioden.När sökande orsakar sin arbetslöshet
4 § En sökande ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 45 ersättningsdagar, om sökanden
1. utan giltig anledning har lämnat sitt arbete,
2. på grund av otillbörligt uppförande har skilts från sitt arbete,
3. utan giltig anledning har lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för, eller
4. har uppträtt på ett sådant sätt att Arbetsförmedlingen har återkallat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för. Sökanden ska i stället stängas av i 20 ersättningsdagar om högst 10 dagar kvarstår av arbetet eller om det kan antas att arbetet skulle ha varat högst 10 dagar. Detsamma ska gälla om det kvarstår högst 10 dagar av ett arbetsmarknadspolitiskt program eller om programmet skulle ha pågått i högst 10 dagar. Om sökanden orsakar sin arbetslöshet enligt första stycket en andra gång i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod, ska sökanden på nytt stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning enligt vad som sägs i första och andra styckena. Om det upprepas en tredje gång inom samma ersättningsperiod, upphör rätten till arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar i den ersättningsperioden. 5 § Bestämmelserna om avstängning i 4 § första stycket 1 och 2 ska inte tillämpas om arbetet har upphört
1. enligt en överenskommelse som har träffats sedan arbetsgivaren har tagit initiativ till att skilja sökanden från arbetet, eller
2. genom en uppsägning från arbetsgivarens sida och uppsägningens giltighet är föremål för prövning i domstol eller en förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller enligt kollektivavtal.Lämpligt arbete
6 § Ett arbete ska anses lämpligt om
1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen har tagits skälig hänsyn till sökandens förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden,
2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagare som omfattas av kollektivavtal får eller, om något kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner som arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får i jämförliga företag,
3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och
4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar det som anges i författning eller myndighetsföreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete.Förtroendeuppdrag
7 § Med lämpligt arbete i 2 och 3 §§ och med anställning i 3 § avses inte förtroendeuppdrag som enligt lag ger rätt till ledighet från anställning.Godtagbart skäl och giltig anledning
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vad som ska anses utgöra godtagbart skäl i 2 och 3 §§ och giltig anledning i 4 §.Sammanläggning av sanktionsgrunder
9 § När det prövas om en sökande ska varnas eller stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning får upprepade fall av misskötsamhet med arbetssökandet enligt 2 §, förlängning av tid i arbetslöshet enligt 3 § eller orsakande av arbetslöshet enligt 4 § läggas samman till grund för en sanktion. En sammanläggning får endast göras av sanktionsgrundande förhållanden som omfattas av samma paragraf och som har inträffat innan en sökande har informerats av Arbetsförmedlingen eller arbetslöshetskassan om att sökanden kan komma att varnas eller stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning. Om det finns särskilda skäl får sanktionsgrundande förhållanden läggas samman även efter att sökanden har informerats av Arbetsförmedlingen eller arbetslöshetskassan.Avstängningstiden
10 § Avstängningstiden ska räknas från och med den dag då det som ligger till grund för avstängningen inträffade. Om något som medför avstängning inträffar under en pågående avstängningstid, ska den nya avstängningstiden räknas från utgången av den föregående avstängningstiden. I avstängningstiden ingår dagar som
1. skulle ha utgjort karenstid enligt 4 kap. 3 §,
2. sökanden skulle ha fått arbetslöshetsersättning för om avstängning inte hade skett, och
3. sökanden har arbetat. Antalet avstängningsdagar enligt andra stycket får vara högst fem per vecka. 11 § En avstängning får inte pågå längre än 112 kalenderdagar räknat från och med den dag då det som ligger till grund för avstängningen inträffade. Om något som medför avstängning inträffar under en pågående avstängningstid, får den nya avstängningen inte pågå längre än 112 kalenderdagar räknat från utgången av den föregående avstängningstiden.Frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning
12 § En sökande ska frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning om sökanden medvetet eller av grov vårdslöshet har
1. lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
2. låtit bli att anmäla ändrade förhållanden till arbetslöshetskassan om något som är av betydelse för sökandens rätt till eller storleken på arbetslöshetsersättningen. Om sökanden är medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa får sökanden frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning endast om arbetslöshetskassan vid prövning enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har bedömt att sökanden inte ska uteslutas ur arbetslöshetskassan. 13 § Ett beslut om frånkännande ska avse 130 ersättningsdagar. Om det finns särskilda skäl får beslutet avse färre eller fler dagar, dock lägst 45 och högst 195 ersättningsdagar. 14 § Ett beslut om frånkännande ska gälla från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde utredningen av det som ligger till grund för beslutet och längst fem år från den dagen. Ett beslut om frånkännande får inte grundas på något som ligger längre bakåt i tiden än fem år, räknat från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde utredningen. I beslutet ska det anges vilken dag arbetslöshetskassan inledde utredningen.
Förordning
Förordning (2024:1350) om arbetslöshetsförsäkring
Giltig anledning att lämna ett arbete
11 § En giltig anledning att lämna ett arbete enligt 7 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring är att en sökande av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till sitt tidigare arbete eller till något annat arbete hos arbetsgivaren. Hälsoskälen ska vara styrkta genom ett läkarintyg som har utfärdats innan anställningen upphör.Lämpligt arbete
12 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete enligt 7 kap. 6 § lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring.Källa: https://data.riksdagen.se/dokument/sfs-2024-1350.html
Föreskrifter och allmänna råd
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter och allmänna råd (IAFFS 2025:5) om lämpligt arbete
Inledande bestämmelser
Tillämpningsområde
1 § Dessa föreskrifter kompletterar bestämmelserna om lämpligt arbete i 7 kap. 6 § lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring. Föreskrifterna gäller för bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete för den som söker arbetslöshetsersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring och den som söker aktivitetsstöd, utvecklingsersättning eller etableringsersättning enligt förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser.
Tillgången på arbetstillfällen
2 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska skälig hänsyn tas till tillgången på arbetstillfällen över hela arbetsmarknaden.
Den sökandes förutsättningar för arbetet
Utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer
3 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska relevanta omständigheter vägas in, och skälig hänsyn tas till om arbetet är realistiskt utifrån den sökandes förutsättningar, såsom utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer.
Allmänna råd
Vid bedömningen om lämpligt arbete bör den sökandes tid i arbetslöshet och dennes förutsättningar i övrigt att hitta ett nytt arbete vägas in. För sökande med arbetslöshetsersättning bör även hänsyn tas till att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring och att syftet är att ersättning ska lämnas för kortare perioder av omställning mellan arbeten.
4 § Om en arbetsgivare erbjuder ett arbete som inte motsvarar den sökandes utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer ska det arbetet anses lämpligt, även om den sökande gör en annan bedömning av sina kvalifikationer.
5 § Om ett anvisat arbete inte motsvarar den sökandes utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer ska det arbetet anses lämpligt, även om den sökande gör en annan bedömning av sina kvalifikationer.
Yrkesmässigt sökområde
6 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska skälig hänsyn tas till den sökandes förutsättningar att få ett arbete inom nuvarande yrkesområde. Med nuvarande yrkesområde avses det eller de yrkesområden som den sökande har varit verksam inom och som är relevanta med hänsyn till utbildning, erfarenhet och övriga kvalifikationer samt andra personliga förhållanden.
7 § Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde ska göras i början av arbetslösheten.
Om den sökande inte bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde, får det yrkesmässiga sökområdet inte begränsas.
Om den sökande bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde får det yrkesmässiga sökområdet begränsas under en kortare tid. En individuell bedömning ska göras av den tid som det yrkesmässiga sökområdet får begränsas. Efter utgången av den tiden ska det yrkesmässiga sökområdet utökas.
En ny bedömning ska göras om det under arbetslösheten tillkommer omständigheter som ändrar den tidigare bedömningen.
Allmänna råd
Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande yrkesområde bör göras skyndsamt.
Vid bedömningen av, om och under hur lång tid det yrkesmässiga sökområdet får begränsas, bör utgångspunkten vara att undvika onödiga yrkesväxlingar.
Den sökandes andra personliga förhållanden
Medicinska omständigheter eller risk för liv och hälsa m.m.
8 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska relevanta omständigheter vägas in, och skälig hänsyn tas till om arbetet är realistiskt utifrån den sökandes personliga förhållanden, såsom medicinska omständigheter eller fara för liv och hälsa.
Medicinska skäl
9 § Om den sökande hänvisar till medicinska skäl för att inte söka eller ta ett arbete ska det eller de skäl som hänvisas till styrkas, om det inte är uppenbart obehövligt. Om skälet inte kan styrkas ska arbetet anses lämpligt.
Allmänna råd
Medicinska skäl bör styrkas med ett medicinskt utlåtande som beskriver varför den sökande inte kan utföra anvisat eller erbjudet arbete. Det medicinska utlåtandet bör vara utfärdat av en läkare eller en annan legitimerad personal inom hälso- och sjukvården.
Risk för hot mot liv och hälsa m.m.
10 § Ett arbete som innebär att den sökande på grund av personliga särskilda förhållanden riskerar att utsättas för hot mot liv, hälsa, frihet, frid eller säkerhet ska inte anses som ett lämpligt arbete.
Allmänna råd
Sådana personliga särskilda förhållanden kan vara när en sökande är eller har varit utsatt för våld i nära relation, hedersförtryck eller andra hot mot liv, hälsa, frihet, frid eller säkerhet och att arbetet innebär en risk för fortsatt utsatthet.
En sökande bör göra sannolikt att sådana personliga särskilda förhållanden föreligger. Lämpligt underlag kan till exempel vara en pågående utredning, ett beslut från myndighet eller liknande. Om det är uppenbart att den sökande riskerar att utsättas för hot mot liv, hälsa, frihet, frid eller säkerhet kan ett sådant underlag vara obehövligt.
Geografiskt sökområde
11 § Vid bedömningen av vad som ska anses som lämpligt arbete ska skälig hänsyn tas till den sökandes förutsättningar att få arbete inom dagpendlingsavstånd från bostaden. Med dagpendlingsavstånd avses ett avstånd mellan bostaden och arbetet som innebär högst tolv timmars frånvaro från bostaden per dag.
12 § Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom nuvarande geografiska sökområde ska göras i början av arbetslösheten.
Om den sökande inte bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom dagpendlingsavstånd från bostaden, får det geografiska sökområdet inte begränsas till ett område inom dagpendlingsavstånd.
Om den sökande bedöms ha goda förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom dagpendlingsavstånd från bostaden, får det geografiska sökområdet begränsas under en kortare tid. En individuell bedömning ska göras av den tid som det geografiska sökområdet får begränsas. Efter utgången av den tiden ska det geografiska sökområdet utökas.
En ny bedömning ska göras om det under arbetslösheten tillkommer omständigheter som ändrar den tidigare bedömningen.
Allmänna råd
Bedömningen av den sökandes förutsättningar att få ett lämpligt arbete inom dagpendlingsavstånd bör göras skyndsamt.
Vid bedömningen av om och under hur lång tid det geografiska sökområdet får begränsas, bör utgångspunkten vara att undvika onödiga bostadsväxlingar.
____________________________________________________
- Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 oktober 2025, då Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens föreskrifter och allmänna råd (IAFFS 2024:1) om lämpligt arbete upphör att gälla.
- De upphävda föreskrifterna och allmänna råden gäller dock fortfarande för den som har en pågående ersättningsperiod enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Förarbete
Kommentarer
Av författningskommentaren till 7 kap. lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring (prop. 2023/24:128 s. 451 ff.) framgår följande.
De olika sanktionerna i lagen 1 §
I 1 § regleras vilka sanktioner som finns i lagen och vad sanktionerna avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning och frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning innebär. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Av andra stycket framgår att ett beslut om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning innebär att sökanden inte har rätt till arbetslöshetsersättning under ett visst antal dagar. Sökandens dagar i ersättningsperioden påverkas dock inte av avstängningen. Även ett beslut om frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning innebär att en sökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning under ett visst antal dagar. Till skillnad från vad som gäller vid avstängning förbrukas dagarna som sökanden är frånkänd arbetslöshetsersättning och avräknas därmed från ersättningsperioden. Det behöver inte vara fråga om samma ersättnings-period, utan avräkning kan göras mot flera ersättningsperioder. Om sökanden t.ex. har frånkänts 130 ersättningsdagar men bara har 100 ersättningsdagar kvar av en ersättningsperiod, ska i förekommande fall ytterligare 30 ersättningsdagar räknas av från en efterföljande ersättningsperiod.
Varning och avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning
När sökande missköter arbetssökandet 2 – 3 §§
2 § anger förutsättningarna för när en sökande ska varnas och när och hur länge en sökande ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning när sökanden missköter sitt arbetssökande. Paragrafen motsvarar i huvudsak 43 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (se prop. 2012/13:12 s. 88–91 och 2021/22:216 s. 75–77).
Första stycket motsvarar i huvudsak 43 § första stycket 5 lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande få en varning om sökanden inte aktivt söker lämpliga arbeten. I 6 § finns bestämmelser om vad som ska anses utgöra ett lämpligt arbete.
I andra stycket finns förutsättningarna för när en sökande ska varnas eller stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning om sökanden inte har godtagbara skäl för sitt handlande. I 8 § föreskrivs en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad som ska anses utgöra godtagbart skäl.
Punkt 1 motsvarar i huvudsak 43 § första stycket 1 lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande få en varning om sökanden utan godtagbart skäl inte har medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan hos Arbets-förmedlingen. Bestämmelser om den individuella handlingsplanen finns i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Punkt 2 motsvarar i huvudsak 43 § första stycket 2 lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande få en varning om sökanden utan godtagbart skäl inte har lämnat en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid. Bestämmelser om aktivitetsrapporter finns i förordningen (2000:628) om den arbets-marknadspolitiska verksamheten.
Punkt 3 motsvarar i huvudsak 43 § första stycket 3 lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande få en varning om sökanden utan godtagbart skäl inte har besökt eller tagit kontakt med Arbetsförmedlingen eller en leverantör som utför arbetsmarknadspolitiska insatser på uppdrag av Arbetsförmedlingen vid en bestämd tidpunkt.
Punkt 4 motsvarar i huvudsak 43 § första stycket 4 lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande få en varning om sökanden utan godtagbart skäl inte har sökt ett lämpligt arbete som har anvisats av Arbetsförmedlingen. Bestämmelser om anvisningar finns i 7 a § förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. I 6 § finns förtydliganden om vad som ska anses utgöra ett lämpligt arbete.
Tredje stycket motsvarar i huvudsak 43 § andra och tredje styckena lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande som har misskött arbetssökandet vid upprepade tillfällen inom samma ersättningsperiod stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 1 ersättningsdag vid det andra tillfället, i 5 ersättningsdagar vid det tredje tillfället och i 10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället. Vad en avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning innebär förtydligas i 1 §. För en sökande som upprepar misskötsamheten en femte gång inom samma ersättningsperiod upphör rätten till arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar i den ersättningsperioden. Det innebär att återstående dagar i ersättningsperioden förbrukas. Till skillnad mot vad som gäller sedan tidigare måste sökanden uppfylla ett nytt inkomstvillkor enligt 3 kap. 1 § och i övrigt uppfylla villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning för att sökanden på nytt ska ha rätt till arbetslös-hetsersättning. Ett uppfyllt inkomstvillkor är en av förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsersättning. Det finns ett samband mellan bestämmelserna om inkomstvillkor och prövningen av ersättningsperiodens längd och ersättningens storlek. För rätt till arbetslöshetsersättning behöver de allmänna villkoren i 2 kap. dessutom vara uppfyllda.
När sökande förlänger tiden i arbetslöshet 3 §
I 3 § regleras förutsättningarna för när en sökande ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning och avstängningens omfattning då sökanden agerar på ett sätt som förlänger tiden i arbetslöshet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 43 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2012/13:12 s. 91 och 92).
I första stycket finns förutsättningarna för när en sökande ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 5 ersättningsdagar om sökanden inte har godtagbart skäl för sitt handlande. Punkt 1 motsvarar i huvudsak 43 a § första stycket 1 lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 5 ersättningsdagar om sökanden utan godtagbart skäl har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete. I 6 § finns bestämmelser om vad som ska anses utgöra ett lämpligt arbete.
Punkt 2 motsvarar i huvudsak 43 a § första stycket 2 lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 5 ersättningsdagar om sökanden utan godtagbart skäl genom sitt uppträdande uppenbarligen har orsakat att en anställning inte har kommit till stånd. Bestämmelsen tar sikte på klart klandervärda beteenden från sökandens sida.
Punkt 3 motsvarar i huvudsak 43 a § första stycket 3 lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 5 ersättningsdagar om sökanden utan godtagbart skäl har avvisat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för. När det gäller bestämmelser om de arbetsmarknads-politiska programmen, se 9 § förordningen (2000:628) om den arbets-marknadspolitiska verksamheten och de hänvisningar som framgår av den paragrafen.
Andra stycket motsvarar delvis 43 a § andra stycket lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande som förlänger tiden i arbetslöshet vid upprepade tillfällen i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 10 ersättningsdagar vid det andra tillfället och i 45 ersättningsdagar vid det tredje tillfället. För en sökande som förlänger tiden i arbetslöshet en fjärde gång inom samma ersättningsperiod upphör rätten till arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar i den ersättningsperioden. Det innebär att återstående dagar i ersättnings-perioden förbrukas. Till skillnad mot vad som gäller sedan tidigare måste sökanden uppfylla ett nytt inkomstvillkor enligt 3 kap. 1 § och i övrigt uppfylla villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning för att sökanden på nytt ska ha rätt till arbetslöshetsersättning. Ett uppfyllt inkomstvillkor är en av förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsersättning. Det finns ett samband mellan bestämmelserna om inkomstvillkor och prövningen av ersättningsperiodens längd och ersättningens storlek. För rätt till arbets-löshetsersättning behöver de allmänna villkoren i 2 kap. dessutom vara uppfyllda.
När sökande orsakar sin arbetslöshet 4 – 5 §§
4 § reglerar när en sökande ska stängas av från rätt till arbets-löshetsersättning och avstängningens omfattning när sökanden orsakar sin arbetslöshet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 43 b § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2012/13:12 s. 92 och 93).
Punkt 1 motsvarar i huvudsak 43 b § första stycket 1 lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 45 ersättningsdagar om sökanden utan giltig anledning har lämnat sitt arbete. Avstängningstidens längd påverkas inte av längden på ersättnings-perioden. En sökande som har en ersättningsperiod om 66 ersättnings-dagar kan bli avstängd i 45 ersättningsdagar. Denna bestämmelse ska dock inte tillämpas i vissa situationer, se 5 §.
Punkt 2 motsvarar i huvudsak 43 b § första stycket 2 lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 45 ersättnings-dagar om sökanden på grund av otillbörligt uppförande har skilts från sitt arbete. Denna bestämmelse ska inte tillämpas i vissa situationer, se 5 §.
Punkt 3 motsvarar i huvudsak 43 b § första stycket 3 lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 45 ersättnings-dagar om sökanden utan giltig anledning har lämnat ett arbetsmarknads-politiskt program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för. Till skillnad från vad som gäller sedan tidigare förtydligas att det gäller för arbetsmarknadspolitiska program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för. För bestämmelser om arbetsmarknadspolitiska program, se 9 § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och de hänvisningar som framgår av den paragrafen.
Punkt 4 motsvarar i huvudsak 43 b § första stycket 4 lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 45 ersättnings-dagar om sökanden har uppträtt på ett sådant sätt att Arbetsförmedlingen har återkallat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program som sökanden kan få aktivitetsstöd för. Till skillnad från vad som gäller sedan tidigare förtydligas att det gäller för arbetsmarknadspolitiska program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd för.
Andra stycket motsvarar delvis 43 b § andra stycket lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande undantagsvis stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning under endast 20 ersättningsdagar. Det förtydligas att detta undantag gäller om det kvarstår högst 10 dagar av arbetet eller det arbetsmarknadspolitiska programmet. Undantaget gäller även om det kan antas att arbetet redan från start är tidsbegränsat till högst 10 dagar eller om programmet är tidsbegränsat till högst 10 dagar.
Tredje stycket motsvarar delvis 43 b § tredje stycket lagen om arbets-löshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande som orsakar sin arbetslöshet en andra gång i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod på nytt stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning enligt första eller andra stycket. Skillnaden är att för en sökande som orsakar sin arbetslöshet en tredje gång inom samma ersättningsperiod upphör rätten till arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar i den ersättningsperioden. Det innebär att återstående dagar i ersättningsperioden förbrukas. Till skillnad mot vad som gäller sedan tidigare måste sökanden uppfylla ett nytt inkomstvillkor enligt 3 kap. 1 § och i övrigt uppfylla villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning för att sökanden på nytt ska ha rätt till arbetslöshetsersättning. Ett uppfyllt inkomstvillkor är en av förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsersättning. Det finns ett samband mellan bestämmelserna om inkomst-villkor och prövningen av ersättningsperiodens längd och ersättningens storlek. För rätt till arbetslöshetsersättning behöver de allmänna villkoren i 2 kap. dessutom vara uppfyllda.
I 5 § framgår att bestämmelserna om avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning inte ska tillämpas i vissa situationer. Paragrafen motsvarar i huvudsak 43 c § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2021/22:176 s. 464–466).
Lämpligt arbete 6 §
I 6 § finns bestämmelser om när ett arbete ska anses lämpligt enligt 2 och 3 §§. Paragrafen motsvarar i huvudsak 44 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 1973:56 s. 179–183).
Förtroendeuppdrag 7 §
7 § reglerar hur förtroendeuppdrag ska ses i förhållande till regelverket för sanktioner inom arbetslöshetsförsäkringen. Paragrafen motsvarar i huvudsak 44 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2017/18:53 s. 32 och 33).
I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska förtroendeuppdrag som enligt lag ger rätt till ledighet från anställning inte anses utgöra lämpligt arbete vid tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 §§ om varning och avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning. Bestämmelsen innebär t.ex. att en sökande som utan godtagbart skäl genom sitt uppträdande uppenbarligen har orsakat att ett sådant förtroendeuppdrag inte har kommit till stånd enligt 3 § inte ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning.
Godtagbart skäl och giltig anledning 8 §
I 8 § finns en nödvändig upplysningsbestämmelse som anger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om vad som ska anses utgöra godtagbart skäl och giltig anledning.
Sammanläggning av sanktionsgrunder 9 §
I 9 § finns bestämmelser om när flera sanktionsgrundande förhållanden får läggas samman till grund för en sanktion. Paragrafen har inte någon motsvarighet i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Av första stycket framgår att när arbetslöshetskassan prövar om en sökande ska få en sanktion får upprepade fall av misskötsamhet med arbetssökandet, förlängning av tiden i arbetslöshet och orsakande av arbetslöshet läggas samman till grund för en sanktion. Huvudregeln är att en sökande som t.ex. missköter arbetssökandet vid upprepade tillfällen ska få en sanktion för varje misskötsamhet. Det framgår av 2–4 §§ att sanktionen ska trappas upp vid upprepade fall av sanktionsgrundande förhållanden. Möjligheten till sammanläggning av sanktionsgrundande förhållanden innebär dock att flera sanktionsgrunder kan resultera i endast en sanktion i form av varning eller avstängning. Samtliga sanktions-grundande förhållanden ska dock framgå av beslutet om sanktion. Detta följer av motiveringsskyldigheten i 32 § förvaltningslagen (2017:900).
I andra stycket framgår de krav som uppställs för att sanktionsgrundande förhållanden ska få läggas samman. Det första kravet är att samman-läggning endast får ske av sanktionsgrundande förhållanden som omfattas av samma paragraf. Det innebär att sanktionsgrundande förhållanden inte får läggas samman om en sökande t.ex. inte har lämnat in en aktivitets-rapport inom utsatt tid och har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete. Dessa två sanktionsgrundande händelser omfattas av två olika paragrafer och ska alltså alltid leda till två separata sanktioner.
Det andra kravet för att sanktionsgrundande förhållanden ska få läggas samman är att de sanktionsgrundande förhållandena ska ha inträffat innan sökanden har informerats av Arbetsförmedlingen eller arbetslöshetskassan om att arbetslöshetskassan kan komma att besluta om en sanktion. Arbetsförmedlingen ska enligt 16 § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skyndsamt underrätta arbetslös-hetskassan och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen om det kan antas att en arbetssökande som får eller begär arbetslöshetsersättning missköter arbetssökandet, förlänger tiden i arbetslöshet eller orsakar arbetslösheten. Arbetsförmedlingen ska även enligt 16 d § samma förordning omedelbart informera sökanden om att en underrättelse har gjorts och om anledningen till underrättelsen. En sökande kan även få informationen direkt från arbetslöshetskassan om arbetslöshetskassan själv initierar ett sanktionsärende. Det kan t.ex. vara fallet när sökanden har orsakat sin arbetslöshet och informationen framgår av ett arbetsgivarintyg.
Av tredje stycket framgår att om det finns särskilda skäl får flera sanktionsgrundande förhållanden läggas samman även om de inträffar efter det att en sökande har fått information om att sökanden kan komma att varnas eller stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning. Det får avgöras från fall till fall vilka situationer som kan utgöra särskilda skäl. Ett exempel på vad som skulle kunna anses utgöra särskilda skäl kan vara att en sökande har fått information från Arbetsförmedlingen om att det kan vara aktuellt med en sanktion på grund av att sökanden har uteblivit från ett möte med Arbetsförmedlingen och att sökanden även har missat ett annat åtagande i nära anslutning till mötet som då har lett till ytterligare en underrättelse. Sökanden har i en sådan situation i praktiken inte haft möjlighet att hinna korrigera sitt handlande.
Avstängningstiden 10 – 11 §§
I 10 § finns bestämmelser om avstängningstiden. Paragrafen motsvarar delvis 20 § första stycket andra strecksatsen och 45 § första och andra styckena lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2012/13:12 s. 93 och 94).
I 11 § finns bestämmelser om en bortre gräns för en avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 45 § tredje stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2012/13:12 s. 94).
Frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning 12 – 14 §§
I 12 § framgår under vilka förutsättningar en sökande ska frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 46 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2012/13:12 s. 94 och 95).
Punkt 1 och 2 motsvarar i sak 46 § första stycket första meningen lagen om arbetslöshetsförsäkring. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska en sökande som har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter eller har låtit bli att anmäla ändrade förhållanden till arbetslöshetskassan om ett förhållande som är av betydelse för sökandens rätt till arbetslöshetsersättning eller storleken på ersättningen frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning. Det krävs då att det är fråga om uppsåtligt handlande eller att sökanden har varit grovt vårdslös. Skyldigheten för en enskild att anmäla ändrade förhållanden framgår av 10 kap. 5 §.
Andra stycket motsvarar i sak 2 § och 46 § första stycket andra meningen lagen om arbetslöshetsförsäkring. Av bestämmelsen framgår att en sökande som är medlem i en arbetslöshetskassa eller ansluten till den kompletterande arbetslöshetskassan endast får frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning om sökanden inte ska uteslutas ur arbetslöshetskassan enligt 37 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Av 87 § tredje stycket lagen om arbetslöshetskassor framgår att 37 § samma lag gäller även för de som är anslutna till den kompletterande arbets-löshetskassan.
I 13 § finns bestämmelser om längden på frånkännandetiden. Paragrafen motsvarar delvis 46 a § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2012/13:12 s. 95).
Av paragrafen framgår hur lång tid som en sökande kan frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning. Till skillnad från vad som gäller sedan tidigare anges uttryckligen att ett beslut om frånkännande i regel avser 130 ersättningsdagar. I likhet med 46 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring framgår en nedre och övre gräns för hur lång tid ett beslut om frånkännande kan avse. Om det finns särskilda skäl kan ett beslut om frånkännande avse färre eller fler ersättningsdagar, dock lägst 45 och högst 195. Vad som ska utgöra särskilda skäl får avgöras från fall till fall. En samlad bedömning av samtliga omständigheter i ärendet ska göras. Faktorer som kan påverka frånkännandetiden så att den blir kortare är t.ex. om sökanden själv har rättat felaktigheten (jfr HFD 2011 ref. 57). En faktor som kan påverka frånkännandetiden så att den blir både kortare och längre är antalet dagar som sökanden har fått arbetslöshetsersättning på grund av den felaktiga uppgiften.
14 § reglerar bl.a. från vilken tidpunkt ett beslut om frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning ska gälla. Paragrafen motsvarar delvis 46 b § första stycket lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring när det gäller första och tredje styckena (jfr prop. 2012/13:12 s. 95). Paragrafen har en delvis annan språklig utformning än vad som gäller sedan tidigare. Andra stycket har ingen motsvarighet i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Första stycket motsvarar i huvudsak 46 b § första stycket första meningen lagen om arbetslöshetsförsäkring. Av bestämmelsen framgår att ett beslut om frånkännande ska gälla från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde utredningen av det som ligger till grund för beslutet. Det förtydligas att ett beslut om frånkännande gäller under som längst fem år från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde utredningen av det som ligger till grund för beslutet. Bestämmelsen innebär att när fem år har gått från tidpunkten när arbetslöshetskassan påbörjade utredningen kan sökanden inte längre frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning.
Av andra stycket framgår att ett beslut om frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning inte får grundas på något som ligger mer än fem år bakåt i tiden från den tidpunkt då arbetslöshetskassan påbörjade utredningen. Bestämmelsen innebär också att arbetslöshetskassan inte behöver fortsätta att utreda ett ärende om frånkännande om grunden för frånkännandet ligger längre bakåt i tiden än fem år från det att utredningen påbörjades.
Tredje stycket motsvarar i sak 46 b § första stycket andra meningen lagen om arbetslöshetsförsäkring. Av arbetslöshetskassans beslut ska framgå vilken dag som utredningen om att sökanden ska frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning inleddes.