På iaf.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

IAF Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen

Kapitel 3 - Överenskommelser med andra stater

Den nordiska konventionen om social trygghet, bilaterala avtal om social trygghet och EU-ländernas avtal med Schweiz.

I detta kapitel återges endast de artiklar och paragrafer som har relevans i kapitlet. Vidare återges artiklarna och paragraferna enligt den senaste lydelsen i respektive författning. Det kan därför finnas övergångsbestämmelser i tidigare författningar som fortfarande gäller. Se riksdagens, regeringens, IAF:s och den europeiska kommissionens webbsidor för ytterligare information om författningstexten respektive övergångsbestämmelser.

Ny artikel 15

Uppdateringar enligt nya nordiska konventionen om social trygghet av den 12 juni 2012, SFS 2013:134. Artikel 15 har förts in och uppdateringar till de nya lydelserna har gjorts.

Nordiska konventionen om social trygghet

Artikel 3 – Personkrets

  1. Denna konvention gäller personer som omfattas av förordningens personkrets och som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land.
  2. Denna konvention gäller vidare följande personer som inte omfattas av förordningens personkrets:
    a) personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land,
    b) familjemedlemmar eller efterlevande som härleder rättigheter från personer som avses under a.
  3. För Danmark gäller bestämmelserna i 1 och 2 endast medborgare i ett nordiskt land när det gäller tillämpningen av:
    a) reglerna om familjeförmåner i kapitel 8 i förordningen,
    b) artikel 64 i förordningen om arbetslösa personer som reser till en annan medlemsstat,
    c) reglerna om grundpension. 

Artikel 4 – Utvidgad tillämpning av förordningen

Om inte annat sägs i denna konvention, utvidgas tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen till alla personer som omfattas av denna konvention och som är bosatta i ett nordiskt land.

Artikel 10 – Undantag från visst krav på fullgjorda perioder

Kravet på försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare enligt förordningens artikel 61.2  gäller inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av lagstiftningen om förmåner vid arbetslöshet eller har uppburit sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om förmåner görs. Dock ska arbetet ha utförts eller förmåner vid arbetslöshet ha uppburits inom en femårsperiod från dagen för anmälan om arbetslöshet hos den offentliga arbetsförmedlingen och, i förekommande fall, från dagen för ansökan om medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa.

Artikel 15

Överenskommelse om att avstå från återbetalning

  1. Med avseende på artiklarna 35, 41 och 65 i förordningen avstår de nordiska länderna, om inte annat avtalas mellan två eller flera länder, från varje återbetalning mellan länder av utgifter för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap samt vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, förmåner till arbetslösa samt för administrativ och medicinsk kontroll.
  2. De nordiska länderna avstår också från återbetalning av utgifter för åtgärder som avses i artikel 12.1 om rehabilitering.
  3. Länderna avstår dock inte från återbetalning när det gäller vårdförmåner till personer som enligt förordningens artikel 20.1, 28.1 och artikel 36.1 har fått tillstånd att resa till annat nordiskt land för att där få den nödvändiga vård som hans eller hennes tillstånd kräver.

Artikel 18

Övergångsbestämmelser

  1. När denna konvention träder i kraft upphör den nordiska konventionen av den 18 augusti 2003 om social trygghet att gälla. Denna konvention ska inte medföra minskning av förmånsbelopp som utges vid konventionens ikraftträdande i fråga om förmåner som omfattas av konventionen. Med avseende på Färöarna och Grönland har konventionen av den 18 augusti 2003 om social trygghet fortsatt giltighet till den tidpunkt då denna konvention ska börja gälla, dock senast ett år efter konventionens ikraftträdande enligt artikel 16.
  2. Har en person förvärvat rätt till grundpension från ett nordiskt land på grundval av bosättning i landet under tid före 1 januari 1994 under vilken han eller hon samtidigt förvärvat rätt till arbetspension i ett annat nordiskt land, ska för denna period grundpension endast beräknas från sistnämnda land. Har någon under sådan tid samtidigt förvärvat arbetspension från flera nordiska länder, varav ett även var personens bosättningsland, ska grundpension endast beräknas från det landet.
  3. Ansökan om förmåner som gjorts efter denna konventions ikraftträdande ska prövas enligt denna konvention även när ansökningarna avser förmåner för tid före ikraftträdandet.

Administrativa avtalet

Artikel 8 – Arbetslöshetsförmåner - Undantag från krav på fullgjorda perioder

Konventionens artikel 10 Undantag från visst krav på fullgjorda perioder

För att artikel 10 i konventionen ska kunna tillämpas ska ansökan om medlemskap i en arbetslöshetskassa ske inom 8 veckor räknat från det att försäkringstillhörigheten upphört att gälla i frånflyttningslandet.

För Norges vidkommande krävs anmälan till arbetsförmedlingen inom 8 veckor.

För Sveriges vidkommande kan artikel 10 också tillämpas, även om arbete har utförts eller dagpenningförmåner vid arbetslöshet har uppburits inom en femårsperiod från ansökan om grundbeloppet hos arbetslöshetskassan Alfa.

Ansökan ska inlämnas inom 8 veckor.

Bilaga 3 - särskilda bestämmelser för Danmark som avses i artikel 3, st. 3 i den nordiska konventionen 

  1. I artikel 3, st. 3 i den nordiska konventionen av den 12 juni 2012 har det bestämts, att Danmark för personer som är medborgare i länder utanför Norden inte ska tillämpa
    - förordningens bestämmelser om familjeförmåner och förmåner för pensionärers minderåriga barn och för barn som mist en av föräldrarna eller båda (förordningen kapitel 8)
    - förordningens bestämmelser om arbetslösa, som beger sig till en annan medlemsstat än den behöriga staten (förordningens artikel 64)
    - konventionens bestämmelser om grundpensioner (artikel 8)
    Detta gäller i praktiken medborgare från länder utanför EES-området och Schweiz (tredjelandsmedborgare) eftersom medborgare från EES-området och Schweiz har rättigheter enligt förordningen.
  2. De särskilda bestämmelserna för Danmark får följande konsekvenser:
    /---/

    Förmåner vid arbetslöshet

    - att reglerna om arbetslöshetsdagpenning i EG-förordning nr 883/2004, artikel 64, inte tillämpas på tredjelandsmedborgare - dvs. att tredjelandsmedborgare inte kan ta med dansk arbetslöshetsdagpenning när de söker efter arbete i ett annat nordiskt land och att tredjelandsmedborgare inte kan få arbetslöshetsförmåner från ett annat nordiskt land medan de söker arbete i Danmark.
    /---/

Allmänt

Den nordiska konventionen om social trygghet gäller mellan de nordiska länderna, d.v.s. Sverige, Finland, Norge, Island och Danmark. Utdraget ovan är hämtat ur Nordisk konvention av den 12 juni 2012, som är införlivad i svensk rätt genom lagen (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet. Enligt konventionen utvidgas tillämpningen av förordning nr 883/2004 till att gälla för alla som omfattas av konventionens personkrets och som är bosatta i ett nordiskt land. Till konventionen finns ett administrativt avtal med bestämmelser om hur den ska tillämpas.

Tillämpningsområde och personkrets

Konventionen gäller för all lagstiftning som omfattas av förordningens sakområden.

Enligt konventionen ska de nordiska länderna tillämpa förordning nr 883/2004 för alla som är bosatta i ett nordiskt land och som omfattas av konventionens personkrets. Konventionens personkrets sammanfaller i princip med förordningens personkrets, som genom förordning nr 1231/2010 har utvidgats till att gälla för medborgare i tredjeland som lagligen vistas i en medlemsstat.

Förordningens utvidgade personkrets tillämpas dock inte av Danmark. För Danmark gäller enligt konventionen att artikel 64 i förordning nr 883/2004 (export av arbetslöshetsersättning) endast ska tillämpas för personer som är medborgare i ett nordiskt land. Tillämpningen av förordningens övriga bestämmelser på arbetslöshetsförsäkringens område enligt konventionen är inte begränsad för Danmark.

Femårsregeln

Enligt artikel 10 i den nordiska konventionen, den så kallade femårsregeln, kan en person som ansöker om medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa eller ansöker om grundbeloppet hos Arbetslöshetskassan Alfa få undantag från artikel 61.2 i förordning nr 883/2004 inom fem år från det datum då han eller hon lämnade den svenska arbetslöshetsförsäkringen för att arbeta i ett annat nordiskt land.

För att femårsregeln ska kunna tillämpas krävs det enligt artikel 8 i det administrativa avtalet om tillämpningen av konventionen att ansökan om medlemskap i arbetslöshetskassa eller ansökan om grundbeloppet hos Arbetslöshetskassan Alfa lämnas till kassan inom åtta veckor från den tidpunkt då den sökande upphörde att vara försäkrad i det land som han eller hon har flyttat från.

Den som har arbetat i Danmark utan att vara medlem i en dansk arbetslöshetskassa har rätt att återinträda i grundförsäkringen med stöd av femårsregeln om han eller hon ansöker om arbetslöshetsersättning i Sverige inom åtta veckor från den tidpunkt då arbetet i Danmark upphörde.

Observera att femårsregeln endast gäller personer som flyttar mellan två eller flera nordiska länder.

Bilaterala konventioner om social trygghet

Bilaterala konventioner i kraft

Sverige har ingått särskilda avtal, så kallade bilaterala konventioner, med andra länder på arbetslöshetsförsäkringsområdet. Nedan följer en lista över de bilaterala konventioner som Sverige har ingått.

Konventionen av den 28 juni 1976 med Förbundsrepubliken Tyskland om ersättning vid arbetslöshet, SFS 1977:818

Konventionen av den 5 maj 1978 med Grekland om social trygghet, SFS 1979:56

Konventionen av den 25 oktober 1978 med Portugal om social trygghet, SFS 1979:869

Konventionen av den 12 december 1979 med Frankrike om social trygghet, SFS 1981:584

Konventionen den 4 januari 1980 med Marocko om social trygghet, SFS 1982:249

Konventionen av den 25 september 1979 med Italien om social trygghet, SFS 1982:887

Konventionen av den 2 juli 1982 med Nederländerna om social trygghet, SFS 1983:22

Konventionen av den 30 juni 1982 med Israel om social trygghet, SFS 1983:325

Konventionen av den 4 februari 1983 med Spanien om social trygghet, SFS 1984:555

Konventionen av den 29 juni 1987 med Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland om social trygghet, SFS 1988:106

Konventionen av den 9 februari 1988 med Kap Verde om social trygghet, SFS 1991:1333

Konventionen av den 21 mars 1996 med Österrike om social trygghet, SFS 1997:265

Konventionen av den 1 december 2003 med Storhertigdömet Luxemburg om social trygghet, SFS 2004:491

Konventionen av den 30 juni 1978 med Turkiet om social trygghet (med tilläggsöverenskommelse den 3 juni 1997 och tilläggskonvention den 26 augusti 2004), SFS 2005:234

Konventionen av den 13 mars 1995 med Chile om social trygghet, SFS 2006:286 

Allmänt

Anställnings- och försäkringsperioder som har utförts i konventionsstater kan tillgodoräknas i Sverige vid ansökan om arbetslöshetsersättning, om det framgår av den berörda konventionen.

Fråga om konventionernas tillämplighet i förhållande till EU-förordningarnas bestämmelser, ska avgöras genom en särskild bedömning i varje fall då en sådan fråga uppstår.

Israel

För att sammanläggning ska kunna ske krävs enligt konventionen med Israel (artikel 20) 100 dagars arbete i Sverige under de senaste tolv månaderna före ansökan. Arbete under kortare tid kan beaktas om anställningen var avsedd att pågå minst 100 dagar, men upphörde tidigare utan arbetstagarens förvållande.

Engelska kanalöarna

Enligt konventionen med Storbritannien och Nordirland kan arbete som har utförts på Isle of Man eller på de engelska kanalöarna Guernsey, Alderney, Herm och Jethou tillgodoräknas för rätt till svensk arbetslöshetsersättning. En förutsättning för att kunna lägga samman perioder är att den arbetssökande har varit anställd i Sverige under sammanlagt minst fyra veckor under de sista tolv månaderna innan ansökan gjordes. Observera dock att försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt lagstiftningen i Jersey inte ska beaktas när perioder läggs samman (artikel 13 a).

Intyg

Arbetslöshetskassorna ansvarar för att hämta in och utfärda intyg för sammanläggning av försäkrad och arbetad tid enligt de bilaterala konventionerna. IAF har funktionen som förbindelseorgan för arbetslöshetsförsäkringen, vilket innebär att arbetslöshetskassorna kan vända sig till IAF om det uppstår svårigheter med att komma i kontakt med det andra landets försäkringsorgan.

EU-ländernas avtal med Schweiz

Allmänt om avtalet

Sedan den 1 juni 2002 tillämpas ett avtal mellan EU:s medlemsländer och Schweiz om samordning av ländernas arbetslöshetsförsäkringssystem. Till avtalet finns en bilaga I om fri rörlighet för personer. Det finns även en bilaga II som handlar om samordningen av socialförsäkringssystemen. Bilaga II ersattes den 1 april 2012 av en ny bilaga II med samma namn. Den nya bilaga II innebär att länderna ska tillämpa förordning nr 883/2004 och förordning nr 987/2009 från och med den 1 april 2012.

Avtalet i sin helhet är utgivet i Europeiska Gemenskapernas tidning EGT L 114, 30.4.2002, s 6-44, den nya bilaga II är utgiven i EUT L 103, 13.4.2012, s 51-59. Nedan följer utdrag av avtalen.

Avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan om fri rörlighet för personer 

Artikel 8

Samordning av systemen för social trygghet

De avtalsslutande parterna skall, i enlighet med bilaga II, fastställa bestämmelser för samordning av systemen för social trygghet, för att säkerställa särskilt

a) likabehandling,
b) fastställande av tillämplig lagstiftning
c) sammanläggning av samtliga perioder som i de olika nationella lagstiftningarna beaktas för förvärv och bibehållande för rätten till förmåner samt för beräkning av dessa förmåners storlek,
d) utbetalning av förmåner till personer som är bosatta på de avtalsslutande parternas territorium, och
e) ömsesidigt administrativt bistånd och samarbete mellan myndigheter och institutioner.

Bilaga I - Fri rörlighet för personer 

Artikel 7

Gränsarbetare
  1. En gränsarbetare är en medborgare i en avtalsslutande part som är bosatt på en avtalsslutande parts territorium och arbetstagare på den andra avtalsslutande partens territorium och som återvänder till sin bostad i princip dagligen eller åtminstone en gång i veckan.
  2. Gränsarbetare skall inte behöva uppehållstillstånd.
    De behövrig myndigehterna i anställningslandet kan dock ge gränsarbetaren ett särskilt tillstånd för minst fem år eller för den tid anstälningen varar om denna tid överstiger tre månader men understiger ett år. Tillståndet skall förlängas med minst fem år, förutsatt att gränsarbetaren kan bevisa att han utövar ekonomisk förvärvsverksamhet.
  3. Det särskilda tillståndet skall gälla hela det utfärdande landets territorium.

Bilaga II -Samordningen av socialförsäkringssystemen 

Artikel 1

  1. De avtalsslutande parterna är överens om att på området samordning av de sociala trygghetssystemen sinsemellan tillämpa de unionsrättsakter som det hänvisas till, och så som dessa har ändrats, i avsnitt A i denna bilaga eller därmed likvärdiga regler.
  2. När begreppet ”medlemsstat(er)” förekommer i de rättsakter som det hänvisas till i avsnitt A i denna bilaga avses utöver de stater som omfattas av Europeiska unionens relevanta rättsakter även Schweiz.

Artikel 2

  1. Vid tillämpningen av denna bilaga ska de avtalsslutande parterna beakta de unionsrättsakter som det hänvisas till i avsnitt B i denna bilaga.
  2. Vid tillämpningen av denna bilaga ska de avtalsslutande parterna notera innehållet i de unionsrättsakter som det hänvisas till i avsnitt C i denna bilaga. 

Avsnitt A: Rättsakter som det hänvisas till

  1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 988/2009 av den 16 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna. /---/
  2. Europaparlementets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. /---/

Avsnitt B: Rättsakter som de avtalsslutande parterna ska beakta

/---/

19. Beslut nr U1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om artikel 54.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 när det gäller höjda arbetslöshetsförmåner för familjemedlemmar. (EUT C 106, 24.4.2010, s 42).

20. Beslut nr U2 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tillämpningsområdet för artikel 65.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller rätt till förmåner vid arbetslöshet för helt arbetslösa personer, utom gränsarbetare, som under sin senaste anställningsperiod eller period med verksamhet som egenföretagare var bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga medlemsstaten. (EUT C 106, 24.4.20120, s 443.)

21. Beslut nr U3 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om innebörden av begreppet "delvis arbetslös" när det gäller de arbetslösa personer som avses i artikel 65.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004. (EUT C 106, 24.4.20120, s 45).

Avsnitt C: Rättsakter som de avtalsslutande parterna ska notera

  1. Rekommendation nr U1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tillämplig lagstiftning för arbetslösa personer som förvärvsarbetar på deltid i en annan medlemsstat än bosättningsstaten. (EUT C 106, 24.4.2010, s 49).
  2. Rekommendation nr U2 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tillämpningen av artikel 64.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller arbetslösa personer som följer sin make, maka eller partner som är anställd i en annan medlemsstat än den behöriga staten. (EUT C 106, 24.4.2010, s 51).

Övrigt

Europarådets sociala stadga

Europarådet är en mellanstatlig samarbetsorganisation som bildades 1949, och som har 47 medlemsländer. Huvuduppgiften är att bidra till fred, stabilitet och säkerhet i Europa genom att värna om individens rättigheter.

Vid sidan av konventionen om mänskliga rättigheter, som gäller som svensk lag, utarbetade Europarådet 1961 en europeisk social stadga, reviderad 1996. 23 av Europarådets medlemsstater, däribland Sverige, har ratificerat stadgan, som i rättighetsform anger bestämmelser om arbetsmarknadspolitik, arbetsvillkor, arbetarskydd, förenings- och förhandlingsrätt, socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, familjepolitik m.m. Hur länderna lever upp till stadgan kontrolleras dels genom ett rapporteringssystem och dels genom en klagomålsmekanism, som vissa organisationer på det sociala området har rätt att använda för att ta tillvara sina medlemmars intressen.

ILO:s konventioner 

Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organization) är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. Det grundläggande målet för ILO är att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. ILO är en konventionsbaserad organisation och över 180 konventioner har utarbetats. Två ILO-konventioner av vikt för arbetslöshetsförsäkringens område, som Sverige har ratificerat, är ILO:s konvention (nr 102) om minimistandard för social trygghet och ILO:s konvention (nr 168) om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet. De stater som har anslutit sig till ILO:s konventioner ska rapportera om hur de arbetar för att genomföra rättigheterna.