Av författningskommentaren till 8 kap. lagen (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring (prop. 2023/24:128 s. 462 ff.) framgår följande.  

Förutsättningar för återbetalningsskyldighet 1 §

Av 1 § framgår när en mottagare av arbetslöshetsersättning är skyldig att återbetala ersättningen. Paragrafen motsvarar i huvudsak 68 och 68 a §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 1973:56 s. 237 och prop. 2005/06:152 s. 64).

Punkt 1 motsvarar i huvudsak 68 § första meningen lagen om arbets-löshetsförsäkring. Det råder strikt återbetalningsskyldighet när en mottagare av arbetslöshetsersättning genom att lämna oriktiga uppgifter eller inte lämna de uppgifter och göra de anmälningar som mottagaren är skyldig att göra eller på något annat sätt har orsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Det krävs således inte att mottagaren har varit medveten om felaktigheten eller att mottagaren borde ha insett den. Skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden framgår av 10 kap. 5 §. 

Punkt 2 motsvarar i huvudsak 68 § andra meningen lagen om arbetslöshetsförsäkring. I punkten framgår att en mottagare av arbetslöshetsersättning är återbetalningsskyldig om en utbetalning har gjorts på felaktig grund eller med för högt belopp, men utan att det beror på att mottagaren har lämnat felaktiga uppgifter eller inte har lämnat de uppgifter och gjort de anmälningar som mottagaren är skyldig att göra eller på något annat sätt har orsakat att arbetslöshetsersättning har lämnats felaktigt. Det kan t.ex. handla om att arbetslöshetskassan har betalat ut arbetslöshetsersättning med ett för högt belopp som beror på en felräkning hos arbetslöshetskassan. Vid ett sådant tillfälle ska det tas hänsyn till om mottagaren varit i s.k. god tro. Om mottagaren vare sig har insett eller borde ha insett att ersättningen har varit felaktig finns det inte grund för återkrav. 

Punkt 3 motsvarar i huvudsak 68 a § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Med lön avses även betalning för en fordran på uppsägningslön enligt lönegarantilagen (1992:497).

Återkrav 2 §

I 2 § framgår bl.a. att arbetslöshetskassan ska besluta om att återkräva felaktigt utbetalda belopp. Paragrafen motsvarar delvis 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Enligt paragrafen ska arbetslöshetskassan fatta beslut om återkrav av arbetslöshetsersättning om förutsättningarna enligt 1 § är uppfyllda. I 5 § anges att arbetslöshetskassan, under vissa förutsättningar, kan välja att avstå från ett krav på återbetalning. Vid ett återkrav är det arbetslöshetskassan som ska visa att förutsättningarna för återkravet är uppfyllda (jfr HFD 2011 ref 81). I 10 kap. 7 § anges att beslut ska gälla omedelbart. Detta omfattar även beslut om återkrav. Det innebär att ett sådant beslut får verkställas även om det t.ex. har överklagats. Av arbetslöshetskassans beslut om återkrav ska det framgå vilket belopp som den återbetalnings-skyldige ska betala tillbaka och när beloppet senast ska vara betalt.

Avbetalning och anstånd 3 §

I 3 § framgår bl.a. att arbetslöshetskassan kan träffa avtal om en avbetalningsplan och bevilja anstånd. Paragrafen motsvarar i huvudsak 68 b § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Dröjsmålsränta 4 §

I 4 § anges bl.a. att dröjsmålsränta ska tas ut om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid. Paragrafen motsvarar i huvudsak 68 c § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (jfr prop. 2008/09:3 s. 30 och 31). 

Dröjsmål med betalningen kan förekomma både för en huvudfordran och en delbetalning enligt en avbetalningsplan. Motsvarande gäller om betalningsfristen enligt ett anståndsbeslut har löpt ut. Av 5 § följer att arbetslöshetskassan helt eller delvis kan välja att avstå från ett krav på ränta.

Avstående från återkrav 5 §

I 5 § framgår förutsättningarna för att arbetslöshetskassan ska kunna avstå från ett krav på återbetalning eller ränta. Paragrafen motsvarar delvis 68 d § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

I paragrafen används uttrycket avstå från återkrav i stället för ordet eftergift som i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Till skillnad mot vad som gäller sedan tidigare framgår det uttryckligen att hänsyn får tas till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter. Någon ändring av gällande rätt är dock inte avsedd. En helhetsbedömning ska göras och exempel på omständigheter som kan tas med i bedömningen är långvarig betalningsoförmåga, allvarlig sjukdom eller andra sociala skäl, se vidare prop. 2008/09:3 s. 31 och 32. 

Möjligheten för arbetslöshetskassan att avstå från ett återkrav gäller även krav på ränta. Med ränta avses både ränta till följd av ett beviljat anstånd eller avtal om en återbetalningsskyldighet enligt 3 § och dröjsmålsränta enligt 4 §. Jämkning av dröjsmålsränta kan också undantagsvis bli aktuell enligt 8 § räntelagen (1975:635). Detta följer av hänvisningen till räntelagen i 4 §.

Avdrag på arbetslöshetsersättning 6 §

I 6 § anges förutsättningarna för att arbetslöshetskassan vid en senare utbetalning ska kunna dra av ett belopp som tidigare har betalats ut. Paragrafen motsvarar i huvudsak 68 e § lagen (1997:238) om arbets-löshetsförsäkring (jfr prop. 2008/09:3 s. 32). 

I paragrafen används till skillnad mot vad som gäller sedan tidigare uttrycket avdrag på arbetslöshetsersättning i stället för ordet kvittning. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Arbetslöshetskassan får avgöra från fall till fall vad som ska anses som ett skäligt belopp att dra av från en senare utbetalning av arbetslöshetsersättning. Avdraget avser både den felaktigt utbetalda ersättningen och den ränta som den återbetalnings-skyldige ska betala.

Exekutionstitel 7 § 

I 7 § behandlas verkställbarheten av en arbetslöshetskassas beslut om återkrav av arbetslöshetsersättning. Paragrafen motsvarar i sak 68 f § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.