På iaf.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Kapitel 1 - Regelverket

Kortfattad information om principer och personkretsen för förordning nr 883/2004 och förordning nr 1408/71. Det ges även information om vad som gäller för anställda i internationella organisationer och i EU-organ.

I detta kapitel återges endast de artiklar och paragrafer som har relevans i kapitlet. Vidare återges artiklarna och paragraferna enligt den senaste lydelsen i respektive författning. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens, IAF:s och den europeiska kommissionens webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.

Ny SFS

”Nordisk konvention den 18 augusti 2003 om social trygghet”, SFS 2004:114, är borttagen och ersatt av ”Nordisk konvention om social trygghet av den 12 juni 2012”, SFS 2013:134.

Förordningar och konventioner

Den här regelsamlingen innehåller föreskrifter, redogörelse för rättspraxis och information om nedanstående förordningar, avtal, bilaterala konventioner och nordiska konventionen om social trygghet

  • Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (förordning nr 883/2004).
  • Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (förordning nr 987/2009).
  • Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar (förordning nr 1231/2010).
  • Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordning nr 1408/71).
  • Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordning nr 574/72).
  • Rådets förordning (EEG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (förordning nr 859/2003).
  • Avtal om fri rörlighet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan, SFS 2002:144 och EGT nr L 114, 30.4.2002, s. 16-44.
  • Nordisk konvention om social trygghet av den 12 juni 2012, SFS 2013:134. (Konventionen trädde i kraft den 1 maj 2014, SFS 2014:164). 
  • Sveriges bilaterala konventioner om social trygghet.

Övrigt

Den internationella regelsamlingen innehåller regler om arbetslöshetsersättning för personer som flyttar, tillfälligt arbetar eller söker arbete i ett annat EU/EES-land eller i Schweiz. De olika kapitlen innehåller även en förteckning över Sveriges bilaterala konventioner om social trygghet och regler om arbetslöshetsersättning i den nordiska konventionen om social trygghet.

Genom EU-förordningarnas bestämmelser får personer som flyttar mellan länderna eller som bor och arbetar i skilda länder ett skydd om de blir arbetslösa som de inte skulle ha haft om enbart nationella regler hade tillämpats. Förordningarna har endast till syfte att samordna, inte harmonisera, de nationella lagstiftningarna för social trygghet, inklusive arbetslöshetsförsäkringen. Till exempel ger förordningarna svar på frågan vilket lands lagstiftning som ska tillämpas för arbetstagare som rör sig över gränserna, men de ger också en möjlighet att söka arbete i ett annat land med arbetslöshetsersättning från hemlandet. Kvalifikationsperioder från andra länder kan åberopas för rätt till ersättning och särskilda regler för gränsarbetares rätt till ersättning finns angivna i förordningarna. För rätt till ersättning från den svenska arbetslöshetsförsäkringen krävs att en sökande uppfyller villkoren prövade enligt svensk lag. EU-förordningarna omfattar både inkomstbortfallsförsäkringen och grundförsäkringen.

Genom Sveriges medlemskap i EU är EU-förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen direkt tillämpliga i Sverige.

I den här regelsamlingen kommer förordningarna att benämnas med nummer och årtal i fortsättningen. Det innebär till exempel att Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen kommer att förkortas till förordning nr 883/2004.

Förordningens principer

Förordningens olika artiklar bygger på ett antal principer som kommer till uttryck i artiklarna 4-7  i förordning nr 883/2004:
- principen om likabehandling av de personer som förordningen omfattar, så att alla har samma rättigheter och skyldigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som medlemsstatens egna medborgare,
- sammanläggning av kvalifikationsperioder för rätt till ersättning mellan olika länder,
- rätt att få en kontantförmån i ett annat land, samt
- en ny princip om att behandla vissa omständigheter eller händelser som har inträffat i en annan medlemsstats som om de skulle ha inträffat i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig.

Den sist nämnda principen ska inte blandas samman med principen om sammanläggning av kvalifikationsperioder för rätt till ersättning. Att omständigheter eller händelser som inträffar i en annan medlemsstat ska likställas innebär inte heller att en annan medlemsstat blir behörig, eller att dess lagstiftning ska tillämpas. 

EU:s medlemsländer 

I EU ingår Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark (förutom Färöarna och Grönland), Estland, Finland, Frankrike (inklusive Guadeloupe, Martinique, Réunion och Franska Guyana, Mayotte), Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal (inklusive Azorerna och Madeira), Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien (inklusive Kanarieöarna), Storbritannien (inklusive Gibraltar men inte Kanalöarna och Isle of Man), Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Varje medlemsstat beslutar själv, med vissa begränsningar, om vilka landområden som ska omfattas av EU-förordningarna, varför ovanstående förteckning inte kan anses vara fullständig.

EES-länderna och Schweiz

Sedan den 1 januari 1994 tillämpas ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES-avtalet, mellan EU och dess medlemsstater respektive Island, Liechtenstein och Norge. Samordningen av socialförsäkringssystemen ska sedan den 1 juni 2012 ske genom att förordning nr 883/2004 och förordning nr 987/2009 ska tillämpas mellan länderna.

Sedan den 1 juni 2002 tillämpas ett avtal om fri rörlighet mellan EU och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å den andra sidan. Samordningen av socialförsäkringssystemen ska sedan den 1 april 2012 ske genom att förordning nr 883/2004 och förordning nr 987/2009 ska tillämpas mellan länderna.

Personkrets för förordning nr 883/2004 och nr 987/2009

Dessa förordningar ska tillämpas på alla som är medborgare i en EU-medlemsstat, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras familjmedlemmar och efterlevande. Förordningarna ska dessutom tillämpas på efterlevande till personer som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, oavsett dessa personers medborgarskap, om deras efterlevande är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar som är bosatta i en medlemsstat, se artikel 2 i förordning nr 883/2004.

Med flykting avses den som betraktas som flykting enligt Genève-konventionen av den 28 juli 1951. Med statslös avses den som betraktas som statslös enligt New Yorkkonventionen av den 28 september 1954, se artikel 1 i förordning nr 883/2004.

Från och med den 1 januari 2011 gäller förordningarna även för medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar samt deras familjemedlemmar och efterlevande, förutsatt att de lagligen vistas inom en medlemstats territorium och inte befinner sig i en situation som i alla avseenden är begränsad till en enda medlemstat, se förordning nr 1231/2010. Förordning nr 1231/2010 ska tillämpas mot samtliga EU-länder förutom mot Danmark och Storbritannien. 

Personkrets för förordning nr 1408/71 och nr 574/72

Gentemot Storbritannien tillämpas fortfarande förordning nr 1408/71 och förordning nr 574/72 för medborgare i tredje land, se artikel 1 i förordning nr 859/2003.

Förordningarna gäller anställda, egenföretagare och studerande som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, se artikel 2 i förordning nr 1408/71.

Internationella organisationer med säte i Sverige

Sverige har ingått avtal med olika internationella organisationer som bland annat berör internationell verksamhet här i riket. De internationella organisationerna och de personer som har anknytning till sådana organ har i allmänhet immunitet och privilegier. Vilka avtal eller stadgar som gäller för respektive internationell organisation finns reglerat i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Följande organisationer kan nämnas:

  • Världssjöfartsuniversitetet i Malmö (WMU)
  • Sekretariatet för Östersjöstaternas Råd i Stockholm (CBSS)
  • Internationella institutet för demokrati och fria val (IDEA)
  • Organisationen för det globala nätverket för vattenfrågor (GWP) 

I vissa av avtalen finns särskilda bestämmelser om socialförsäkringen för den personal som är anställd vid organisationen. Anställda vid dessa organisationer har normalt inte ansetts vara omfattade av den svenska socialförsäkringen och har därmed inte ansetts ha rätt att tillhöra en svensk arbetslöshetskassa. I Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 22 december 2010 i mål nr 11764-10 kom man dock fram till att en anställd vid GWP ska förklaras berättigad till inträde i en arbetslöshetskassa, då arbetslöshetsförsäkringen inte kan anses ingå i vad som avses med socialförsäkringssystemet i Värdlandsavtalet.

Temporärt och permanent anställda vid EU-organ

Temporärt anställd personal kan vara berättigad till arbetslöshetsersättning från Europeiska kommissionen. Arbetslöshetsersättningen beräknas och administreras av det berörda generaldirektoratet (direktoratet som arbetar med personalfrågor) för samtliga EU-organs före detta anställda. En person som har varit temporärt anställd ska kontakta generaldirektoratet om han eller hon blir arbetslös. Kassan och Arbetsförmedlingen ska fylla i det intyg (blankett EG - TTA) som den sökande lämnar in.

Permanent anställd personal vid EU-organ är inte berättigad till arbetslöshetsersättning från ett EU-organ i händelse av arbetslöshet. 

Särskilda omständigheter att beakta från den 1 maj 2010

Den 1 maj 2010 upphör förordningarna nr 1408/71 och nr 574/72 att gälla för dem som omfattas av förordningarna nr 883/2004 (grundförordning) och nr 987/2009 (tillämpningsförordning).

Enligt EU-förordningarna ska utbyte av de sociala trygghetsuppgifterna ske elektroniskt genom EESSI-systemet. Arbetet med att utveckla detta system pågår. Därför gäller särskilda rutiner under övergångsperioden, från och med maj 2010 och till dess att den svenska arbetslöshetsförsäkringen är ansluten till EESSI (se avsnittet om samarbete och informationsutbyte).