På iaf.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Kapitel 2 - Fastställande av tillämplig lagstiftning

Vilket lands lagstiftning som ska tillämpas enligt artikel 11 i förordning nr 883/2004 när en person har arbetat i ett eller flera medlemsländer. Kapitlet handlar även om de speciella regler om vilken lagstiftning som ska tillämpas för helt arbetslösa gränsarbetare.

I detta kapitel återges endast de artiklar och paragrafer som har relevans i kapitlet. Vidare återges artiklarna och paragraferna enligt den senaste lydelsen i respektive författning. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens, IAF:s och den europeiska kommissionens webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.

Förordning nr 883/2004

Artikel 11 – Allmänna bestämmelser

  1. De personer som denna förordning tillämpas på skall omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Denna lagstiftning skall fastställas i enlighet med denna avdelning.
  2. Vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet. Detta skall inte gälla ersättning i form av pensioner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande eller ersättning i form av pension vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar och inte heller kontanta sjukvårdsförmåner som är obegränsade i tid.
  3. Om inget annat följer av artiklarna 12−16, skall
    a) en person som har anställning eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten,
    b) en offentligt anställd omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat till vilken den förvaltning som sysselsätter denne hör,
    c) en person som erhåller arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 65 enligt lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt omfattas av den medlemsstatens lagstiftning,
    d) en person som är inkallad eller återinkallad till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten,
    e) en person på vilken a−d inte är tillämpliga omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där denne är bosatt, utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning enligt vilka personen har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater.
    (…)

Artikel 16 – Undantag från bestämmelserna i artiklarna 11−15

  1. Två eller flera medlemsstater, dessa medlemsstaters behöriga myndigheter eller de organ som utses av dessa myndigheter får komma överens om att föreskriva undantag från bestämmelserna i artiklarna 11−15 till förmån för vissa personer eller persongrupper.
    (…)

Övrigt

Tillämplig lagstiftning – lagvalsregler 

Lagvalsreglerna avgör vilken medlemsstats lagstiftning som ska tillämpas för en person som omfattas av förordningarna. Syftet med lagvalsreglerna är att se till att de personer som omfattas av förordningarna har skydd i försäkringssystemet i ett medlemsland (se t.ex. EG-domstolens dom i målet Kuijpers C-276/81). Lagvalsreglerna fråntar således medlemsstaternas möjlighet att själva bestämma i vilken utsträckning deras egen lagstiftning eller andra medlemsstaters lagstiftning ska tillämpas (se t.ex. EG-domstolens dom i målet Ten Holder C-302/84). En person som enligt förordningens lagvalsregler ska omfattas av svensk lagstiftning är därmed även hänvisad till den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Att den svenska lagstiftningen ska tillämpas innebär inte att personen därmed automatiskt omfattas av den svenska försäkringen. För att omfattas av den svenska arbetslöshetsförsäkringen krävs att personen i fråga uppfyller villkoren för detta.

Utöver huvudregeln om arbetslandets lagstiftning, se nedan, finns särskilda lagvalsregler för personer som är utsända för att utföra arbete i ett annat medlemsland och för personer som arbetar i två eller flera medlemsstater (artiklarna 12 och 13 i förordning nr 883/2004).

Försäkringskassan är behörig institution för bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. 

Arbetslandets lagstiftning

I artikel 11.3 a i förordning nr 883/2004 anges den allmänna regeln om att en person som har anställning eller bedriver verksamhet som företagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. I artikel 11.3 c samma förordning finns en särskild regel om lagval som följer av rätten till arbetslöshetsersättning, se nedan.

Särskild regel om fastställande av tillämplig lagstiftning

Av artikel 11.3 c i förordning nr 883/2004 framgår att en person som får arbetslöshetsersättning i enlighet med artikel 65 (gränsarbetare och oäkta gränsarbetare) enligt lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt omfattas av den medlemsstatens lagstiftning. Detta är en särskild bestämmelse på arbetslöshetsförsäkringsområdet som får effekt på vilket lands lagstiftning som ska tillämpas för en arbetslös person. Som anges ovan är Försäkringskassan behörig institution för bestämmelserna om tillämplig lagstiftning.

Arbetslösa personer som får deltidsarbete i ett annat land

Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt artikel 16.1 i förordning nr 883/2004 möjlighet att komma överens om undantag från förordningens bestämmelser om vilken lagstiftning som ska tillämpas. I Administrativa kommissionens rekommendation U1 (se bilaga 1) anges att behöriga myndigheter bör komma överens om att personer som har rätt till arbetslöshetsersättning i det land där de bor, men som får ett deltidsarbete i ett annat medlemsland, ska fortsätta att omfattas av bosättningslandets lagstiftning. Vidare framgår av rekommendationen att den institution som betalar ut arbetslöshetsersättning i bosättningslandet ska underrätta den behöriga institutionen om personen påbörjar ett deltidsarbete i en annan medlemsstat. För svenskt vidkommande innebär detta att arbetslöshetskassan ska underrätta Försäkringskassan när en person som har arbetslöshetsersättning i Sverige får ett deltidsarbete i ett annat medlemsland. Försäkringskassan bör då enligt rekommendationen kontakta den andra medlemsstaten och begära att en överenskommelse ska träffas om att den svenska lagstiftningen ska tillämpas för personen ifråga.

När överenskommelsen har träffats, ska detta bekräftas genom att Försäkringskassan utfärdar ett särskilt intyg. Detta intyg styrker att personen även fortsättningsvis omfattas av bosättningslandets försäkring, och gäller så länge deltidsanställningen pågår och personen har rätt till ersättning.

Den delvis arbetslösa personen som omfattas av överenskommelsen ska fortsätta att stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige, aktivt söka arbete och uppfylla övriga villkor i ALF för rätt till ersättning. Arbetslöshetskassan bör i vanlig ordning bevaka att personen arbetar i den omfattning som anställningen avser och att han eller hon uppfyller övriga villkor för rätt till ersättning. Om rätten till ersättning upphör ska arbetslöshetskassan informera Försäkringskassan om detta.

Observera att denna möjlighet att få ersättning i bosättningslandet samtidigt som en person arbetar deltid i ett annat land inte ska blandas samman med de särskilda reglerna för gränsarbetare och oäkta gränsarbetare i artikel 65 i förordning nr 883/2004.